Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning som skall undersöka möjligheterna att tillskapa en fristående nyhetsbyrå i allmänhetens tjänst i enlighet med vad som anförs i motionen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör initiera en dialog med mediebranschen om hur Pressombudsmannens granskning av medierna fungerar.1
Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna att bidra till finansieringen av lokala radio- och TV-sändningar i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen snarast tillsätter den redan beslutade digitalradiokommittén.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regeringens ansvar för DAB-radions sändningar.
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till KU.
Vi har i dag en situation där de kommersiella krafterna i samhället flyttar fram sina positioner och invaderar även de samhällssektorer där vi vant oss vid att hitta pålitlig information. Tidningarna har visserligen haft sin politiska färg och därigenom företrätt olika intressen, men dessa har varit öppet redovisade, på ledarsidan och rentav under tidningens titel, och därmed har vi kunnat välja vår information där vi har ansett oss bäst kunna lita på den. När sedan tidningspressen och etermedier utanför Sveriges radio och SVT alltmer blir beroende av reklamintäkter och allt mindre av prenumeranternas och lösnummerköparnas pengar, då inträder en ny situation som det är hög tid att vi analyserar och tar itu med, innan vi närmar oss det tillstånd som är den definitiva hotbilden: att det som står att läsa i våra dagstidningar merendels består av reklambudskap inlindat i publicistiskt material.
En annan sak är att bristen på resurser, eller möjligen en ren maktberusning och hemmablindhet hos medierna, gör att de i stället för att spegla verkligheten och kritiskt granska makthavarna alltmer själva skapar den verklighet som de hävdar sig granska. Journalisterna sätter sina egna kollegor i TV-soffan och frågar ut dem om deras syn på vad som sker – istället för att gå ut och dokumentera det som faktiskt sker eller ta dit kvinnor och män som själva är en del av det som ska skildras.
De granskningar av medieutbudet som gjorts visar att kvinnor kommer mycket mer sällan till tals än män, t ex i TV:s nyhetssändningar, och när de kommer till tals är det mer sällan som experter eller myndighetspersoner och oftare som vårdtagare eller ”vanligt folk”. Liknande gäller för invandrare.
Ska vi på sikt kunna garantera mångfalden i medierna, behöver vi en fristående nyhetsbyrå. Precis som vi har en radio och TV i allmänhetens tjänst, en public service på etermedieområdet, behövs det en nyhetsbyrå som kan garanteras en existens utan kommersiellt beroende – en fristående nyhetsbyrå som granskar hur folk har det, i Sverige och i omvärlden, istället för att fabricera nyheter på medieföretagens eller andra kommersiella företags villkor, en nyhetsbyrå som har råd och tid att granska och rapportera från Sveriges riksdag, partierna, regeringen, centrala myndigheter, EU och FN. En nyhetsbyrå som har råd att hålla sig med inrikes- och utrikeskorrespondenter. Likaväl som att tidningarna erhåller presstöd för att mångfalden i medierna i möjligaste mån skall kunna säkras bör statliga medel kunna användas till en sådan fristående nyhetsbyrå.
Regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka möjligheterna att skapa en fristående nyhetsbyrå i allmänhetens tjänst.
Med tanke på vad som anförts ovan om att pressen fungerar under allt mer kommersiella villkor och med tanke på behovet av att också medier utsätts för granskning, föreslår jag att regeringen tar initiativ till en dialog med mediebranschen om hur branschen genom Pressombudsmannen uppfyller sitt uppdrag. Här bör också särskilt diskuteras hur granskningen kan skärpas vad gäller de roller kvinnor respektive män tilldelas i nyhets- och kulturinslag och i samhällsinformationen. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin åsikt.
I en tid av ökat utbyte av program mellan olika nationer och kulturkretsar behöver vi lokala TV- och radiosändningar för att stärka den kulturella identiteten. Vi kan kalla det för allemansradio och allemans-TV, eller, eftersom den beteckningen redan är inarbetad, öppna kanalen. En sådan radio och TV skall produceras lokalt och ge möjligheter för breda medborgargrupper – ungdomar, föreningar, kulturgrupper osv. – att komma till tals. Det ligger ett värde i att människor lär sig hantera medierna aktivt och skaffar sig erfarenhet av radio- och TV-produktion. Studieförbund och skolor bör vara naturliga samarbetspartner för de öppna kanalerna. Den lokala förankringen, möjligheten för alla att delta samt viljan att verka för vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet bör vara förutsättningar för sändningstillstånd. Det bör också ställas krav på att det finns en ansvarig utgivare. Reklam bör vara förbjuden, sponsring däremot möjlig. Denna verksamhet bör kunna få statligt kulturstöd som ett komplement till det ideella arbete som läggs ner och de eventuella sponsringsintäkter verksamheten kan få från lokala sponsorer och bidragsgivare. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att den bör utreda möjligheterna att bidra till finansieringen av lokala radio- och TV-sändningar.
Om digitaliseringen av radio talas det i dag nästan inte alls. Ändå är radion det medium som har det bästa utgångsläget för att snabbt ställa om till digital utsändning. Den har alla förutsättningar att vinna både en bred allmänhets gillande och en marknad för tillverkning av mottagarutrustning i hela EU-området. På radiosidan är det i dag enbart Sveriges Radio som sänder digitalt med den s.k. DAB-tekniken. Inga kommersiella aktörer har ännu släppts in. Ingen verkar ta på allvar att det finns en EU-standard för denna teknik. DAB-radion har framtidens teknik, men den kan omöjligt få någon spridning så länge programutbudet är så begränsat som det är i dag och så länge mottagarna är så dyra.
Radion med sin förmåga att ta emot mobilt kommer att behövas även i fortsättningen, och mottagningen kommer att förbättras oerhört i och med digitaliseringen – i bilen, på tåget och i alla lägen där vi i dag plötsligt kan utsättas för radioskugga och dålig mottagning.
Riksdagen har tidigare beslutat att tillsätta en digitalradiokommitté, vilken uppmanats att arbeta skyndsamt. Denna kommitté har dock ännu inte tillsatts. Detta gör att radion försatts i en oacceptabel situation där digitalradion hotar att gå i graven utan att en seriös och snabb politisk prövning gjorts. Det digitala sändarnätet hotas således av avveckling om inte den utlovade digitalradiokommittén skyndsamt kommer med förslag till åtgärder. Riksdagen bör därför begära att regeringen snarast tillsätter den redan beslutade digitalradiokommittén. Regeringen måste också ta ansvar för åtgärder som räddar radions nuvarande DAB-sändning till dess att kommittén inkommit med sina förslag på DAB-radions framtid. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |