Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamma och nödvändiga byggnationsåtgärder för Naturhistoriska riksmuseets samlingar och verksamhet i angränsande bergrum kan komma att behöva göras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt genomföra och återrapportera den pågående översynen av Naturhistoriska riksmuseets magasinsfråga till riksdagen.
Naturhistoriska riksmuseet är ett ansvarsmuseum inom naturhistoria i Linnés tradition och anda. Museets samlingar har sin bakgrund i Kungliga Vetenskapsakademiens samlingar, vilka inbegrep även de kungliga naturaliesamlingarna. Idag omfattar samlingarna ca nio miljoner djur, växter och mineraler. Samlingarna bildar ett av världens största naturhistoriska arv och expanderar årligen med cirka 0,5–1 %. Denna tillväxt är inte i avtagande.
Detta innebär att utrymmesbristen vid Riksmuseet är och ständigt har varit problematisk. T ex stod det klart redan ett år efter invigningen 1819 att lokalerna var för små. Trångboddheten har blivit något av ett kännetecken för Naturhistoriska riksmuseet och inför varje lokalexpandering har det varit nödvändigt för museet och dess beskyddare att med kraft argumentera för dess behov av utökade lokaler. Vid museet förvaras Linnésamlingarna såväl som ett unikt forskningsmaterial som används rikligt av museets egna forskare, gästforskare och av andra forskningsinstitutioner världen runt genom in- och utlåning av cirka tjugo tusen föremål årligen.
Museets samlingar förvaras inte brand- eller klimatologiskt säkert, utan är insekts- och mögelangripna och utgör stora brandrisker. På grund av utrymmesbristerna pressas växtmaterialen alltför hårt samman i de överfulla förvaringshyllorna. Den dåliga ventilationen medför att personal utsätts för hälsovådliga ämnen från t ex svampsporer. De ständiga provisoriska ombyggnationslösningarna i de vackra men icke ändamålsenliga lokalerna har nått en punkt där det inte är vare sig praktiskt genomförbart eller ekonomiskt försvarbart att fortsätta med dessa ad hoc-lösningar. Det går t ex inte att upprätthålla de stabila klimatologiska förhållanden som krävs för att samlingarna skall kunna bevaras.
Forskningsverksamheten baseras på de stora samlingarna. De tio små institutionerna samverkar när det gäller forskningsmaterialet. Föremålsregistrering kräver specialistkompetens. Den omfattande in- och utlåningen av tjugo tusen föremål årligen kräver att samlingarna återfinns i nära anslutning till museet.
Naturhistoriska riksmuseets samlingar överstiger övriga centralmuseers sammanlagda samlingar. Tillväxttakten för samlingarna utgör en av de högsta jämfört med andra museer. Därav följer att museet ständigt brottas med magasinsproblem avseende förvaringen av befintliga såväl som tillkommande samlingar.
Museet förväntas ta emot stora mängder insamlat material som genereras av den nationella faunan. Likaså förväntas museet tillhandahålla arbetsutrymme för utifrånkommande forskare som behöver använda museets nuvarande samlingar och instrument i projektet. Vidare skall museet också ta fram alla uppgifter om svenska djur och växter i de egna befintliga samlingarna. I det s k Botanhuset ryms idag fyra miljoner föremål. Dessa forskningsinstitutioner saknar utrymme för såväl tillkommande nytt material som arbetsplatser. Institutionerna i Botanhuset brottas med mycket stora och allvarliga lokalproblem.
Museets samlingar, arbetsmiljön och lokalfrågan ges en långsiktigt fungerande och kostnadseffektiv lösning genom ett bergrum motsvarande det som Kungliga biblioteket byggt i Humlegården. Bägge institutionerna använder för övrigt sina samlingar på likartade sätt, dvs i sina forskningsavdelningars närhet. Flera av museets institutioner är små och omfattar fem sex personer. P g a kostnadsbesparingar under senare delen av 1990-talet har ca en tredjedel av museipersonalen försvunnit. Merparten av dessa arbetade vid forskningsavdelningar, t ex med registrering av föremål m m. Det vore förödande för en liten institutions överlevnad och internationella konkurrensförmåga om samlingarna förlades till externa magasin geografiskt skilda från museet, något som Kulturdepartementet diskuterat.
Statens fastighetsverk och museet har tillsammans tagit fram ett generalprogram som genom en bergrumslösning ger kostnadseffektiva lokaler för museets samlingar, möjligheter till en bättre arbetsmiljö för museipersonalen och för långsiktiga lösningar som garanterar en hög brandsäkerhet och ett stabilt klimat. Vidare innebär denna bergrumslösning att samlingarna kan uppvisas i högre grad än idag för en bred allmänhet.
Vid Kulturdepartementet ser man för närvarande över magasinsfrågan. Detta arbete skall skyndsamt återrapporteras till riksdagen.
Regeringen bör nu ge museet tillstånd att gå vidare med projekteringen av den nödvändiga ombyggnaden.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ewa Larsson (mp) |