Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utveckling av folkbildning och kompletterande skolor.
Folkbildningen har i Sverige en lång tradition och en fast förankring i våra många folkrörelser. Den har spelat en stor roll i utvecklingen av den svenska demokratin och har genom sin fria form och självständighet en viktig plats i det livslånga lärandet. Den styrs i hög grad av deltagarna själva och är fri från styrning genom läroplaner och betygssystem. Folkbildningen rymmer en mångfald av inriktningar och ideologiska särdrag.
Den oberoende och fria utbildning med starkt deltagarengagemang som folkbildningen står för är en viktig del för bevarande av en livskraftig demokrati i landet. Den öppnar upp för möjligheter till personlig utveckling som de offentliga skolorna inte kan erbjuda, särskilt genom de längre utbildningar som folkhögskolorna har, och svarar dessutom för en stor del av utbildningarna inom kultursektorn. Utbildningarna är ett viktigt komplement till de offentliga skolorna.
Folkbildningen är uppdelad på i huvudsak tre olika former: Folkhögskolor, studieförbund och kompletterande skolor, varav de två första har en självständig övergripande organisation under Folkbildningsrådet medan kompletterande utbildningar finansieras via Skolverket. Folkbildningsidén och de fria verksamhetsformerna för dessa skolor och studiecirklar ligger helt i linje med grön ideologi. Miljöpartiet anser att verksamheterna måste få möjligheter att i framtiden arbeta med goda ekonomiska villkor och med bibehållen frihet och självständighet.
Folkbildningen, inte minst folkhögskolorna, har i perioden med hög arbetslöshet under det senaste decenniet utökat sin verksamhet för att bereda plats för arbetslösa i olika utbildningar inom ramen för Kunskapslyftet. För många folkhögskolor har denna insats inneburit en stor påfrestning i form av snabb expansion av kurser som inte alltid legat inom ramen för deras gängse verksamhet. När nu Kunskapslyftets extraordinära åtgärder kan trappas ner och utbildningsväsendet återgå i ett långsiktigt mer normalt utbildningsutbud medför detta också en minskning av utbudet för folkhögskolorna. Denna omställning innebär emellertid också den problem, t ex med friställande av personal som inte längre ryms inom den minskade budgeten. Det är därför viktigt att resurserna till Folkbildningsrådet ställs om i rimlig takt, vilket delvis också skett genom att folkhögskolorna fått en något mindre avtrappning i budgeten i relation till de tillfälliga förstärkningarnas storlek. Det är emellertid viktigt att verksamheterna inom folkbildningen följs och att effekterna av omställningen utvärderas så att inte väsentliga delar i verksamheten skadas. En särskild utredning av folkbildningens verksamhet pågår och bör kunna ge ett bra underlag för en bedömning.
Att folkhögskolor och studieförbund finansieras via Folkbildningsrådet är naturligt och bör fortsätta. Finansieringen av de kompletterande utbildningarna via Skolverket medför emellertid vissa problem. Att de ligger under Skolverket kan motiveras med att de ofta har karaktären av förberedande utbildning för högre studier, framför allt då konstnärliga högskoleutbildningar, och i det avseendet liknar övriga utbildningar inom skolväsendet som denna myndighet ansvarar för. Det är emellertid tveksamt om Skolverket har beretts möjligheter att hantera godkännande för bidragsrätt till kompletterande utbildningar på ett fullgott sätt. Anslaget för bidrag är i underkant och ansökningsförfarandet kräver både god information till de sökande och en relativt omfattande kunskap om de sökandes verksamhet. Dessutom kan systemet med två olika finansiärer som båda stöder folkbildningen skapa konkurrens mellan finansiärerna, vilket t ex kan försvåra möjligheterna för vissa kompletterande utbildningar att godkännas som folkhögskolor (och kunna komma in under Folkbildningsrådets ansvarsområde.) Miljöpartiet föreslår att den framtida finansieringen av de kompletterande utbildningarna ses över av en särskild utredning varvid särskilt beaktas frågan om hur finansieringssystemet skall gagna utvecklingen av folkhögskolorna och hur bidragsrätter skall prövas så att garantier både för god träffsäkerhet och rörlighet skall erhållas.
De nya studiemedelssystem som antagits av riksdagen innebär väsentliga förbättringar för studerande vid folkhögskolor och kompletterande utbildningar. Det kvarstår dock vissa problem för de studerande som studerat vid folkhögskolor eller kompletterande utbildningar med studiemedel. Det är med nuvarande regler risk för att dessa studerande vid fortsatta högre studier med gällande studiemedelssystem antingen hamnar i den situationen att den återstående studemedelstiden inte räcker för att fullfölja hela utbildningen eller att de, om dispens ges, drar på sig en samlad låneskuld som är orimligt stor. Miljöpartiet föreslår att reglerna för studiebidrag och studiemedel för studerande vid folkhögskolor och kompletterande utbildning ses över med hänsyn både till bidragens storlek under studietiden och till eventuella effekter på studiemedelstillgången vid fortsatta högre studier.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gunnar Goude (mp) |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |