Riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till hur man kan arbeta för att motverka den brist på jämställdhet som genomsyrar medierna i dag.
Riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till regler för en jämlik valbevakning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är oacceptabelt om tekniken utvecklas på programmens bekostnad inom public service-bolagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga ett statligt stöd till Riksförbundet Öppna kanalen i framtiden.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ge ett samlat grepp om alla de mediala påverkanssituationer ett barn utsätts för och deras påverkan på barnets utveckling, såväl psykiskt som fysiskt.
Mediernas roll i samhället växer hela tiden. Genomsnittssvensken spenderar allt mer tid som mediekonsument, och de bilder av verkligheten som förmedlas via olika medier påverkar därför våra åsikter och känslor i allt större grad. Medierna i sig är varken goda eller onda, utan enbart ett verktyg i samhällsförändringen. Idag är det tydligt att mediernas roll både är ett hot och en möjlighet.
Till det positiva hör möjligheterna att sprida information från hela världen, vilket kan öka den allmänna kunskapsnivån om världen och därigenom motverka olika typer av fördomar, exempelvis rasism och främlingsfientlighet. Till det negativa hör de snedvridande bilder som förmedlas, exempelvis stereotypa könsroller, som genom sitt ständiga flöde påverkar oss att tro att det verkligen är så det måste vara och därför blir till ett hinder för individens egen utveckling. Även den kommersiella likriktningen och masspåverkan av barn talar alltför få om idag. Mångfald och kvalitet är inte det som ligger högst upp på dagordningen.
Mediernas stora påverkan på samhället motiverar att medieområdet i högre grad än många andra områden måste stå under politisk påverkan. Inte så att det är politiker som ska styra innehållet i nyhetsrapportering etc., men så att ägarstrukturer och likriktning inte inverkar menligt på mediernas uppgift att ge ett så brett och sakligt innehåll som möjligt.
I globaliseringens tidevarv äter större företag upp mindre i en oerhört snabb takt inom en lång rad branscher. Medieområdet är inget undantag. På global nivå är det idag endast ett fåtal bolag som styr, och situationen ser likadan ut även på nationell och regional nivå. Det sägs ofta att stora nationella företag är en förutsättning för att klara den globala konkurrensen. Verkligheten har visat sig vara den motsatta – när något eller ett fåtal bolag får dominans över den nationella marknaden blir de snabbt till färdigredda munsbitar för de globala giganterna.
Bristen på konkurrens inom medieområdet medför många problem, utöver de sedvanliga problemen med monopol eller oligopol. Vi ser hur mediernas roll vid demokratiska val, exempelvis i Italien och Storbritannien, har blivit så perverterad att det inte längre går att tala om demokratiska val, eftersom kopplingen mellan dominerande TV-kanaler och dagstidningar gentemot vissa partier och politiker helt slår ut andra politiska partiers möjlighet att föra ut sina budskap. På motsvarande sätt används medierna till att prångla ut prylar i en profitcirkel där nyhetsinslag säljer filmer och musik som säljer prylar och snabbmat etc. Naturligtvis med samma ägare, eller med uppgörelser mellan olika företag, i bakgrunden.
Att medierna inte förmedlar verkligheten, utan enbart bilder av verkligheten, är en sanning som är lika gammal som självklar. Därför är det viktigt med en allsidig nyhetsbevakning, där olika tidningar och olika nyhetsprogram kan ge olika vinklingar av skeenden, för att tillsammans ge möjlighet för nyhetskonsumenten att skapa sig en uppfattning om vad som har hänt. Tyvärr lever medierna inte upp till detta idag. Vad vi har är i stället en tilltagande likriktning.
Att mediernas snedvridande bilder verkligen spelar roll framgår av den forskning som har påvisat att flickor som ser mycket på TV får minskat självförtroende, medan pojkar som ser mycket på TV får stärkt självförtroende. Mediernas bilder av könen är ju i huvudsak den aktive mannen och den passiva kvinnan. Det gäller inte bara fiktion, utan även i nyhetssammanhang används män för att illustrera makt och kvinnor för att illustrera offer. Könsrollerna blir på så sätt självgenererande, styrda av de roller som medierna förmedlar. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen ska återkomma med förslag till hur man kan arbeta för att motverka den brist på jämställdhet som medierna idag genomsyras av.
Våldsinslag i medierna är ständigt under diskussion. Är det så att den som tittar på våldsinslag blir mer benägen att själv använda våld? Vad vi vet idag är att människor i allmänhet överskattar mängden våld i samhället. Andelen våld i medierna är ju också vida överskridande andelen våld i samhället, eftersom våldsrubriker används för att sälja lösnummer eller skapa uppmärksamhet. Detta medför att människor är mer rädda att exempelvis vistas i staden på natten än vad som är motiverat utifrån våldsstatistiken. Ett tydligt exempel på mediernas förvridning är övervikten av inslag där kvinnor utsatts för gatuvåld, i förhållande till rapporteringen av situationer där kvinnor misshandlats i sina hem. Följer man våldsstatistiken är hemmet den plats där kvinnor i störst utsträckning riskerar att utsättas för våld, medan den som följer nyhetsinslagen lätt får uppfattningen att det är gatuvåldet som är det dominerande.
Allt fler människor lider av stress och så kallad utmattningsdepression. Sjukskrivningsstatistiken är oerhört alarmerande och visar en lavinartad ökning av antalet sjukskrivna p.g.a. utmattningsdepression. Den bakomliggande orsaken torde vara de allt högre prestationskrav som riktas på individerna från både arbetsgivare och andra samhällsinstitutioner. Inte minst bidrar medierna till stressen genom ett ständigt flöde av krav på hur du förväntas vara och vad du förväntas göra, inte bara i form av reklam utan också i form av fiktion och nyhetsinslag.
Den tekniska utvecklingen har gjort att vi idag har möjlighet att ständigt mötas av ett informationsflöde. Kanske har människan inte riktigt hunnit med i utvecklingen, och därför blivit en slav under de egna tekniska landvinningarna. För att vi ska kunna njuta frukterna av de möjligheter Internet etc. ger oss, krävs också en medvetenhet om hur vi ska kunna motverka den stress som ett ständigt informationsflöde annars kan ge upphov till.
Den ökande informationsmängden har inte givit en djupare förståelse, utan snarast inneburit en tilltagande snuttifiering. Vi matas av korta uppgifter från olika skeenden runt om i världen, men ges sällan möjlighet till reflektion över hur saker och ting hänger samman, och vilka konsekvenser som följer av olika händelser. Mediernas oförmåga att kombinera djup med bredd är idag ett allvarligt hot mot människors omvärldskännedom.
Mediebilden av toppmötet i Göteborgs aktualiserar frågeställningen om medierna verkligen bidrar till att upprätthålla demokratin eller om det är så att demokratin riskerar att urholkas genom mediernas makt. När människor organiserar sig för att påverka samhällsutvecklingen är tillgången till medier central. Det som inte syns eller hörs kan inte heller påverka. Göteborgsveckan var ett oerhört nederlag för mediernas roll som demokratins bärare. Trots en massiv mediebevakning stängdes tiotusentals demonstranter i princip helt och fullt ute från det offentliga samtalet. I stället fick huliganer, politiker och polis det största medieutrymmet.
Som motiv härtill finns naturligtvis journalistikens sensationsinriktade dramaturgi. Att förmedla nyheter är ju inget ideellt samhällsuppdrag med ett uttalat demokratiskt syfte, utan en fråga om att tjäna så mycket pengar som möjligt genom att sälja sin story. Detta har i sin tur givit en grovt onyanserad bild av rapporteringen, bland annat i form av hur polisledningens teorier och ageranden fick mer eller mindre stå oemotsagda. De högljudda kraven på ökad repression mot demonstrationer som hörts efter toppmötet är på så vis frampiskade av journalisternas undermåliga bevakning. Sensationsjournalistiken har fått företräde framför yttrandefriheten.
Om man frågar en ung person vad hon vill arbeta med i framtiden är det sannolikt att svaret blir ”media”. Allt fler vill bli journalister och köerna till landets journalistutbildningar är långa. Ändå sjunker kvaliteten på texterna som tidningarna producerar och på inslagen i TV-nyheterna. Inte för att utbildningskvaliteten är dålig, men för att journalistens arbetssituation blir allt mer ohållbar. Kravet på att spotta fram säljande rubriker växer i takt med vinstoptimeringskravet, samtidigt som det skärs i nödvändiga kringfunktioner. Till exempel har de flesta tidningar gjort sig av med korrekturläsare.
Orsakerna till att medierna inte fungerar bra är flera:
Ägarkoncentration och vinstmotiv. Medierna drivs som industrier i syfte att skapa vinster till sina aktieägare. De kan därmed aldrig på allvar kritisera marknadens makt eller skada dem som äger mest kapital – det är ju ägarna själva.
