Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 3
Kulturens kraft och motkraft 7
Statens kulturråd 8
Samisk kultur 9
Internationellt kulturutbyte 9
Konstnärernas ekonomiska villkor 9
Omfördelning av medel från arbetsmarknadssektorn till kultursektorn 10
Inköp av konst till offentliga platser 10
Inköp av konst till privat sektor 11
Arbetsstipendier och generellt stöd 11
Upphovsrättslig ersättning 12
Individuell visningsersättning, IV 13
Kollektivverkstäder 13
Genusperspektiv 13
Nationella uppdrag 14
Kulturinstitutionernas hyreskostnader 14
Teater, dans och musik 14
Barn- och ungdomsverksamhet 15
Länsmusiken 15
Arrangörsstödet 16
Fonogramstödet 16
Regionala och lokala teater, dans- och musikinstitutioner 16
Folkmusik, dans och världskultur 17
Forum för Världskultur 17
Folkmusikcentrum 17
Nyckelharpan som nationalinstrument 18
Spelmansstämmor 18
Folkdans 18
Boken och det skrivna ordet 19
Elektroniskt publicerade verk 19
Bokmomsen 19
De nationella minoritetsspråken 20
Tidskrifter och veckotidningar 20
Kulturmiljön och Riksantikvarieämbetet 21
Riksantikvarieämbetet 21
Industriarvet 22
Dacapo 22
Anslag till icke-statliga kulturlokaler 22
Landsarkiven 22
Hemslöjden 23
Museerna 23
Länsmuseerna 23
Särskilt riktade stöd 24
Genusaspekter 24
Folkbildningen 25
Amatörkulturen 25
Skatteregler 25
Film och medier 26
Medier och demokrati 26
Riksförbundet Öppna kanaler 27
Film 27
Ungdom och medierna 28
Mediers könsstereotypa bild av människor 28
Kultursponsring 28
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de kulturpolitiska målen skall kompletteras med ytterligare ett mål: ”att verka för en hållbar livsstil som utvecklar förmågan att hantera sitt liv med minskat beroende av myndigheter och snävt marknadstänkande”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lokala och regionala avtal alltid skall utformas med hänsyn till de nationella kulturmålen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kulturaspekten utgör ett centralt inslag vid utveckling av lokala tillväxtavtal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behöver göras en bättre fördelning mellan stöd till långsiktigt hållbar verksamhet respektive mer temporär verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att även enskilda projekt skall vara bidragsberättigade inom Statens kulturråds anslagsområde.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om den samiska kulturskatten bör överföras till samernas museum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Svenska institutets ställning bör stärkas vid stora kulturella utländska arrangemang.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga behovet av att på sikt utveckla Centrumbildningarnas och Teateralliansens verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör överväga att återkomma med förslag till korrigering av Statens konstråds verksamhet.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till korrigering av 6 kap. 2 § LOU.1
Riksdagen begär att regeringen överväger om en princip kan vara minst 1 % av kostnaden vid ny- och ombyggnation samt vid infrastruktursatsningar bör gå till konstnärlig utsmyckning.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till momsbefrielse för inköp av konst inom den privata sektorn.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en korrigering av Konstnärsnämndens och Bildkonstnärsfondens sammansättning.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett mer utvecklat generellt konstnärsstöd i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall återkomma med förslag till ett trygghetssystem som är anpassat till kulturarbetares situation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör överväga att återkomma med förslag om hur fler konstnärer skall kunna leva på sin lön.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med en korrigering av den statliga och kommunala kopieringsersättningen i enlighet med vad som anförs i motionen.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av IV-ersättningen bör övervägas.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med en utvärdering av effekten av stödet till kollektivverkstäderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behövs riktade insatser för att bryta kulturområdets bristande genusansvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att tiden för de nationella uppdragen skall utökas till fem år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nationella uppdrag behövs inom områdena världskultur och dans.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör överväga om framtida minskade hyreskostnader verkligen skall minska anslagen till kulturinstitutionerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Riksteatern, Riksutställningar och Rikskonserter bör ges ekonomiska förutsättningar att utvecklas även i framtiden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verksamhetsstödet till barn och ungdomar bör göras oberoende av gruppens ålderssammansättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör återkomma med förslag på hur länsmusikkonsulenterna kan återupprättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening arrangörsstödets betydelse för ett levande kulturliv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att effekterna av den 40-procentiga nedskärningen av fonogramstödet bör utvärderas.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att göra Dalhalla Festspelsscen till en nationell angelägenhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av nationellt stöd till Göteborgsoperan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av att anslaget till Norrlands Musik- och Dansteater behöver stärkas i framtiden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att anslaget till Länsteatern på Gotland satts på en för låg nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av att låta Forum för Världskulturs verksamhet spridas över hela landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nivån för delfinansiering till Folkmusikinstitutet i Tobo av andra parter än staten måste justeras nedåt.
Riksdagen begär att regeringen skall låta undersöka behovet av ytterligare folkmusikcentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening framtida behov av nationellt stöd till Rättviks folkmusikcentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nyckelharpan bör upphöjas till svenskt nationalinstrument.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att festivalers och spelmansstämmors utveckling bör studeras närmare så att adekvat stöd kan ges.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att stödet till folkdansare bör justeras så att det ej verkar kontraproduktivt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av att lyfta fram kommuner som satsar på utveckling av sin biblioteksverksamhet.
Riksdagen begär att regeringen skall återkomma med en översyn av författarnas rättigheter till elektroniskt publicerade verk.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av att de nationella minoritetsspråken ges möjlighet att utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödet till kulturtidskrifternas återkommande evenemang behöver öka.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att även Internettidningar skall kunna ges stöd inom ramen för stöd till kulturtidskrifter.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till framtida stöd åt invandrar- och minoritetsmedierna för översättning av viss del av deras tidskriftsinnehåll och till att utveckla pressetik, journalistik, kunskap om det fria ordet och demokratins grundprinciper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samarbetet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet behöver utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om 2 miljoner kronor kan omfördelas från Riksantikvarieämbetets anslag till kulturmiljövård till Dacapo Hantverkskola för utvecklande av arbetsmaterial och uppbyggnad av ett nationellt arkiv för bygghantverk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att redovisa hur icke-statliga kulturlokaler skall skötas framöver.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att stödet till landsarkiven utvecklas vartefter verksamheten utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att stödet till hemslöjden bör utvecklas vartefter verksamheten utvecklas.
Riksdagen begär att regeringen låter utreda om kommande hyreshöjningar för Naturhistoriska riksmuseet på grund av ombyggnationer kan pareras med motsvarande budgetförstärkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett kommande permanent ökat stöd till Nordiska akvarellmuseet på Tjörn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ökat stöd till uppräknade museer ryms inom budget.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om nationellt uppdrag för ett kvinnomuseum.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag för att stärka museer som lyfter fram specifika kvinnor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör klargöra ansvaret för amatörkulturen med syfte att stärka amatörkulturens ställning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att stödet till amatörkulturens organisationer behöver anpassas till pågående utveckling.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till förändrade skatteregler inom kulturområdet.4
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till regler för en jämlik valbevakning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att SVT måste nå upp till målet att texta 100 % av program med svenskt ursprung.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett framtida statligt stöd bör inrättas till Riksförbundet Öppna Kanalen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en filmfond behöver inrättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samisk och tornedalsk filmproduktion bör ges positiv särbehandling i form av öronmärkta pengar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att möjlighet bör ges för utveckling av Grängesbergs Filmvårdscentral.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ge ett samlat grepp om alla de mediala påverkanssituationer ett barn utsätts för och mediernas påverkan på barnets utveckling, psykiskt såväl som fysiskt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall återkomma med förslag till hur man kan arbeta för att motverka den brist på jämställdhet som medierna i dag genomsyras av.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regler för hur stor del av kulturinstitutionernas verksamhet som får sponsras.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ny lagtext där begreppet sponsring definieras i enlighet med vad som anförs i motionen.2
1 Yrkande 10 hänvisat till FiU.
2 Yrkandena 12 och 68 hänvisade till SkU.
3 Yrkandena 17 och 41 hänvisade till LU.
4 Yrkande 58 hänvisat till SfU.
Ett barn har hundra språk. På den långa vägen till vuxenskapet förlorar hon nittionio av dem. En grundtanke i den gröna ideologin är att ge varje människa möjlighet att utveckla sina förmågor och att få uttrycka sig fritt. Vi kan inte ge barnet tillbaka sina förlorade språk, men vi tror att kulturen spelar en avgörande roll när det kommer till den vuxnes möjlighet och förmåga att hitta former för sina egna uttryck.
