Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade förutsättningar för konst i samhällsmiljön.
Det är viktigt att stimulera byggherrar att använda konstnärer för att skapa konstnärliga gestaltningar i bostads- och arbetsplatsmiljöer, för att därigenom vinna positiva effekter, exempelvis inom förvaltning och ekonomi, men framför allt för att ge människorna i dessa miljöer en egen positiv kulturell identitet.
Konstens betydelse för vår livsmiljö kan inte överskattas. Det gäller i bostadsområden, offentliga platser och i vår arbetsmiljö. Omgivningar utan konst är torftiga och riskerar därför att påverka människor negativt.
En väl genomtänkt vision om hur konsten skall vara en naturlig del av alla miljöer där människor vistas, bor och arbetar, inklusive det offentliga rummet, ger en samhörighet mellan människor. Genom att skapa positiva miljöer får man också positiva individer.
Konsten stärker människans självkänsla, väcker dessutom nyfikenhet och skapar frågeställningar.
Varje gång människorna möter konsten skall den uppfattas som något som kan liknas vid en god vän och kännas välkomnande i bostadsområdet eller på arbetsplatsen.
För barn och ungdomar i bostadsområden runt om i landet är det önskvärt om de kan känna att konsten är deras konst. Om detta kan uppnås är det rimligt att anta att hemkänslan och samhörigheten ökar och att vandaliseringen då kommer att minska.
En förutsättning för att uppnå dessa goda resultat med konsten i vår livsmiljö är att det ställs höga kvalitetskrav vad gäller såväl val av konstverk som material och utformning.
En annan förutsättning för att satsa medel på konst är att placeringen sker med en väl genomtänkt strategi där de olika konstverken förstärker varandra och skapar en total konstupplevelse. Tillsammans kan arkitektur och konstverk ge en väl sammanhållen helhetsbild i staden.
Ett bra exempel på detta är ett av de senaste tillskotten i Stockholm, det nyligen invigda Millenniehuset i Marievik.
När en offentlig byggnad eller stadsdel uppförs avsätts som regel en summa för konstnärlig utsmyckning, och vanligtvis har Statens konstråd hand om ansöknings- och inköpsförfarandet.
Denna ordning måste ses över så att alla konstnärer får lika stora möjligheter att delta genom ett anbudsförfarande eller genom tävling. Därmed tillgodoses även lagen om offentlig upphandling.
Det bör även övervägas om inte beslutanderätten bör delegeras, så att beslut kan fattas regionalt eller inom den kommun som berörs.
Som komplement till nuvarande regelsystem, borde det övervägas om det kan skapas en möjlighet för byggherren, i de fall inget anslag erhållits, att i efterhand ansöka om delfinansiering, som en uppmuntran för fortsatta konstprojekt för bostäder och kontor. Enbart lyckade projekt, där syftet att ge människorna mångfald och en bättre livsmiljö har uppnåtts, skall kunna få del av anslaget.
När det gäller icke-statliga offentliga byggnationer måste regler för avdragsrätt ses över och göras mer generösa. Detta skulle stimulera till en mer positiv syn på konstens betydelse i vår bebyggelse.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Roy Hansson (m) |