Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en konsekvensanalys när det gäller effekterna av att medelstilldelningen till teater och dans inte följer den faktiska kostnadsutvecklingen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utvärdering av hur anslagens storlek svarar mot den verksamhet som bedrivs på teaterinstitutionerna och i de fria grupperna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 3-åriga avtal bör slutas med de fria teatergrupperna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den bör överväga hur ett förslag till långsiktig lösning på frågan om verksamhetsbidrag och projektbidrag skall se ut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i arbetet inom EU och FN främja det internationella kulturutbytet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga verksamma fria grupper i landet skall erhålla samma service av Statens kulturråd och synliggöras t.ex. genom att inbegripas och återfinnas i bl.a. statistik, riktade satsningar, utredningar osv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genomförandestudier tillsammans med Teatermaskinen, ett centrum för teaterutveckling.
Kulturfrågorna är kanske de frågor som tydligast genomsyrar allt och påverkar oss alla. Vi kan vara eniga om mycket och om vilken kraft kulturen faktiskt är, men vi ser på kultur med olika ögon och påverkas alla olika av det vi ser. Varje människas upplevelse är unik och individuell, även om den äger rum tillsammans med andra människor. Att skapa är en styrka som varje människa besitter. En styrka som ofta fungerar som en förlösande kreativ kraft. Trots att vi alla värnar om upplevelsen så är det inte alla som värnar om att upplevelsen ska komma alla till del. Vi har helt enkelt olika kultursyn.
Att den fria scenkonstens verksamhetsområden är många är kanske väl känt, men vad som däremot inte är lika väl känt är all den professionella teater som produceras ute i landet och som inte uppbär statliga kulturanslag. De nationella kulturpolitiska målen är ju dels riktade till medborgarna, dels till konstutövare och kulturarbetare.
I dag fungerar anslagstilldelningen som en osynliggörande faktor för alla de fria grupper som ej erhåller några statliga anslag. Det kan inte vara statens mening att medverka till detta osynliggörande av professionella konstutövare, då även deras publik och konstutövarna själva ska inbegripas i de nationella kulturpolitiska målen. Därför ska inte anslagstilldelningen vara den faktor som avgör huruvida staten ska lyfta fram en särskild konstproducent eller inte.
Oavsett om en fri grupp erhåller anslag från Statens kulturråd eller ej ska verksamma fria grupper i Sverige erhålla samma service som de grupper som erhåller statliga verksamhetsbidrag eller projekbidrag. De verksamma fria gruppernas verksamhet ska synliggöras av Statens kulturråd på ett mer påtagligt sätt, t.ex. genom att inbegripas och återfinnas i statistik, riktade satsningar, utredningar etc. Staten ska på detta sätt uppvärdera och synliggöra den mångfald som existerar i landet i stället för att som nu så gott som osynliggöra alla de professionella fria grupper och konstutövare som inte uppbär statliga anslag.
Efter en genomlysning av dansområdet, genom ett antal översyner och undersökningar under de senaste två åren, har Kulturrådet konstaterat att det finns behov av ökat stöd till flera delar av dansområdet. Fortfarande finns platser i landet där befolkningen sällan får uppleva professionell dans, och de nationella målen om regional förankring och tillgänglighet i hela landet är långtifrån uppnådda. Fördelningen av anslagen till dans administreras och bedöms av Statens kulturråd. Enbart nationalscenen, Operan, får sitt anslag direkt i budgetpropositionen via Kulturdepartementet. Anslaget destineras således till såväl institutionerna som till de fria grupperna. Kulturrådet har ett enormt ansvar för att de statliga medlen fördelas på ett rättvist sätt och med tydliga kriterier.
Påpekas bör dock att Kulturrådets anslagsnivå bygger på en utredning från 1980-talet. Enligt förordningen om statsbidrag till regional kulturverksamhet (SFS 1996:1598) skall statsbidragens storlek bestämmas utifrån kostnaden för verksamheten. Enligt Vänsterpartiet bör bidragen i enlighet med riksdagsbeslut 1996 fördelas så att kulturinstitutionerna och de fria grupperna får bidraget uppräknat med lönekostnadsindex.
Den huvudsakliga tilldelningen av anslagen till dansområdet går till nationalscenen och institutionerna. Konsekvensen av denna obalans har bl.a. medfört att de fria gruppernas ekonomi urholkats och förutsättningarna för det fortsatta konstnärliga utövandet begränsats.
I budgetpropositionen 2001 ökas anslaget för de fria dans- och teatergrupperna med 20 miljoner kr. Detta efter att Kulturrådet presenterat både en rapport och en konsekvensanalys av medelsbristen inom konstområdet. Behovet som presenterats är att anslagen till den fria scenkonsten måste dubbleras. Vi menar att den anslagsökning som nu föreligger är en bra början för att komma tillrätta med underfinansieringen av de fria dans- och teatergrupperna men att staten även i kommande budgetar måste ta ansvar för att täcka de fria dansgruppernas underfinansiering.
