Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omfördelning av kulturmedel till Riksteatern.
Riksteatern är idag en annan verksamhet än för tre generationer sedan då Riksteaterrörelsen bildades. Dagens samhälle är också ett annat än på 1930-talet. Men en sak är tidlös, nämligen att engagerade människor är grunden för ett levande kulturliv. Det lokala kulturlivet står och faller med att människor på egen hand eller tillsammans engagerar sig för kulturen. Detta gäller inte minst Riksteaterrörelsen med sina runt 240 föreningar i hela landet.
Jag är övertygad om att konsten och folkrörelserna idag behövs mer än någonsin; behovet av teater, dans och annan scenkonst, behovet att mötas i öppna och demokratiska former. Riksteaterrörelsens roll att vara en röst för medborgarna är lika viktig idag som den var igår. Riksteaterns roll som arrangör och producent av teater och dans i hela landet utgör grunden i Riksteaterns uppdrag. Men formerna och metoderna förändras i takt med tiden, vilket inte minst Riksteatern har visat styrka att göra under senare år.
Förutom Unga Riks, Cullbergbaletten och Tyst Teater har Riksteatern på några få år skapat:
Riks Drama – en spjutspets inom svensk teater som leds av en framstående dramatiker,
Riks Gästspel – som i samarbete med andra teatrar turnerar det bästa av landets scenkonst,
JAM – som presenterar ung scenkonst nära hiphopkulturen, rollspelsrörelsen, spoken word och klubbkulturen,
en ny Södra Teatern – som idag är den scen i Norden som har flest utomeuropeiska gästspel,
Scenpass Sverige – ett förmånskort som binder samman landets teatrar i en gemensam offensiv för scenkonsten och
Nummer – en journalistisk oberoende och kvalificerad scenkonsttidskrift på nätet.
Dessa nya verksamheter är unika i sitt slag och har resulterat i att Riksteaterrörelsens medlemmar, antalet produktioner, föreställningar och publiken ökar. Det finns få andra kulturinstitutioner som kan uppvisa samma positiva utveckling. Riksteatern har idag en välskött ekonomi och publiken har på några få år nära nog fördubblats.
En viktig aspekt vid fördelning av budgetmedel är, i enlighet med statsmakternas mål- och resultatstyrning, hur tidigare medel förvaltats. Mot ovanstående bakgrund framstår budgetpropositionens förslag att minska Riksteaterns anslag med 3,8 milj kr som svårbegripligt. En anslagsminskning slår direkt på den konstnärliga verksamheten och turnéverksamheten i landet genom färre scenkonstproduktioner och föreställningar. En anslagsminskning innebär även att Riksteaterns alla engagerade frivilligarbetande och anställda kan börja ifrågasätta det meningsfulla med att sköta ekonomin och leva upp till statens mål och styrformer. En anslagsminskning innebär vidare en felaktig signal från statsmakterna om att kvalificerad kulturverksamhet på orter långt ifrån storstadsområdena inte längre är prioriterad.
Den föreslagna anslagsminskningen på Riksteatern bör därför inte genomföras och finansieras genom omprioriteringar inom utgiftsområde 17, politikområde 28.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Lena Sandlin-Hedman (s) |