För Miljöpartiet de gröna är ett rikt och mångfasetterat kulturliv nyckeln till mänsklig livskraft. Därför är kultur något som inte bara den vuxne, utan även det lilla barnet har rätt till. Barn och ungdomar formas utifrån vad samhället anser vara viktigt. Miljöpartiet vill därför klart och tydligt visa att kultur i alla dess former är något samhället prioriterar.
Men kultur är inte bara en kraft i sig själv. Kultur kan också fungera som motkraft. Inte minst är kultur den motvikt som behövs i en tid när så mycket kretsar kring det materiella, arbetsliv, karriär och ekonomi. Möjligheten att leva ett rikt och aktivt kulturliv – oavsett om du låter dig fyllas av intryck genom att se en teateruppsättning, eller om du själv står för uttrycket genom att sjunga i kör – ger dig som människa den energi som behövs för att vardagen inte ska reduceras till ett flöde av måsten.
Kulturens roll som helande kraft kan inte nog understrykas. Genom det kulturella uttrycket stärker vi varandra och kan därmed stå bättre rustade i livets olika prövningar. Miljöpartiet eftersträvar alltid en helhetssyn och vi ser därför satsningar på kultur som förebyggande investeringar för att motverka social utslagning såväl som medicinska problem.
Den utmattningsdepression och stress som allt fler känner och som de senaste åren givit upphov till en lavinartad ökning av antalet sjukskrivningar är resultatet av ett samhällssystem som i allt för stor utsträckning har varit inriktat på ekonomisk tillväxt, materiellt välstånd och arbete. Det är därför oerhört angeläget att samhället stärker och lyfter fram andra värden i livet. Hela människan behöver ges utrymme att utvecklas, varje människas skaparlust få möjlighet att komma till uttryck.
Miljöpartiet anser att det åvilar den offentliga sektorn, kommun, landsting och stat, att ta ansvar för att alla har tillgång till kultur, oavsett ålder, ekonomi och utbildningsnivå. Allra helst värnar vi barnets rätt till att aktivt kunna delta i kulturlivet och menar att det inte får vara en kostnadsfråga. Varje barn, oavsett var hon bor eller vem hon är, ska ha rätt att exempelvis delta i musik- eller kulturskola. Vi yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att barnets rätt att aktivt delta i kulturlivet inte skall vara en fråga om kostnad eller bostadsort.
Miljöpartiet menar att kulturpolitik även ska främja ett personligt ansvarstagande för naturen, miljön och vår omgivning, så att ett större ekologiskt medvetande uppnås. Som kulturpolitisk grund finns de av riksdagen fastställa kulturpolitiska målen. Miljöpartiet står bakom dessa mål, men vill komplettera dem med ytterligare ett mål: ”att verka för en hållbar livsstil som utvecklar förmågan att hantera sitt liv med minskat beroende av myndigheter och snävt marknadstänkande.”
Miljöpartiet anser att rollfördelningen mellan nationell och regional kulturpolitik behöver tydliggöras, annars finns en risk för att det ständigt blir kultursidan som får stryka på foten när kommuner och landsting har svårt att få sin budget att gå ihop. Nationella mål för kulturen är inte förhandlingsbara och Miljöpartiet yrkar att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lokala och regionala avtal alltid ska utformas med hänsyn till de nationella kulturmålen, så att kulturen blir navet och kittet i samhällsbygget.
Inte minst vill vi understryka att det är nödvändigt att alla län får in kulturen i sina lokalt förankrade tillväxtavtal. Grundtanken i tillväxtavtalen är att regionerna själva har den bästa kunskapen om sina specifika förutsättningar. Kulturaspekterna är väsentliga, men glöms ibland bort. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kulturaspekten utgör ett centralt inslag vid utveckling av lokala tillväxtavtal.
Ett av de stora samhällsproblem vi idag har att brottas med är den urbanisering, som i snabb takt avfolkar glesbygden och samtidigt korkar igen storstäderna. En viktig aspekt som avgör om unga människor flyttar tillbaka till sina hemregioner efter avslutad utbildning är just tillgången till ett rikt kulturliv, i form av välförsedda bibliotek, en levande länsmusik och lokal teater, engagerande studieförbund, blomstrande amatörkultur och öppna och aktiva museer. Återigen ser vi en stärkt offentlig satsning på kulturen som den motvikt som kan förhindra en fortsatt negativ samhällsutveckling!
Statens kulturråd fördelar statsbidrag till olika kulturområden och utvärderar resultatet av de verksamhetsbidrag som delas ut. Utvärderings- och uppföljningsarbetet är viktigt, men får inte stjäla resurser från den egentliga kulturella verksamheten. I takt med att Statens kulturråd får nya uppdrag måste de också få ekonomisk förstärkning. Miljöpartiet ifrågasätter den stora ekonomiska skillnad mellan kulturrådets anslag och de anslag som avsätts till mer temporära kulturprojekt, fördelade av Framtidens Kultur. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behöver göras en bättre fördelning mellan stöd till långsiktigt hållbar verksamhet respektive mer temporär verksamhet.
Att bidrag i stort sett endast kan ges till institutioner, föreningar och grupper kan i vissa fall förhindra nya idéer att utvecklas och förverkligas. Miljöpartiet menar därför att även enskilda projekt ska vara berättigade till bidrag, om ansökan i övrigt uppfyller villkoren. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att även enskilda projekt ska vara bidragsberättigade inom Statens kulturråds anslagsområde.
Samisk kultur har en alldeles unik situation i Sverige, eftersom den samiska minoritetsbefolkningen genom århundraden har behandlats mycket illa av den svenska statsmakten. Tyvärr fortsätter övergreppen. Att Sverige ännu inte har antagit ILO-konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter är även i ett internationellt perspektiv oerhört pinsamt. På Nordiska museet finns en stor samling samiska föremål, dels i utställning, dels också undanstoppade i magasin. Miljöpartiet anser att den samiska kulturskatten ska överföras till Samernas museum. Samernas museum kan sedan välja att ge Nordiska museet tillstånd att visa upp valda delar av samlingen för att bredda möjligheterna för allmänheten att ta del av den samiska kulturskatten. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den samiska kulturskatten ska överföras till Samernas museum.
Ett samhälle som ger alla möjlighet att utvecklas kulturellt blir också ett samhälle som har lättare att förstå och ta till sig andra kulturer och står därför bättre rustat att motarbeta rasism och främlingsfientlighet. I den ”ekonomiska globaliseringens tidevarv” är det oerhört angeläget att lyfta fram kulturens kraft vad avser internationell solidaritet för att motverka den ekonomiska globaliseringens negativa sidor. När människor från olika delar av världen möts och bjuder varandra till olika kulturyttringar tror vi att det positivt påverkar det globala arbetet för demokrati och fred. Miljöpartiet anser det därför viktigt att stärka de ekonomiska förutsättningarna för detta utbyte.
Svenska institutet gör ett gott arbete för att förmedla och sprida svensk kultur. I stora internationella kulturarrangemang, där svensk kultur är en del av ett större utbud, vill vi dock framhålla att Svenska institutets ställning behöver stärkas, och Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Svenska institutets ställning stärks vid kulturella utländska arrangemang.
Människan och samhället behöver konst. Miljöpartiet anser det därför vara en självklarhet att den offentliga sektorn skall ge konstnärer möjlighet att verka under rimliga förhållanden. Det offentliga stödet till konstnärer sker idag på ett flertal olika sätt. Till de viktigaste hör kopierings- och visningsersättning, stipendier till enskilda konstnärer samt att offentlig sektor köper in konst. Tyvärr fungerar stödet till konstnärer idag inte fullt ut och gör att vissa konstnärer och konstnärsgrupper missgynnas.
Det är en viktig principiell och ideologisk markering att slå fast att det offentliga stödet till konstnärer är ersättning för utfört arbete och inte understöd. Miljöpartiet ser det därför som en framgång att pengar omfördelats från arbetsmarknadssektorn till kultursektorn. Bland annat har de tolv Centrumbildningarna erhållit 10 miljoner kronor och Teateralliansen 15 miljoner kronor från AMS för att själva hjälpa de arbetslösa inom de olika konstnärsgrupperna. Verksamheterna är utvärderade och fungerar bra. Stöden behöver dock utvecklas för att kunna möta efterfrågan.