Vi vill därför se en utvärdering när det gäller effekterna och konsekvenserna av medelstilldelningen. Vi ser också behovet av en utvärdering av den faktiska kostnadsutvecklingen om hur anslagens storlek svarar mot den verksamhet som bedrivs på respektive teaterinstitutioner och i de fria teatergrupperna. Med detta vill vi komma bort från diskussionen om anslagen i sig och istället få underlag till en diskussion om vad anslagen ska användas till, d.v.s. få en fördjupad kulturpolitisk diskussion. Vi ser inte att det föreligger något konkurrensförhållande mellan institutioner och fria grupper, enbart ett ojämlikt ekonomiskt förhållande. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Flertalet av de fria teatergrupperna har fortfarande sin hemvist i Stockholm, även om det går att se en regionalisering. Men många av de Stockholmsbaserade grupperna har en bred turnerande verksamhet i hela landet. Bland de fria teatergrupper som erhåller statliga bidrag finns de absolut flesta utanför Stockholm. För att kontinuitet och kvalitet skall kunna utvecklas krävs att staten, landstingen/regionerna och kommunerna sluter minst 3-åriga avtal med de fria dansgrupperna. En sådan åtgärd har föreslagits i rapporten ”Friheten har ett pris”. Vi menar att konstnärerna ska få ägna sig åt den skapande processen och inte åt tidsödande arbete med att fylla i ansökningshandlingar för att erhålla anslag. Det är vår självklara uppfattning att både konstarten och samhället kommer att tjäna på de längre avtalsperioderna. På så vis ges förutsättningar så att kvaliteten kan stärkas och utvecklas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
I dag finns en struktur med verksamhetsbidrag och projektbidrag för de fria teatergrupperna. Vi ser allvarligt på utvecklingen att allt fler ordinarie verksamheter tvingas genomföras i form av projekt. Förutom den osäkra arbetssituationen för konstnärerna medför projektomvandlingen av ordinarie verksamhet att kvalitet och kontinuitet äventyras.
Däremot kan projektformen givetvis vara en mycket lyckad form för att utveckla en verksamhet eller framförallt en möjlighet till nyskapande och gränsöverskridande satsningar, dock inte en form att bygga kontinuerlig verksamhet på. Den rådande situationen med verksamhetsbidrag som inte räcker till verksamheten har gjort projektanslaget till en omistlig del av finansieringen av den ordinarie verksamheten. Och vad blir det av alla spännande verksamheter och projekt som inte får statligt stöd? Vi vill att regeringen överväger och kommer med förslag på en långsiktig och hållbar lösning av verksamhetsbidragen och det särskilda projektanslaget utan att mångfalden av antalet grupper som erhåller bidrag inskränks.
Internationellt kulturutbyte och gästspel av teater ger möjlighet till konstnärlig befruktning och inspiration. Vid internationella kulturutbyten får människor i Sverige ett ypperligt tillfälle att uppleva och ta del av teater och dans och musikteater som producerats i andra länder. På samma sätt kan den svenska teatern presenteras för publik i andra länder. Vi ser det kulturella utbytet som en enormt viktig del i det internationella kultursammanhanget och värnandet av utvecklingen inom de olika konstarterna. Kulturutbytet har också en stor outnyttjad potential att utveckla förståelsen mellan människor över alla gränser.
Kulturens betydelse för att påverka attityder och fördomar är ovärderlig. Likaså är kulturen en källa för förståelse och bekräftelse av de egna känslorna, vilket stärker människor i deras identitet. Särskilt viktigt är det med kulturinsatser som på olika sätt bidrar till öppenhet och respekt för olika grupper. Här har det svenska kulturlivet även ett ansvar gentemot människor i andra länder där man på olika sätt förtrycker sin befolkning eller vissa minoriteter och bryter mot konventionen om de mänskliga rättigheterna. Sverige kan använda kulturaktiviteter som ett aktivt verktyg i biståndsarbetet för att stärka demokratiseringen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi menar att Sverige på olika sätt ska stödja det kulturella utbytet av teater genom att i EU och FN arbeta för ökat internationellt kulturutbyte. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Teatermaskinen är en fri teatergrupp som på ett mycket påtagligt sätt stått för en förnyelse av det moderna scenspråket inom teatern. Där finns dessutom en enorm potential med visioner och planer. En sådan vision är ett svenskt internationellt gästspelscentum med plats för den moderna svenska teatern, världsteater, workshops, seminarier, verkstäder för teaterforskning och teaterstudier etc.
Det måste ligga i statens intresse att utifrån de nationella kulturpolitiska målen ge förutsättning för studier och undersökningar tillsammans med Teatermaskinen gällande genomförandet av ett centrum för teaterutveckling. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
Charlotta L Bjälkebring (v) |