Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att organisationskommittén bör få i uppdrag att i nära samarbete med Ludvika kommun lägga fram förslag om huvudmannaskap för filmvårdscentralen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den tilltänkta organisationskommittén även bör få i uppdrag att samarbeta med folkrörelser och museer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar för att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och hålls vid liv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för att filmvårdscentralen i Grängesberg byggs ut till ett svenskt nationalarkiv för den rörliga bilden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i nästa års budget komma med förslag på hur filmarkivet gemensamt med andra arkiv skall kunna samverka även med bibliotek och museer.
Arkiven är en viktig del av vårt kulturarv och en betydelsefull källa till kunskap och information om vårt samhälle och dess utveckling. Tillgång till arkivmaterialet är viktig såväl från demokratiska utgångspunkter som för ökad delaktighet och engagemang för kulturarvet. Myndigheterna inom arkivområdet – Riksarkivet och landsarkiven (arkivverket), Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) samt Svenskt biografiskt lexikon – gör omfattande insatser för att öka tillgängligheten och överblicken över arkivmaterialet, bl.a. genom att ta till vara de möjligheter som den nya tekniken innebär. En samlad arkivmyndighet för film saknas således i Sverige.
Enligt en statlig utredning (SOU 1999:41) befinner sig hälften av det dokumentära filmmaterialet i olika mindre ägares händer, det gäller allt från privatpersoner till statliga organisationer och företag. Den andra hälften hanteras av public service-företaget Sveriges Television AB (SVT) och till mindre delar av Svenska Filminstitutet. Statens arkiv för ljud och bild hanterar videokasetter av pliktexemplar från 1979 och framåt.
Utredningen föreslog en satsning på ett centrum för dokumentär film i Grängesberg. Det är detta förslag som återfinns i proposition 2001/02:1, utgiftsområde 17. Det är en bra början, men remissinstanserna visade på ett klart större behov än så. Det rådde en stor enighet om behovet av en nationell arkivsatsning för filmen, liknande den för tryckta skrifter, men då för rörliga bilder oavsett genre eller upptagningsteknik.
Enligt budgetpropositionen skall filmvårdscentralen ta hand om, bevara och tillgängliggöra film, särskilt icke-fiktiv film, samt erbjuda olika vårdtekniska tjänster m.m. och arkivering av film och videoband. Verksamheten skall dessutom byggas upp etappvis.
För att göra även den dokumentärfilm tillgänglig som inte längre skyddas av upphovsrätt, dvs. är äldre än 70 år, skall även dessa filmer förvaras, brukas och tillgängliggöras via arkivet i Grängesberg. Hit hör filmer både från SVT och Svenska filminstitutet. På så vis undgår vi att svenska dokumentärfilmer som SVT ansvarar för skickas till Italien för att restaureras och lagras där. Det är viktigt att vi har hela vårt svenska filmarv samlat i landet. Kravet på tillgänglighet uppfylls inte om det lagras i Italien. Eftersom svenska folket har rätt till sitt filmkulturella arv, är det lämpligt att regeringen i nästa års budget kommer med förslag på hur filmvårdscentralen i Grängesberg i en framtid även skall kunna omfatta SVT:s filmer och Svenska Filminstitutets filmer i ett samlat statligt nationellt arkiv för den rörliga bilden.
När vi talar om tillgänglighet handlar det även om att bevara teknisk apparatur som möjliggör uppspelning av gammal film och likaledes om att bevara kompetens inom laboratorietekniken.
Motionärerna instämmer i att filmvårdscentralen i Grängesberg bör byggas upp etappvis. Detta gör det möjligt att förverkliga visionen om en utbyggd filmvårdscentral i Grängesberg som är ett nationellt filmarkiv oavsett genre eller upptagningsteknik.
Regeringen avser att ge ett särskilt uppdrag till Filminstitutet att även hantera icke-fiktiv film för att på så vis kunna ålägga Filminstitutet huvudmannaskapet. Vi anser att huvudmannaskapet bör vara öppet tills vidare, eftersom vår åsikt är att ett svenskt nationalarkiv för den rörliga bilden på sikt bör byggas upp i Grängesberg. Vi anser därför att organisationskommittén bör få i uppdrag att lägga fram förslag på huvudmannaskap i nära samarbete med Ludvika kommun, och den huvudmannen ska enbart ha ett begränsat uppdrag att verka i till dess att den nya myndighetsstrukturen för ett nytt nationalarkiv för den rörliga bilden är klar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Organisationskommittén som regeringen tillsätter skall ha till uppgift att lämna förslag till närmare utformning av arbetsformerna och i detta sammanhang samverka med bl.a. Ludvika kommun och Svenska Filminstitutet. Organisationskommittén bör även få i uppdrag att samarbeta med folkrörelser och museer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är inte enbart behovet av en rationell hantering av befintliga personella och maskinella resurser som är stort utan också behovet av att knyta till sig teknisk kompetens, något som är extra viktigt i denna tid av hastiga teknikskiften. Riksdagen bör som sin mening tillkännage för regeringen att filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar för att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och hålls vid liv.
Den nya statliga myndigheten bör ha ett samlat ansvar för att bevara de rörliga bilderna och göra dem tillgängliga. Regeringen bör utreda förutsättningarna för att filmvårdscentralen i Grängesberg byggs ut till ett svenskt nationalarkiv för den rörliga bilden. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.
Arkivmyndigheterna, våra bibliotek och museer (ABM) bedriver ett långsiktigt arbete för att bygga upp och sprida kunskap om arkivmaterialet. Härigenom skapas förutsättningar för bättre strukturer för att hitta i samlingarna. Att detta fungerar är en förutsättning för att grundläggande demokratiska värden kan garanteras.
Den nya tekniken innebär goda möjligheter att öka tillgängligheten till och överblicken över arkiv och samlingar. Genom att göra arkiv, bibliotek och museer tillgängliga via Internet kan man nå fler och nya grupper av brukare av kulturarvet. Digitaliserade register och förteckningar samt referensdatabaser gör det lättare att få överblick över vilka samlingar som finns och vad de innehåller och därmed ökar sökbarheten.
Regeringen bör därför i nästkommande budget komma med förslag på hur filmarkivet gemensamt med andra arkiv ska kunna samverka även med bibliotek och museer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
|
|
Peter Pedersen (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Birgitta Sellén (c) |