Inköp av konst till offentliga platser är en angelägen investering för att ge människor vackra och stimulerande miljöer. Miljöpartiet vill framhålla vikten av ett stort medborgarinflytande i valet av den offentliga miljöns estetiska utformning. Det är helt enkelt de människor, inklusive barnen, som kommer att vistas i dessa miljöer som också ska kunna vara delaktiga i valet av konst. En sådan demokratisk process ger också möjlighet till ett bredare och mer opartiskt urvalsförfarande än vad som är fallet idag. Bland annat har Konkurrensverket påtalat den risk för jäv som idag föreligger när konstnärer med egna säljintressen ska välja ut kollegor. Konkurrensverket förordar därför att styrelsen tillsätts med konstvetare utanför konstnärskåren. Vidare är det viktigt att de konstnärer som deltar i ett upphandlingsförfarande får vara anonyma, så att beslut om konstinköp inte fattas utifrån vem som är upphovshavare.
I utredningen ”Konst i offentlig miljö SOU 1995:18” finns förslag på en ny modell för anskaffandet av offentlig konst till statens olika byggnader, där Statens konstmuseer och länsmuseerna skulle få ansvaret för att inköpa och utplacera ”lös konst”. Svenska Konstnärsförbundet vill gå ännu längre än så och anser att också beslut om ”fast konst” skall utlokaliseras. Statens konstråds verksamhet kommer då enbart att omfatta registrering av inköpt konst, bildbibliotek och fördelning av statliga pengar till regionerna. Miljöpartiet yrkar att regeringen återkommer med förslag till en korrigering av Statens konstråds verksamhet i enlighet med dessa synpunkter.
Lagen om offentlig upphandling (LOU) styr upphandling av konst. I LOU 6 kap. paragraf 2 finns en regel om direktupphandling som medger att ”en upphandlande enhet får utan föregående annonsering begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör om det som ska upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss leverantör”. Denna undantagsregel är allt för vid och medger att man i vissa upphandlingar kan hänvisa till att särskilda konstnärliga skäl föreligger som motiverar att man vänder sig till de leverantörer man vill. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen återkommer med förslag till förändring av lagens formulering.
Sedan 1937 finns en rekommendation om att 1 procent av byggkostnaderna skall avsättas till utsmyckning för offentliga platser. Denna princip är oerhört angelägen. Byggnader och infrastruktur ska ju inte bara vara funktionella för att komma människor till godo utan också utgöra pusselbitar i en trivsam livsmiljö. Tyvärr är erfarenheten av efterlevnaden av rekommendationen inte god och Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en princip bör vara att minst 1 procent av kostnader vid ny- och ombyggnation samt vid infrastruktursatsningar bör gå till konstnärlig utsmyckning.
Människor vistas inte bara i offentliga miljöer utan även i privata, och det är lika angeläget att även den privata tandläkarmottagningen, frisörsalongen etc är utsmyckade på ett tilltalande sätt som att CSN och stadens torg är det. Miljöpartiet anser därför att företags inköp av konst ska stimuleras genom att de momsbefrias. Som reglerna ser ut idag kan företagaren göra avdrag för kontorsutrustning, men ej för konst, dvs mattan går att dra av men inte tavlan. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen ska återkomma med förslag till momsbefrielse för inköp av konst inom den privata sektorn.
Sveriges bildkonstnärsfond fördelar årliga arbetsstipendier till bild- och formkonstnärer. En styrelse bestående av representanter inom konstlivet samt konstnärer utsedda av ett antal konstnärsorganisationer bedömer inkomna ansökningar. Den största delen av Bildkonstnärsfondens medel fördelas som tvååriga (ca 145 à 110.000 kr) och ettåriga arbetsstipendier (ca 125 à 80.000 kr). Tendensen de senaste åren har varit att stipendienivåerna successivt höjts samtidigt som antalet utdelade stipendier blivit färre. Stipendierna berättigar inte konstnärerna till ATP-poäng.
Stipendier utdelas framför allt efter kriteriet ”konstnärlig kvalitet”. I detta sammanhang bör betänkas att det inte existerar objektiva, allmängiltiga kvalitetskriterier på konst, den subjektiva faktorn är alltför påtaglig i sammanhanget, vilket gör det vanskligt att sortera ut de värdiga.
Styrelsens arbete och beslut kan inbjuda till korporativism, vilket kritiserats av Konkurrensverket, som i stället rekommenderat en opartisk styrelsesammansättning. En sådan styrelse skulle också eliminera eventuella misstankar om att ledamöter i första hand representerar sina organisationers och dess medlemmars intressen. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en korrigering av Bildkonstnärsfondens sammansättning ska genomföras.
Sedan många år har flera europeiska länder infört så kallade generella stöd till aktiva konstnärer, bl a i Frankrike, Tyskland, Irland och Holland. Dessa är inkomstrelaterade och är pensionsgrundande. Här har man alltså avskaffat selektivt stipendiesystem till förmån för ett mer generellt stöd. Konstnärsstödsutredningen (SOU 1997:184) redogjorde för dessa stöd och lämnade även ett eget förslag till generellt stöd. Miljöpartiet anser att det offentliga stödet till konstnärer bör utvecklas så att fler konstnärer kan komma ifråga för stödet. Det kan inte vara meningen att ett statligt konstnärsstöd enbart skall rikta sig till en mindre exklusiv grupp av konstnärer. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen ska återkomma med förslag till ett mer utvecklat generellt stöd.
Miljöpartiets vision är att fler efterfrågade konstnärer ska ha möjlighet att leva på sin lön. Det som är självklarheter inom andra yrkeskategorier, exempelvis pension, ersättning vid sjukdom och vid föräldraledighet, ska även gälla en konstnär. Trots att frågan fördes fram i ljuset i utredningen om generella konstnärsstöd (SOU 1997:184) finns ännu ingen tillfredsställande lösning. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen skall återkomma med förslag till trygghetssystem som är anpassat till konstnärens situation. Att inte ge välutbildade och meriterade konstnärer möjlighet att leva på sitt arbete är ett resursslöseri som samhället inte har råd med! Miljöpartiets modell är att de första 100 000 intjänade kronorna för en konstnär ska vara befriade från skatt. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen återkommer med förslag om hur fler konstnärer ska kunna leva på sitt arbete.
Konstnärer har laglig rätt till upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. För att stat och kommun i utbildningssammanhang ska slippa kontakta varje enskild konstnär vid varje kopieringstillfälle skrivs licensavtal med varje konstnärsgrupp genom dess största organisation. Medlemmar i mindre organisationer förvägras därmed sin kopieringsersättning, vilken i stället går till kollegor i den större organisationen. Innan medlen kan fördelas rättvist bör därför utbetalning av kopieringspengar stoppas.
Nu ges inte kopieringsersättningens klumpsumma direkt till den största organisationen, utan till den privata föreningen BONUS-Presskopia, där alla så kallade huvudorganisationer inom foto, konst, musik och skrift (17 stycken) är representerade. BONUS betalar sedan ut de olika kårernas kopieringsersättning till respektive huvudorganisation. Under verksamhetsåret 1999–2000 uppgick den totala kopieringsersättningen till 115,7 miljoner kronor.
Problemet är att BONUS inte medger alla konstnärsorganisationer medlemskap. Åtminstone har Svenska Konstnärsförbundet (SK) och Förlagsutgiven Fackpress (FFF) nekats medlemskap. De båda organisationerna gick tillsammans upp mot BONUS i Marknadsdomstolen för att pröva lagen om licensavtal, och fick då beskedet att lagen måste ändras om mindre organisationer ska ha rätt till sina kopieringspengar. Vissa konstnärer står därmed utan möjlighet att få ersättning för kopieringen av deras verk.
Miljöpartiet anser att statens och kommunernas kopieringsersättning skall gå till alla de konstnärsorganisationer som ställer sina medlemmars verk till förfogande för kopiering och yrkar att regeringen återkommer med en korrigering av den statliga och kommunala kopieringsersättningen så att mindre organisationers medlemmar inte missgynnas. Det är inte storleken som skall avgöra.
Individuell visningsersättning, IV, fördelas sedan år 1999 av föreningen BUS. För närvarande uppgår anslaget från staten till 14 miljoner kr per år. Miljöpartiet anser att denna anslagspost skall stärkas. IV utgår till konstnärer som är representerade med offentlig konst på t ex sjukhus, parker och kommunala torg. Endast verk som är placerade i eller vid offentliga byggnader berättigar till visningsersättning. Olika ”poäng” ges vid olika platser. Skulpturer vid torg och allmänna platser ger mest poäng. Enligt BUS måste konstnärer ha uppnått viss poäng för att få någon ersättning över huvud taget.