Annonsberoende. Då de flesta medier är beroende av annonser kan idéer som på allvar hotar konsumtionssamhällets ideal aldrig tillåtas att spridas via dessa medier. Det vore för medierna som att såga av grenen de själva sitter på.
Behovet av källor. Då nyheter är en handelsvara som måste framställas till ett så lågt pris som möjligt i syfte att sälja annonser är nyhetsjournalister beroende av samarbetsvilliga källor. Detta leder till att de hamnar i symbiotiska förhållanden med mäktiga institutioner som ständigt kan skapa nyheter. Den journalist som törs vara ifrågasättande riskerar att stöta sig med politiker och näringsliv, vilket leder till att hon får svårare att sköta sitt jobb.
Negativ påverkan. Journalister som rapporterar på ett sätt som retar ekonomiskt eller politiskt starka grupper i samhället kan råka ut för påfrestande och ibland karriärhämmande motattacker. Den som skriver negativt om kärnkraft i Sverige kan till exempel räkna med arga telefonsamtal från folk anställda inom kärnkraftslobbyn. Även om journalisten själv står ut med sådant, kan det förmå en osäker redaktör att dra ned på rapporteringen som utlöser kritiken.
Det är möjligt att vända utvecklingen, att ta fasta på de möjligheter som medierna ger oss för att bevara och utveckla demokratin. För att klara det är det nödvändigt att belysa och sprida medvetenhet kring de hot som medieområdets struktur idag ger upphov till.
Grunden för public service-företagens sändningsverksamhet är att den skall bedrivas självständigt i förhållande till olika ekonomiska eller politiska maktsfärer i samhället. I riksdagens riktlinjer för radio och TV i allmänhetens tjänst anges att programföretagens sändningsrätt skall utövas opartiskt och sakligt och ge utrymme åt en mångfald av åsikter och meningsyttranden. Miljöpartiets ståndpunkt är att public service-företagen inte får styras i sin nyhetsbevakning, men att debattider inför allmänna val ska fördelas så att en rimlig balans ges mellan de olika riksdagspartierna. De flesta demokratiska länder har någon form av föreskrifter för hur medierna ska sköta valbevakningen. Men i Sverige finns inte några sådana regleringar. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen återkommer med förslag till regler för en jämlik valbevakning.
För att public service-bolagen, SVT, SR och UR, ska ha möjlighet att utvecklas med mångfald och kvalitet som kännetecken och vara medier att lita på, så behöver de också ekonomiska resurser både till programverksamhet och teknikutveckling. Det är oacceptabelt om tekniken utvecklas på programmens bekostnad, vilket härmed ges regeringen till känna.
Riksförbundet Öppna kanalen har stor betydelse för grundläggande demokratiska värden såsom yttrandefriheten och möjligheten att ta del av den parlamentariska debatten utan att informationen filtreras. Verksamheten är även viktig då många invandrarföreningar driver verksamhet i Öppna kanalen. Idag har drygt en miljon svenska hushåll tillgång till öppna kanalen, och kan bland annat se direktsända debatter från EU-parlamentet. Riksförbundet Öppna kanalen får inte statligt stöd, i stället är det i första hand de större kommunerna som ger verksamheten bidrag, vilket leder till regionala skillnader. Detta är inte acceptabelt. Det är viktigt att människor, oavsett var de bor, får tillgång till fria medier. Miljöpartiet anser därför att ett statligt stöd ska inrättas, liksom idag är fallet i bland annat Danmark och Tyskland. Miljöpartiet yrkar därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett statligt stöd kan behöva inrättas för Öppna kanalen i framtiden.
Det är under ungdomsåren de flesta av våra värderingar tar form. Ungdomar matas idag av en ofattbar informationsmängd från TV, Internet, dataspel etc. Vilken betydelse har medieområdet för dem som är unga? Vad innebär det att växa upp med våldsinriktade dataspel och ögonblicklig tillgång via Internet till pornografi och rasistpropaganda? Miljöpartiet anser att det behövs mer debatt och forskning kring sådana frågeställningar och föreslår därför att en utredning tillsätts för att ge ett samlat grepp om alla de mediala påverkanssituationer barn och unga utsätts för och deras psykiska och fysiska påverkan. Tillgången till information måste vara fri. Men det är samtidigt nödvändigt att ge ungdomar de verktyg som behövs för att handskas med informationen!
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ewa Larsson (mp) |