Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamma och nödvändiga byggnationsåtgärder för Naturhistoriska riksmuseets samlingar och verksamhet i angränsande bergrum kan komma att behöva göras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt genomföra och återrapportera den pågående översynen av Naturhistoriska riksmuseets magasinfråga till riksdagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Naturhistoriska riksmuseets departementstillhörighet.
Naturhistoriska riksmuseet är ett ansvarsmuseum inom naturhistoria i Linnés tradition och anda. Museets samlingar har sin bakgrund i Kungliga Vetenskapsakademiens samlingar, vilka inbegrep även de kungliga naturaliesamlingarna. Idag omfattar samlingarna ca nio miljoner djur, växter och mineraler. Samlingarna bildar ett av världens största naturhistoriska arv och expanderar årligen med cirka 0,5–1 %. Denna tillväxt är inte i avtagande.
Detta innebär att utrymmesbristen vid Riksmuseet är och ständigt varit problematisk. T ex stod det klart redan ett år efter invigningen 1819 att lokalerna var för små. Trångboddheten har blivit något av ett kännetecken för Naturhistoriska riksmuseet och inför varje lokalexpandering har det varit nödvändigt för museet och dess beskyddare att med kraft argumentera för dess behov av utökade lokaler. Vid museet förvaras Linnésamlingarna såväl som ett unikt forskningsmaterial som används rikligt av museets egna forskare, gästforskare och av andra forskningsinstitutioner världen runt genom in- och utlåning av cirka tjugo tusen föremål årligen.
Den omfattande och världsomspännande naturvetenskapliga forskningen bedrivs vid sidan av utställningsverksamheten. Museets forskning fördelat på ett tiotal ämnesområden utgör närmare 75 % av dess totala verksamhet. Riksmuseet bedriver ensamt mer forskning än alla övriga museer tillsammans och fram till 1965 stod museet under Vetenskapsakademiens överinseende. Verksamheten vid Naturhistoriska riksmuseet skiljer sig markant från övriga museers, där forskningsdelen omfattar några enstaka procent. Medan Riksmuseets forskningssfär är den naturvetenskapliga är övriga museers i huvudsak humanistisk.
Medan andra svenska museer mer självklart ägnar sig åt kulturområdet spänner Naturhistoriska riksmuseet med den omfattande naturvetenskapliga forskningen över flera politikområden. Under Miljödepartementets ledning bedrivs mycket av den forskning och verksamhet som även Naturhistoriska riksmuseet ägnar sig åt. Framtagandet av en nationell flora och fauna, som beslutats i BP 02, är ett exempel på ett sådant verksamhetsområde som tillhör Naturhistoriska riksmuseets profession. Miljödatabanken och miljöövervakning är andra exempel på aktiviteter som samordnas och/eller leds från Miljödepartementet. Arbetet för att bevara den biologiska mångfalden lyfts fram i den senaste forskningspropositionen. Där betonas även betydelsen av taxonomi och systematik som absoluta grundpelare när det gäller att bevara den biologiska mångfalden.
Vid forskningsavdelningen på Naturhistoriska riksmuseet arbetar hundrafemtio personer med att ständigt utveckla taxonomin och systematiken och man åtnjuter ett gott internationellt anseende, vilket bland annat avspeglas i att Riksmuseet kommer att få EU-status som Major Research Infrastructure (MRI). Detta innebär att museet kommer att ta emot gästforskare på basis av EU-finansiering. Museets samlingar och verksamhet bedöms ha ett stort vetenskapligt värde av olika internationella experter. I arbetet med att utarbeta den nationella floran och faunan kommer Naturhistoriska riksmuseet att vara i högsta grad involverat.
Idag ges från ansvarigt departement tyvärr allt fler signaler som tyder på att man från departementets sida saknar förmåga att beakta vare sig de akuta eller långsiktiga problemen vid en av världens ledande forskningsinstitutioner och en av landets främsta bevarare av vårt unika naturhistoriska arv.
Även om en bred kulturpolitisk kompetens gagnar övriga museer, torde det för Riksmuseets del vara av högre betydelse att ha en departementstillhörighet där man i huvudsak förstår att stödja, driva och långsiktigt arbeta för att utveckla Naturhistoriska riksmuseet i framtiden.
Regeringen bör därför ändra Naturhistoriska riksmuseets departementstillhörighet till Miljödepartementet.
Museets samlingar förvaras inte brand- eller klimatologiskt säkert, utan är insekts- och mögelangripna och utgör stora brandrisker. På grund av utrymmesbristerna pressas växtmaterialen alltför hårt samman i de överfulla förvaringshyllorna. Den dåliga ventilationen medför att personal utsätts för hälsovådliga ämnen från t ex svampsporer. De ständiga provisoriska ombyggnationslösningarna i de vackra men icke ändamålsenliga lokalerna har nått en punkt där det inte är vare sig praktiskt genomförbart eller ekonomiskt försvarbart att fortsätta med dessa ad hoc-lösningar. Det går t ex inte att upprätthålla de stabila klimatologiska förhållanden som krävs för att samlingarna skall kunna bevaras.
Forskningsverksamheten baseras på de stora samlingarna. De tio små institutionerna samverkar när det gäller forskningsmaterialet. Föremålsregistrering kräver specialistkompetens. Den omfattande in- och utlåningen av tjugo tusen föremål årligen kräver att samlingarna återfinns i nära anslutning till museet.
Naturhistoriska riksmuseets samlingar överstiger övriga centralmuseers sammanlagda samlingar. Tillväxttakten för samlingarna utgör en av de högsta jämfört med andra museer. Därav följer att museet ständigt brottas med magasinsproblem avseende förvaringen av befintliga såväl som tillkommande samlingar.
Museet förväntas ta emot stora mängder insamlat material som genereras av den nationella faunan. Likaså förväntas museet tillhandahålla arbetsutrymme för utifrånkommande forskare som behöver använda museets nuvarande samlingar och instrument i projektet. Vidare skall museet också ta fram alla uppgifter om svenska djur och växter i de egna befintliga samlingarna. I det s k Botanhuset ryms idag fyra miljoner föremål. Dessa forskningsinstitutioner saknar utrymme för såväl tillkommande nytt material som arbetsplatser. Institutionerna i Botanhuset brottas med mycket stora och allvarliga lokalproblem.
Museets samlingar, arbetsmiljön och lokalfrågan ges en långsiktigt fungerande och kostnadseffektiv lösning genom ett bergrum motsvarande det som Kungliga biblioteket byggt i Humlegården. Bägge institutionerna använder för övrigt sina samlingar på likartade sätt, dvs i sina forskningsavdelningars närhet. Flera av museets institutioner är små och omfattar fem sex personer. P g a kostnadsbesparingar under senare delen av 1990-talet har ca en tredjedel av museipersonalen försvunnit. Merparten av dessa arbetade vid forskningsavdelningar, t ex med registrering av föremål m m. Det vore förödande för en liten institutions överlevnad och internationella konkurrensförmåga om samlingarna förlades till externa magasin geografiskt skilda från museet, något som Kulturdepartementet diskuterat.
Statens fastighetsverk och museet har tillsammans tagit fram ett generalprogram som genom en bergrumslösning ger kostnadseffektiva lokaler för museets samlingar, möjligheter till en bättre arbetsmiljö för museipersonalen och för långsiktiga lösningar som garanterar en hög brandsäkerhet och ett stabilt klimat. Vidare innebär denna bergrumslösning att samlingarna kan uppvisas i högre grad än idag för en bred allmänhet.
Vid Kulturdepartementet ser man för närvarande över magasinsfrågan. Detta arbete skall skyndsamt återrapporteras till riksdagen.
Regeringen bör nu ge museet tillstånd att gå vidare med projekteringen av den nödvändiga ombyggnaden.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Gunnar Goude (mp) |