IV-systemet har sina begränsningar. Det är, till skillnad från exempelvis STIM:s ersättningsregler – vilka ju medger ersättning till alla tonsättare som får sin musik uppförd – snedfördelande till förmån för de konstnärer som säljer mest konst. Miljöpartiet yrkar att regeringen genomför en översyn av IV-ersättningen i syfte att finna ett mer rättvist fördelningssystem. En fråga i sammanhanget är då också om det verkligen är det privata upphovsrättsorganet BUS som ska fördela den individuella visningsersättningen, då det kan vara svårt för myndigheterna att få insyn i en privat förenings verksamhet.
Miljöpartiet ser positivt på att landets cirka 20 kollektivverkstäder numera har rätt till statligt stöd. Dock medför dagens direktiv att en stor del av verkstäderna inte kvalificerar sig till stöd. Det var inte Miljöpartiets avsikt när vi verkade för stödets inrättande. Vi vill därför att stödets konsekvenser utvärderas både vad avser kollektivverkstäderna och övrig verksamhet under anslaget. Miljöpartiet yrkar därför att en utvärdering av effekten av pengarna till kollektivverkstäderna genomförs.
Den bristande jämställdhet som råder i samhället gör sig gällande även inom kultursektorn, inte minst har kvinnliga konstnärer ofta svårare att klara sig ekonomiskt än vad manliga har på grund av en strukturell snedfördelning till förmån för manliga normer och värderingar. Genustänkandets frånvaro visar sig bland annat i de olika kulturella beslutsfunktionerna, inköpta verk och prissättningar. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behövs riktade insatser för att bryta kulturområdets bristande genusansvar.
Miljöpartiet anser att möjligheten att erhålla så kallade nationella uppdrag för att driva kulturprojekt är uppmuntrande och stimulerande. Dock anser Miljöpartiet att den tidsperiod som uppdragen avser, dvs tre år, är för kort tilltagen. Ofta tar det längre tid än så att bygga nätverk och sprida sin kunskap. Miljöpartiet yrkar därför att tiden för de nationella uppdragen utökas till fem år.
Inom två verksamhetsområden saknas idag nationellt uppdrag. Det ena området är dans, det andra området är världskultur. Miljöpartiet förutsätter att regeringen åter prövar behovet av ett nationellt uppdrag inom områdena världskultur respektive dans, när inriktningen av nationella uppdrag omprövas. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nationellt uppdrag behövs inom områdena världskultur och dans.
För att inte kulturinstitutionernas anslag ska ätas upp av ständigt ökade hyreskostnader, med försämrad verksamheten som följd, har Miljöpartiet länge arbetat för hyressänkningar. Arbetet har givit resultat. Miljöpartiet menar att de pengar som de minskade hyreskostnaderna ger ska få behållas inom kulturinstitutionerna. Budgetförstärkningen är ju själva vitsen med sänkningarna. I vårbudgeten anges det totala tillskottet vara 19,1 miljoner kronor. Kulturinstitutioner som borde få behålla hyressänkningen är Operan, Dramaten, Naturhistoriska riksmuseet, Statens historiska museum, Nationalmuseum, Östasiatiska museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuseum.
De tre R:en – Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar – har lyckats mycket bra med respektive verksamhet. De tre R:en bidrar till att bredda kulturutbudet över hela landet. Deras kulturspridning gör det möjligt att bättre efterleva de nationella kulturpolitiska målen. Miljöpartiet vill göra regeringen uppmärksam på att de olika verksamheterna behöver ekonomiskt stöd till att utveckla sin verksamhet allt ifrån konstnärlig nydaning till att klara lönepåslag, prishöjningar och hyra som att köpa in ny utrustning. Vi vill gärna lyfta fram extra satsningar inom folk- och kammarmusik och att få ut teatern till områden i landet där Unga Riks kanske är barnets enda möjlighet att få se en föreställning under uppväxtåren. Vi kan definitivt inte se några skäl till att minska anslagen. Vill även påminna om Riksteaterns ökade publiksiffror och den folkrörelseprocess som är på gång.
Det finns både en bredd och ett djup inom svensk teater, dans och musik som vi har all anledning att både vara stolta över och värna. På barn och ungdomssidan finns dock fortfarande mycket att göra, i synnerhet vad gäller barn- och ungdomsteater. I barnkonventionen artikel 31 kan vi läsa: ”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassat till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.” För att Sverige ska lyckas leva upp till detta är det bland annat angeläget att hålla biljettpriser för barn- och ungdomar på en sådan nivå att inte priset står i vägen för den unga publiken.
En annan viktig aspekt är att kunna överbrygga det gap som idag finns mellan barn- och ungdomsverksamhet gentemot vuxenverksamhet. Idag får barn och ungdomar som tillhör ett ungdomsförbund bidrag till sin verksamhet. Om samma sorts verksamhet är del av en kulturorganisation riktad till alla åldrar får ungdomarna däremot bekosta sitt kulturutövande själva. Sådana regler bidrar till att skapa en ålderssegregation, vilket Miljöpartiet anser vara djupt olyckligt. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verksamhetsstödet till barn, ungdomar och äldre görs oberoende av gruppens ålderssammansättning.
Fyra av tio offentligt stödda föreställningar i Sverige är producerade av fria teater- och dansgrupper och koreografer. Mer än hälften av barn- och ungdomsföreställningarna ges av de fria grupperna. Deras anslag har ej höjts på många år. Miljöpartiet ser det därför nödvändigt att anslaget höjs.
I Miljöpartiets värld får skolbarn gå på teaterföreställning minst en gång per läsår, förutom att barnet ges möjlighet till egna kulturuttryck i skolan.
Sex kommuner saknar idag kommunal musikskola, vilket innebär att det ännu finns barn som saknar reell möjlighet att lära sig spela något instrument. Detta är djupt olyckligt. Utvecklingen går dock i rätt riktning, inte minst tack vare det arbete som Sveriges Musik- och Kulturskoleråd lägger ner för att förmå kommunerna att inte svika barnets behov av att kunna uttrycka sig i musik.
Länsmusiken är ett serviceorgan för musiklivet i länet och producerar konserter till skolor, föreningar, studieförbund, kommuner, församlingar, företag och andra som anordnar konserter. För många människor, inte minst barn, svarar länsmusiken för den viktigaste kontakten med levande musik och med musikformer som lyssnarna normalt inte kommer i kontakt med. Bland de musikformer länsmusiken arbetar med finns bland annat kammarmusik, folkmusik, jazz och modern konstmusik. Länsmusiken har tyvärr drabbats mycket hårt av tidigare års nedskärningar. Länsmusiken behöver förstärkas och länsmusikkonsulenterna återupprättas. Positivt i sammanhanget är dock att Stockholm, som sista län i landet, får en länsmusik. För att detta inte ska leda till nedskärningar till länsmusiken i övriga delar av landet är det viktigt att det totala länsmusikanslaget ökar.
Den utvärdering av effekterna av nedskärningarna på länsmusiken som har gjorts ligger inte i linje med Miljöpartiets syn på länsmusikens roll. I utvärderingsrapporten står bland annat: ”Musik i Gävleborg är den enda länsmusikorganisation som aldrig haft fast anställda musiker. Det har varit fördelaktigt på så sätt att man fritt kunnat utforma verksamheten efter länets behov och därmed byggt upp en renodlad länsmusikverksamhet utan komplikationer med orkester eller musikteater.”
Miljöpartiet menar att just möjligheten att ha fast anställda musiker som en grund för länsmusikens verksamhet har givit mycket positiva effekter. Därmed inte sagt att länsmusikens ansvar för till exempel folkmusik, jazz och kammarmusik ska negligeras.
Arrangörsstödet behöver stärkas för att öka möjligheten för musiker att kunna leva på sitt arbete och öka deras möjlighet att deltaga i olika samarrangemang. Stödet gör det också möjligt för olika former av möten såväl mellan amatörer och professionella som mellan olika former av musik- och dans. Stödets betydelse för ett levande och vitalt musik- och dansliv bör ges regeringen tillkänna.
Men det är inte bara den levande musiken som behöver ökat stöd utan också produktion och utgivning av fonogram. I budgeten för år 2001 skar regeringen bort 3 miljoner kronor i anslaget för fonogramstöd, vilket motsvarade en 40-procentig nedskärning. Svenska skivbolags möjligheter att producera smala men intressanta fonogram, inklusive barnmusik, står och faller med fonogramstödet. Regeringen har påtalat att nedskärningarna inte skulle få några konsekvenser. Det kräver bevis varför Miljöpartiet yrkar att regeringen skyndsamt utvärderar effekterna av denna nedskärning.
Dalhalla Festspelsscen är en unik kulturplats. Här har en nedlagd gruvindustri kunnat omvandlas till en av Sveriges bästa akustiska utomhusscener där sångare, musiker och skådespelare ges möjlighet att framträda utan hjälp av mikrofoner. Miljöpartiet vill att denna scen skall kunna utvecklas ytterligare med nationellt stöd eftersom scenen är en nationell angelägenhet.
Tre ytterligare regionala institutioner som behöver stärkt statligt stöd är Göteborgsoperan, Länsteatern på Gotland och Norrlands Musik- och Dansteater.
Göteborgsoperan invigdes 1994 och har redan hunnit bli ett operahus i toppklass. För att inte helt stå och falla med de privata finansiärernas sponsring är ytterligare statligt tillskott nödvändigt.
Norrlands Musik- och Dansteater (NMD) har ett spelfält från Gävle i söder till Kiruna i norr. I NMD ingår NorrlandsOperan, NorrDans, Piteå Kammaropera och barnoperascenen NMD-z i Östersund. Det är inte rimligt att tro att de som bor i Norrland skall kunna utnyttja det operautbud som finns i södra Sverige. NMD fyller därför en viktig funktion, och för att ytterligare kunna utveckla verksamheten bör dess statliga stöd stärkas varför Miljöpartiet yrkar det.
År 1995 bildades Länsteatern på Gotland. Teatern spelar inte bara på hemmascenen utan bedriver teaterverksamhet över hela Gotland, på bygdegårdar, bibliotek, församlingssalar, skolor, fritidsgårdar, vårdinrättningar och pensionärshem. På så sätt har Länsteatern på Gotland blivit hela öns angelägenhet. Det statliga stödet har dock sats på en för låg nivå vilket bör ges regeringen tillkänna.
Folkmusikens ställning har under en period kraftigt stärkts och är idag en högst levande konstform som ständigt utvecklas. Folkmusik från vitt skilda länder har samtidigt på ett mycket glädjande sätt knutit människor från olika kulturer närmare varandra, och vi ser en ständig korsbefruktning mellan olika folks folkmusik, så kallad världsmusik. Miljöpartiet anser att detta inte bara har kulturella värden, utan också demokratiska, då kulturen bidrar till att skapa förståelse över språkgränser och på så vis motverkar rasism och främlingsfientlighet. Därför är det extra angeläget att ge stöd åt Forum för Världskultur och med det också stöd åt mångkulturella festivaler.
Sedan ett år tillbaka har Kulturrådet ansvaret för Forum för Världskultur men har ännu inte fördelat medel avsatta i förra årets budget. Detta måste betraktas som en präktig skandal. För Miljöpartiet är det viktigt att satsa på världskulturen, så att den kan bli synlig i Sverige. Vi vill ge Kulturrådet resurser att bygga upp verksamhet på sex olika ställen i landet, där Stockholm, Göteborg och Malmö är givna, vilket vi härmed ger regeringen till känna.
Det är glädjande att Folkmusikinstitutet i Tobo (Eric Sahlström-institutet) har fått ett permanent nationellt stöd. För att verksamheten ska kunna utvecklas så som tänkt måste dock nivåerna, för dem som är med och delfinansierar verksamheten, justeras nedåt, vilket härmed ges regeringen tillkänna. Utifrån de positiva erfarenheterna från Folkmusikinstitutet är det nu dags att också gå vidare och upprätta fler Folkmusikcentrum över hela landet. I våra grannländer Norge och Finland står staten som ekonomisk garant för en regionalt spridd musikkultur med bl a folkmusikcentrum. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen skall undersöka behovet av ytterligare folkmusikcentrum.
I Rättvik är de redan igång med ett Folkmusikens hus, där kommun och landsting idag står för hela kostnaden. Miljöpartiet anser dock, utifrån tidigare anfört resonemang, att det rör sig om ett nationellt intresse och därför bör Folkmusikens hus i Rättvik också ges ett nationellt stöd. Övriga städer som hitintills kan nämnas i sammanhanget för folkmusikcentrum eller institut är Östersund i samarbete med Trondheim, Visby och Växjö.
Men det är inte bara via höjda anslagsnivåer som stödet till folkmusiken kan ta sig till uttryck. Miljöpartiet har tidigare yrkat att nyckelharpan ska få sin rättmätiga plats i svensk kultur genom att kora den till svenskt nationalinstrument. På detta sätt kan intresset för nyckelharpan stärkas både internationellt och nationellt. Miljöpartiet upprepar därför förslaget att nyckelharpan upphöjs till svenskt nationalinstrument.
Spelmansstämmor och festivaler fyller en oerhört viktig funktion som mötesplats för utövare av folkmusik och för att nå ut till en bred publik. Tyvärr tvingas många festivaler till en alltmer kommersiell inriktning för att överleva, vilket är ett direkt hot mot folkmusikens själ. Det är angeläget att ta farorna med en sådan utveckling på allvar, och Miljöpartiet yrkar därför att regeringen studerar festivalers och spelmansstämmors utveckling närmare, så att adekvat stöd kan ges.
Folkmusik handlar inte bara om musik utan i mycket stor utsträckning också om dans. De flesta grupper som framför folkdans befinner sig i den besvärliga gråzonen mellan amatörnivå och professionell nivå. Som det befintliga stödsystemet är utformat kan det för många dansare vara ekonomiskt mer lönsamt att vara arbetslös artist än att vara verksam som danspedagog på deltid och artist på deltid. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att stödet till folkdansare justeras så att det ej verkar kontraproduktivt.
Det skrivna ordet är en viktig länk som binder samman människor i rum och tid. I Sverige har vi en, i globalt perspektiv, unikt hög läskunnighet. Skolväsendet, studieförbunden och folkbiblioteken spelar tillsammans en viktig roll för att skapa ett bra klimat för det skrivna ordet. Men bokläsandet har minskat under 1990-talet. Framförallt är det barn till lågutbildade föräldrar som minskar sitt bokläsande. Miljöpartiet ser därför med stor oro på konsekvenserna av den stora biblioteksslakten under 1990-talet, när nästan 1/3 av landets biblioteksfilialer lades ner.
Människors tillgång till bibliotek har de senaste åren även försämrats genom att bibliotek tar ut avgifter för olika tjänster, bland annat när man beställer böcker som biblioteket saknar. Detta slår hårt mot dem som bor i mindre orter, där biblioteken är små. Även de små biblioteksfilialerna ute i glesbygden eller i förorterna är livsviktiga för att ge människor möjligheter till ett rikt litterärt liv och därmed möjlighet att behålla ett levande skriftspråk. Så finns det kommuner som satsar på sina bibliotek, ett exempel är Katrineholm där även nya biblioteksfilialer inrättas. Miljöpartiet menar att den negativa trenden måste vändas och yrkar att riksdagen tillkännager för regeringen vikten av att lyfta fram kommuner som faktiskt satsar på utveckling av sin biblioteksverksamhet.
Den enorma utvecklingen av möjligheterna att förmedla text i elektronisk form gör att det är svårt att idag veta i vilken form text kommer att förmedlas i framtiden, dvs ifall den tryckta texten kommer att bestå som huvudform eller om den elektroniskt förmedlade texten kommer att dominera. I det senare fallet vore det olyckligt om det på grund av brister i lagstiftningen uppstår en situation där författaren förlorar kontrollen över sina verk, eller inte får rimligt betalt för sitt arbete. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen skall återkomma med en översyn av författarnas rättigheter till elektroniskt publicerade verk.
Som enda länder i världen har Sverige och Danmark 25 procent bokmoms. I övriga EU-länder ligger bokmomsen mellan 0 och 8 procent, och även Norge har helt momsbefriat boken. Inte minst då det idag är enkelt att beställa böcker via Internet är den svenska skattenivån inte konkurrensneutral utan missgynnar den svenska bokhandeln. Att nivåerna på mervärdesskatten utgör en omsorgsfull avvägning av vad som behövs för att möta både statsfinansernas krav och önskemålet om en fördelningspolitiskt och näringspolitiskt riktig profil på skatten är självklart. Det är därför inte enkelt att förändra enskilda momsnivåer. Miljöpartiet vill i sammanhanget därför påpeka att den kulturutredning som föranledde beslut om en ny kulturpolitik hösten 1996 förordade en bokmoms på 6 procent och gläds nu över att riksdagen kommer att ha ett sådant beslut att ta ställning till.
Men det är inte bara det svenska språket som är en statlig angelägenhet och ett statligt ansvarsområde, så är också de nationella minoritetsspråken. Miljöpartiet ser det som angeläget att anslaget till de nationella minoritetsspråken ges ekonomisk möjlighet att användas och yrkar därför det.
Tidskrifternas utbud av artiklar och texter är idag en viktig källa till ingående kunskap om det kulturella klimatet i Sverige och i världen. Samtidigt kämpar många tidskrifter för sin överlevnad. Det är därför angeläget att vara öppen för varje form av möjlighet att stötta tidskrifternas existens.
Ett bra sätt för tidskrifter att locka till sig nya läsare kan vara att ordna kulturella evenemang. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om stödet till kulturtidskrifternas återkommande evenemang behöver öka.
Internet har givit en ny form av kultur- och kunskapsspridning i form av elektroniska tidningar. Inom ramen för stöd till kulturtidskrifter bör Kulturrådet även kunna ge stöd åt elektroniskt publicerade tidskrifter. Stödet till kulturtidskrifterna regleras i dag i förordningen om statligt stöd till kulturtidskrifter. Det ankommer alltså på regeringen att klargöra möjligheterna för Internettidningar att få statligt stöd. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen återkommer med förslag där även Internettidningar ges stöd inom ramen för stöd till kulturtidskrifter.
En stor flora av invandrar- och minoritetsmedier finns i samhället idag. Detta är bra, men ännu bättre vore om språkbarriärer kunde brytas och det som nu endast är interna debatter inom respektive språkområde kunde föras upp till en bredare samhällsdebatt. Detta inte minst för att ge integrationsfrågor en mer framflyttad plats i det offentliga samtalet. Ett sätt att öka tillgängligheten till dessa medier kan vara att ge medel för översättning av en del av materialet som referat. Tidskrifterna behöver också stöd för utveckling av pressetik, journalistik och kunskap om demokratins grundprinciper. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att invandrar- och minoritetsmedierna behöver stöd till att översätta viss del av sitt tidskriftsinnehåll och stöd till att utveckla pressetik, journalistik, kunskap om det fria ordet och demokratins grundprinciper.
Liksom för böcker anser Miljöpartiet att momsnivån för tidskrifter och veckotidningar ska sänkas till 6 procent. Idag har kvällstidningarnas specialbilagor 6 procents moms, eftersom de räknas till dagspressen, trots att de i princip är identiska med vilken annan veckotidning som helst. Detta skapar en orättvis konkurrenssituation. Miljöpartiet ser därför positivt på att riksdagen har möjlighet att godkänna ett sådant förslag.
Med kulturmiljö menas en miljö som är intakt och berättar något om en mänsklig verksamhet. Samtidigt som Miljöpartiet strävar efter kulturell mångfald vill vi värna det inhemska kulturarvet. Kulturarvet är viktigt för vår förståelse för vår historia, och därmed också för oss själva. Miljöpartiet har lyckats få igenom kraftfulla förstärkningar till kulturmiljövård. En del av dessa medel ska gå till Agenda Kulturarv. Agenda Kulturarv är ett tidsbegränsat samarbetsprojekt mellan länsmuseer, länsstyrelser och Riksantikvarieämbetet. Dess syfte är bland annat att finna former för att öka det demokratiska inflytandet och delaktigheten i arbetet med vår kulturmiljö.
Kulturarvssektorn har flera och vitt skilda uppgifter:
att klargöra historiska betydelser i landskap, miljöer, byggnader och föremål,
att göra andra samhällssektorer och medborgarna medvetna om den tillgång som kulturarvet utgör,
att säkerställa kulturarvets bevarande genom att identifiera hotbilder och med vård motverka hoten.
Genom miljöbalken har även kulturmiljöns ställning stärkts, i och med möjligheterna att inrätta kulturreservat. För att lagstiftningens möjligheter ska kunna utnyttjas på bästa sätt önskar Miljöpartiet ett ökat samarbete mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. De olika verken ser på natur- och kulturmiljön utifrån olika kompetenser, och därför måste det ges utrymme inom de båda verken för ett ökat samarbete. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samarbetet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet behöver utvecklas.
Men att utveckla medel för att administrera kulturminnesvård, kulturmiljövård och kulturarvsarbete är inte tillräckligt, om inte också återkopplingen till allmänheten fungerar tillfredsställande. Som exempel är lagliga och ekonomiska möjligheter att inrätta kulturreservat meningslösa om det inte också finns kunskaper om hur miljöerna skall vårdas och vad de har att berätta om den historiska situation som skapat dem. Inte minst är det viktigt att informationen till allmänheten är saklig såväl som lättillgänglig när planer läggs fram som på olika sätt innebär ingrepp i kulturmiljön.
Industriarvet röner allt större intresse, framför allt lokalt, där många punktinsatser görs för att bevara vårt kulturella industriarv. Det är angeläget att även staten tar ansvar för industriarvet, och Miljöpartiet anser det därför viktigt att de i kommande budget erhåller egen anslagspost.
Syftet med Dacapos hantverksskola i Mariestad är att fylla sektorns behov av utbildning i kulturmiljöns hantverk, det vill säga hur man odlade, anlade och byggde innan industrialisering och teknologisering blev utvecklingsdrivande. Någon annan sådan institution finns inte i landet.
Att överlämna ansvaret för att bevara historisk kunskap om och färdighet i att odla, anlägga och bygga till näringslivet är otillräckligt. Inom näringsutövande förs enbart de kunskaper och färdigheter vidare som kan omsättas i näringsutövande, medan material, metoder och tekniker som inte passar med näringsverksamhet överges. På mycket kort tid blir kunskaper som inte används bortglömda.
Inte heller den projektform som sektorn hittills gjort till den hantverkliga kunskapsvårdens plattform är i längden hållbar. Projekt förutsätter institutioner och organisationer som kan ta tillvara gjorda erfarenheter. Projekt som inte har denna bas kan inte bli annat än tillfälliga nedslag.
Dacapo har förutsättningar för att bygga upp en institution med nationellt uppdrag att utforska och utbilda i de hantverkliga arbetsmetoderna, vilket är en fråga för utbildningsutskottet att hantera. När det gäller kulturarvet vill Miljöpartiet att Dacapo hantverksskola ska få tillgång till 2 miljoner kronor ur anslaget för kulturmiljövård för att utveckla arbetsmaterial och bygga upp ett nationellt arkiv för bygghantverk, varför vi härmed yrkar det.
Anslaget till icke-statliga kulturlokaler är mycket viktigt för att kunna bevara och restaurera värdefulla byggnader, men också för att möjliggöra för en gammal hantverkstradition att fortleva. Miljöpartiet ser därför med oro på hur anslaget under flera år har urholkats. Vi yrkar därför på en redovisning från regeringens sida om hur dessa lokaler i framtiden ska skötas.
Tillkomsten av de regionala arkivorganisationerna har flera ideologiska rötter. En viktig kraft var att ta ifrån traditionella eliter makten över arkiven och göra arkivmaterialet tillgängligt för folket. Landsarkivens huvuduppgifter är att bevara och vårda det övertagna källmaterialet, att tillgängliggöra arkivmaterialet för forskning i vid bemärkelse och att levandegöra arkiven, dvs låta källorna komma till tals som en viktig faktor i kulturlivet. Härtill kommer funktionen som arkivmyndighet för den civila regionala och lokala statsförvaltningen i respektive distrikt. Samtidigt finns den mycket svåra pedagogiska uppgiften att förmedla kunskaper om arkivens värde. Anspråken på landsarkivens aktiviteter för levandegörande av arkivmaterialet och på en mera aktiv roll i kulturlivet har framförts allt tydligare under senare tid, inte minst i de senaste årens regleringsbrev. Det finns en stark vilja i organisationen att motsvara dessa krav. Det stora bekymret är att landsarkiven aldrig utrustats för dessa uppgifter. Miljöpartiet anser att arkivens verksamhet behöver stärkas, att dess pedagogiska utveckling stöds och att de två nya arkiven ges förutsättning att överleva varför vi härmed yrkar det.
Hemslöjdens uppgift idag är att bevara och förvalta ett kulturarv genom egna initiativ, planera och samordna främjandet för hemslöjden och fördela statligt stöd till hemslöjdsfrämjande verksamheter. Kulturutredningen påtalade hemslöjdens roll som inspirationskälla för annan konstnärlig verksamhet liksom även för industriell formgivning och mönsterutveckling. Hemslöjdskonsulenternas arbete för främjande av hemslöjden är decentraliserat genom en modell med två konsulenter i varje län. Miljöpartiet finner det angeläget att den ideella rörelsen får en förstärkning och yrkar därmed det.
Hela 17,8 miljoner människor besöker museer med statligt stöd varje år. För att kunna upprätthålla och utveckla verksamheten krävs emellertid ekonomiska förstärkningar för ett flertal museer.
Naturhistoriska riksmuseet vill bygga ut och brandsäkra sina samlingar i bergrum invid museet. Miljöpartiet yrkar därför att kommande hyreshöjningar för Naturhistoriska riksmuseet på grund av dessa ombyggnationer ska pareras med motsvarande budgetförstärkning.
De regionala museerna har en omfattande publik verksamhet där de sprider kunskap om kulturarv och samhällsutveckling. Museerna samlar in, bearbetar och förmedlar kunskap om länets och regionens kulturarv. Även konstutveckling, samhällets utveckling och miljön i övrigt ligger inom museernas arbetsfält. Museerna behöver ökat stöd, då anslagen under flera års tid har urholkats. Ska länsmuseerna leva upp till de stora ställda förväntningarna måste staten spela en mer aktiv roll. En del av museerna har särskilt utvecklat sin verksamhet tillsammans med skolbarn och några har gratis inträde för att ytterligare öka sin tillgänglighet. Miljöpartiet verkar för att det permanenta verksamhetsbidraget till länsmuseerna väsentligt ökar och att även det direkt riktade utvecklingsbidraget ökar.
Bland landets många förnämliga museer förtjänar Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn att lyftas fram lite extra. Besöksfrekvensen slår alla rekord, över 100 000 besökare förra året. Kommun, region och lokala näringsidkare har givit stöd och därmed bidragit till succén. Miljöpartiet yrkar att regeringen överväger att ge ett ökat permanent stöd till Nordiska Akvarellmuseet.
Även Marinmuseet i Karlskrona behöver ökat stöd. Marinmuseet arbetar bland annat med att öka tillgängligheten till det nationella marina kulturarv som representeras av den historiska örlogsbasen i Karlskrona och skärgårdens befästningsverk. Staten har naturligtvis ett extra stort ansvar när det gäller just de svenska världsarven.
Övriga museer som för närvarande har ett akut behov av förstärkt budget för att kunna utveckla verksamheten är Världskulturmuseerna i Stockholm, Östasiatiska museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuseet. Även Livrustkammaren, Arkitektmuseet, Nationalmuseum och Skansen. Miljöpartiet yrkar att ökat stöd till dessa finns inom befintlig budgetram.
Genom tiderna har kvinnans roll i samhällsbygget systematiskt underskattats för att inte säga helt negligerats. Även om medvetenheten om den bristande genusaspekten på våra museer ökar är bristerna fortfarande mycket stora. Miljöpartiet menar därför att könsperspektivet radikalt måste få ett större genomslag i museernas verksamhet, inte minst för att föra vidare visionen om ökad jämställdhet mellan könen i morgondagens samhälle. Miljöpartiet välkomnar därför att direktiven för den arbetsgrupp som ska utreda genusperspektivet på landets museer nu är klara.
Generella förbättringar i museernas utställningsverksamhet vad gäller kvinnors roll och kvinnors perspektiv motsätter inte behovet av ett särskilt kvinnomuseum. Det kan också vara så att arbetsgruppen som ska ta fram förslag till hur genusperspektivet ska stärkas kommer fram till en sådan slutsats för att motverka bristerna på övriga museer. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen återkommer med förslag om nationellt uppdrag för ett kvinnomuseum. Ett sådant museum vore världsunikt och skulle kunna ta sin grund i genusforskning från världens universitet.
Den utveckling som finns för att lyfta fram specifika kvinnor, exempelvis Museum Anna Nordlander i Skellefteå, är också ett eftersatt område. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen skall återkomma med förslag till hur sådana museer kan stärkas.
Sveriges folkbildningstradition är en hörnsten i demokratin, eftersom den möjliggör en nödvändig kunskapsspridning. Men kunskapen har även ett värde i sig. Att ges möjlighet att odla sina intressen och vidareutvecklas är ett mänskligt behov. Statistiken visar entydigt att folkbildningsverksamheten ännu är stark. År 1998 deltog över 2,8 miljoner människor i studiecirklar och lite drygt 100 000 studerade på folkhögskolor.
Folkhögskolornas situation har dock blivit allt mer orimlig, då antalet folkhögskolor har ökat utan att det har medfört någon budgetförstärkning. I synnerhet är Miljöpartiet kritiskt till de nedskärningar som skett för de folkhögskolor som erbjudit kvalificerad musikutbildning, cirka 50 folkhögskolor blev av med sitt specialbidrag till musik. Folkhögskolornas musiklinjer har fram till nu fungerat som en nödvändig länk mellan den kommunala musikskolan och musikhögskolorna. Folkbildningsrådets beslut att ta bort just denna öronmärkning av pengar innebär därför i praktiken att en utbildningsnivå kraftigt krymper.
Studieförbundens engagemang och kompetens inom kulturfrågor går inte att beskriva då relevant statistik saknas. Dock vill Miljöpartiet varna för de allt högre avgifter som studieförbunden tvingas ta ut när en del kommuner skär i anslagen. Det är på väg att bli en möjlighet endast för de inkomststarka att deltaga i olika studieverksamheter. En sådan utveckling medför att själva grundideologin bakom studieförbundens verksamhet riskerar att gå förlorad.
Miljöpartiet vill medverka till att stärka amatörkulturens ställning. Här har Amatörkulturernas samrådsgrupp, ax, en viktig uppgift att fylla. Amatörkulturens samrådsgrupp är en sammanslutning med flertalet av de största riksorganisationerna på området och verkar för att förbättra amatörkulturens förutsättningar.
Miljöpartiet anser att regeringen ska undersöka möjligheterna att för framtiden ge amatörkulturorganisationerna ett utifrån verksamhetens omfattning rimligt stöd. Idag har varken Riksteatern eller Kulturrådet de medel som behövs till amatörkulturen. Ansvarsfrågan behöver redas ut, vad avser studieförbundens ansvar för amatörkultur kontra kulturrådets vilket härmed tillkännages. Under tiden kan stödet till amatörkulturen inte tillåtas att fortsätta urholkas utan behöver i stället både återställas och ökas.
Tillgången till goda ledare är viktig för amatörkulturen. De kommunala bidragen till föreningar har på många platser minskat, och i flera kommuner avskaffats helt. Minskningen av resurser har lett till färre aktiviteter och att föreningar har lagts ner. För att motverka detta kan en framkomlig väg vara att ge kulturföreningar samma skatteregler som idrottsföreningar. Ersättningar till ledare inom idrottsföreningar beskattas inte när arvodet är mindre än ett halvt basbelopp. Detta har bidragit till att stimulera det ideella arbetet och därmed också till att stärka idrottens roll i samhället.
Miljöpartiet menar att samma goda resultat kan nås genom att samma regler införs inom hela kultursektorn, och vi yrkar därför att regeringen skall återkomma med förslag om att införa skatteförmåner liknande de som finns inom idrottsområdet inom hela kultursektorn. Att göra skillnad på skatteregler för idrottsföreningar och kulturföreningar kan inte anses vara motiverat eller rättvist.
Grunden för public service-företagens sändningsverksamhet är att den skall bedrivas självständigt i förhållande till olika ekonomiska eller politiska maktsfärer i samhället. I riksdagens riktlinjer för radio och TV i allmänhetens tjänst anges att programföretagens sändningsrätt skall utövas opartiskt och sakligt och ge utrymme åt en mångfald av åsikter och meningsyttranden. Miljöpartiets ståndpunkt är att public service-företagen inte får styras i sin nyhetsbevakning, men att debattider inför allmänna val ska fördelas så att en rimlig balans ges mellan de olika riksdagspartierna.
Vid en genomgång av SVT:s rikssändningar efter valet 1998 fann Granskningsnämnden att fördelningen av debatter inte varit jämlik mellan partierna. Framförallt gynnades Socialdemokraterna, medan Miljöpartiet de gröna var det riksdagsparti som missgynnades mest. De flesta demokratiska länder har någon form av föreskrifter på hur medierna ska sköta valbevakningen. Men i Sverige finns inte några sådana regleringar. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen återkommer med förslag till regler för en jämlik valbevakning.
Miljöpartiet kan även konstatera att SVT idag inte förmår presentera en så djup och bred nyhetsförmedling som är nödvändig för att demokratin inte ska urholkas. Inte minst behöver den internationella nyhetsbevakningen nyanseras. Miljöpartiet har tidigare lyft fram problemet kring likriktningen mellan SVT:s två nyhetskanaler och fått gehör för att ge Granskningsnämnden i uppdrag att följa hur stor del av nyhetsinslagen i de två kanalerna som är identiska. Granskningen ska just påbörjas, därför avvaktar Miljöpartiet nya förslag till åtgärder.
Textning i TV är till ovärderlig hjälp för hörselskadade, men också för till exempel människor med läs- och skrivsvårigheter och invandrare. Att ge så många som möjligt reell möjlighet att ta till sig innehållet i programutbudet är en viktig demokratisk princip. Miljöpartiet anser därför att SVT måste nå upp till målet att texta hundra procent av program med svenskt ursprung och yrkar därför att riksdagen ger regeringen detta till känna.
Riksförbundet Öppna kanaler har stor betydelse för grundläggande demokratiska värden såsom yttrandefriheten och möjligheten att ta del av den parlamentariska debatten, utan att informationen filtreras. Verksamheten är även viktig då många invandrarföreningar driver verksamhet i Öppna kanalen. Idag har drygt en miljon svenska hushåll tillgång till öppna kanaler och kan bland annat se direktsända debatter från Europaparlamentet. Riksförbundet Öppna kanaler får inte statligt stöd, i stället är det i första hand de större kommunerna som ger verksamheten bidrag, vilket leder till regionala skillnader. Detta är inte acceptabelt. Det är viktigt att människor, oavsett var de bor får tillgång till fria medier. Miljöpartiet anser därför att ett statligt stöd ska inrättas, liksom idag är fallet i bland annat Danmark och Tyskland, vilket härmed tillkännages.
Näst musiken är film den konstform som når flest människor. Med tekniska landvinningar som DVD och möjligheten till digitala sändningar över marknätet kommer utbudet av film dessutom att öka. För att möta utvecklingen anser Miljöpartiet att det är viktigt att fria filmare ges större möjlighet att söka bidrag för produktioner. I 2000 års filmavtal finns bestämmelser om stöd till produktion av långfilm, barn- och ungdomsfilm samt dokumentärfilm. Inom ramen för filmavtalet finns även ett så kallat utvecklingsstöd som omfattar projektstöd till manusförfattare, producenter och regissörer, växthusverksamhet för unga filmskapare, stöd till fortbildning för etablerade filmskapare samt företagsstöd till oberoende producenter. I betänkandet Bidrag till fri svensk TV-produktion (SOU 1997:172) finns förslag om att en fond skall inrättas för att ytterligare stödja svensk kvalitetstelevision producerad utanför de sändande bolagen. Miljöpartiet anser att regeringen ska ta fasta på utredningsförslaget och yrkar att en utvecklingsfond för fria filmare ska inrättas.
Beträffande samisk filmproduktion anser Miljöpartiet att det behövs en positiv särbehandling. Samisk filmproduktion får idag konkurrera på samma villkor som andra vid ansökan om medel hos Filminstitutet. Viss möjlighet finns för samiska filmare att erhålla stöd från de medel som anvisas för samisk kultur och som disponeras av Sametinget, men dessa medel är inte tillräckliga. Utredningen Film i Sameland och Tornedalen visar att det finns ett brett stöd för att upprätta ett resurscentrum för samisk och tornedalsfinsk film. För att detta ska bli verklighet krävs ett tillskott från regeringen. Miljöpartiet vill därför att samisk och tornedalsk filmproduktion ges positiv särbehandling i form av öronmärkta pengar vilket vi härmed yrkar.
En annan utredning har föreslagit etablering av ett centrum för dokumentär film och en filmvårdscentral i Grängesberg. Miljöpartiet har länge arbetat för dokumentation av film och vill verka för att möjliggöra en utveckling.
Det är under ungdomsåren de flesta av våra värderingar tar form. Ungdomar matas idag med en ofattbar informationsmängd från TV, Internet, dataspel etc. Vilken betydelse har medieområdet för dem som är unga? Vad innebär det att växa upp med våldsinriktade dataspel och ögonblicklig tillgång via Internet till pornografi och rasistpropaganda? Miljöpartiet anser att det behövs mer debatt och forskning kring sådana frågeställningar och föreslår därför att en utredning tillsätts för att ge ett samlat grepp om alla de mediala påverkanssituationer barn och unga utsätts för och deras psykiska och fysiska påverkan. Tillgången till information måste vara fri. Men det är samtidigt nödvändigt att ge ungdomar de verktyg som behövs för att handskas med informationen!
Den statliga filmpolitiken har samma jämställdhetskrav som övrig statlig- och kommunal verksamhet. I verkligheten råder dock allt annat än jämställdhet. År 2000 fick exempelvis 9 kvinnliga och 17 manliga regissörer förhandsstöd för långfilm. När det gäller kortfilm är stödet nästan lika snedfördelat, år 2000 beviljades 35 regissörer stöd, därav 13 kvinnor och 22 män. Vad gäller filmproduktion till Sveriges Television saknas i stort sett kvinnliga regissörer, trots att SVT omfattas av samma jämställdhets- och demokratimål som samhället i övrigt.
Att detta spelar roll framgår av den forskning som har påvisat att flickor som ser mycket på teve får minskat självförtroende, medan pojkar som ser mycket på teve får stärkt självförtroende. Mediernas bild är i huvudsak den aktive mannen och den passiva kvinnan. Det gäller inte bara fiktion utan även i nyhetssammanhang används män för att illustrera makt och kvinnor för att illustrera offer.
Vid FN:s fjärde kvinnokonferens, Beijing 1995, antogs ett handlingsprogram, Platform for Action. Där betonas bland annat mediernas genomslag vad gäller opinionsbildning och möjligheter att belysa kvinnors villkor. Här slogs även fast att det är ländernas regeringar som är ansvariga för att bilden av kvinnan i medierna är jämställd. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen ska återkomma med förslag till hur man kan arbeta för att motverka den brist på jämställdhet som medierna idag genomsyras av.
Miljöpartiet vill se en stärkning av det offentliga stödet till kulturen. Detta innebär inte att vi inte också är positiva till att kulturstödet kompletteras med privat sponsring. Miljöpartiet menar dock att kulturlivet aldrig får göras beroende av sponsring, utan att sponsringen endast får ses som ett värdefullt komplement till ordinarie finansiering av kulturverksamhet. Sponsring kan också medföra att t ex museerna når nya besöksgrupper.
Riksdagens revisorer efterfrågar nu, precis så som Miljöpartiet tidigare gjort, tydligare regler när det gäller kultursponsring. I regleringsbrev bör fastställas hur stor del av verksamheten som får sponsras, vilket härmed yrkas.
Sponsring är inte någon skatterättslig term och finns inte definierad i skattelagstiftningen. För att en marknadsföringskostnad skall vara avdragsgill krävs idag någon form av direkt motprestation, till exempel i form av representation, konferensrum eller biljetter. Indirekta motprestationer som rätten att utnyttja namn eller image är bara avdragsgilla om det finns en koppling mellan sponsorns verksamhet och den som blir sponsrad. Eftersom kultursponsring i stor utsträckning är av denna imageskapande karaktär innebär detta att kulturen inte kommer att få del av näringslivets marknadsföringspengar i samma utsträckning som till exempel idrotten. Reklamskyltar och liknande är något som fungerar på idrottsarenor – men knappast i konsertsalar, teatrar, museer och andra liknande institutioner.
Vid en jämförelse mellan de svenska bestämmelserna för kultursponsring och vad som gäller i exempelvis Danmark, Storbritannien, Tyskland och Frankrike finner vi att dessa länder saknar det krav på koppling mellan sponsorns och sponsormottagarens verksamhet, som i Sverige medför att kultursponsring missgynnas i förhållande till annan typ av sponsring.
Vilka svårigheter som detta krav på koppling innebär ser man genast om man betraktar hur rättspraxis löst tvister i denna fråga. Falcon fick avdrag för sitt bidrag till projektet ”Rädda Pilgrimsfalken” eftersom det finns en koppling mellan Falcons varumärke och pilgrimsfalken. KF nekades däremot avdrag till kampanjen ”Håll Naturen Ren” eftersom man ”bara” sålde förpackningarna som slängdes i naturen. Denna oförutsägbarhet måste undanröjas genom en lagändring.
För att komma till rätta med detta problem föreslår Miljöpartiet att regeringen återkommer med förslag till ny lagtext där begreppet sponsring definieras i inkomstskattelagen. Förslagsvis bör detta ske genom att kapitel 16 IL tillförs en bestämmelse med följande innebörd: ”Sponsring är en avdragsgill kostnad, under förutsättning att sponsorn erhåller en motsvarande direkt eller indirekt motprestation. Kostnaden är dock endast avdragsgill om det inte är uppenbart att det råder ett missförhållande mellan sponsorbidraget och motprestationen.”
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Matz Hammarström (mp) |
|
|
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Birger Schlaug (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Lars Ångström (mp) |