Motion till riksdagen
2001/02:Kr329
av Claes Stockhaus och Murad Artin (v)

Almanackans namnlängd


1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en mer mångkulturell och nutidsanpassad namnsdagslängd.

2 Bakgrund

De svenska namnsdagarna har sitt ursprung i den katolska kyrkans martyrologium, som var en lista på fester som firades till åminnelse av martyren eller helgonet i fråga. Under medeltiden spelade namnsdagarna ingen större roll i Norden. Detsamma gällde födelsedagarna, eftersom folk sällan visste vilken dag de var födda.

Namnsdagsfirandet började förekomma först på 1600-talet. Från början skedde detta bara bland hov och aristokrati, men spreds så småningom även till folk i allmänhet.

På 1700-talet och framåt modifierades namnsdagslängden i Sverige och Finland men inte i andra länder. Flera profana namn infördes och först då från kungahuset. År 1901 gjordes en genomgripande förändring av namnsdags­längden som då anpassades till rådande namnskick. Kungliga Vetenskaps­akademien (KVA) var allenarådande vid denna tid. När KVA:s almanacksprivilegium upphörde år 1972 uppfattades inte längre namnsdagslängden som officiell och flera konkurrerande namnsdagslängder kunde därefter förekomma.

När privilegiet upphörde började Esselte Almanacksförlag att arbeta för en reform av namnlängden. En modernisering var i högsta grad önskvärd eftersom hälften av de då 100 vanligaste kvinnonamnen saknades i almanackan, liksom en dryg fjärdedel av de 100 vanligaste mansnamnen. Mottot blev ”1 000 namn att fira” och det innebar ungefär tre namn per dag. Namnen från 1901 års förändring behölls i princip som första namn och därtill lades två nya namn. Den nya namnlängden infördes i Esseltes almanackor 1986.

Denna nya namnlängd kritiserades mycket och 1993 kom en ny namnlängd med i huvudsak två namn per dag i Esseltes almanacka.

Parallellt med dessa namnlängder levde den gamla från 1901 kvar med bara ett namn per dag. Olika almanacksförlag använde olika namnlängder. Behovet av en officiell namnlängd som skall finnas i alla svenska almanackor blev allt tydligare.

De kulturvårdande institutionerna i landet har utifrån detta enat sig om en namnlängd för 2000-talet. Namnlängden ska motsvara krav på såväl omsorg om kulturarvet som anknytning till ett levande namnbruk. Utarbetandet av namnlängden har skett av en grupp företrädare för akademierna, namnforskningen, språkvården, folklivsforskningen, den kyrkliga traditionen och de almanacksutgivande förlagen. Svenska Akademien, Vetenskapsakademien, Vitterhetsakademien och Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala har åtagit sig uppdraget att som ”Namnlängdskommittén” förvalta namnlängden för kommande tider.

3 Namnsdagarna i almanackan från år 2001 speglar inte vårt mångkulturella samhälle

Vi motionärer anser att namnsdagarna i almanackan inte fullt ut kan sägas ”anknyta till ett levande namnbruk”. Var finns alla namn från invandringen de senaste decennierna?

Inte ens flera vanliga namn med finskt ursprung står att finna. Däremot har ett flertal gamla namn behållits som endast ett fåtal bär i dag, detta möjligen av både historiska och kyrkliga skäl. Det finns flera namn i almanackan som endast bärs av 200–300 personer vardera, men det mycket vanliga invandrarnamnet Muhamed går inte att finna, trots att det förekommer i 12 000–13 000 fall (stavningarna: Mohamed 4 514, Mohammed 2 683, Mohammad 3 766, Mohamad 1 120, Muhammed 320 samt turkiska stavningen Mehmet 1 026).

Kvinnonamn som Ilona (2 107), Samira (1 139), Fatima (2 245), Pamela (1 302), Nicole (3 126), Aida (1 151), Thi (2 493), Cornelia (3 737), Claudia (1 759), Cassandra (1 692), för att ta några exempel, skulle ju kunna vara nya namn för almanackan. Många fler finns, framför allt med finsk bakgrund.

Andra manliga namn kan exempelvis vara Ali (7 431), Ahmed/Ahmad (3 454 resp 2 120), Reza (1 963), Amir (1 807), Hassan (2 431), Mario (1 797), Mustafa (1 560) och Ilmari (2 714).

Vi är samtidigt medvetna om att en del ”nya” invandrarnamn kan ha sin motsvarighet i svenska namn. Detta kan säkert redas ut såväl genom översättning som genom namnforskning men det viktiga med vårt förslag är att om vi skall ha en officiell namnsdagslängd så ska den också återspegla vårt mångkulturella samhälle med medborgarnas skiftande förnamn. En lämplig signal till vad som kommer framåt i namnväg är att studera nya flick- och pojknamn de senaste åren. Här lär väl invandringen speglas i namnvalen.

4 Förslag

Vi motionärer anser att det finns ett behov av en mer aktuell namnsdagslängd som verkligen återspeglar vårt mångkulturella land. Inte minst saknas en del namn med finsk bakgrund som varit vanliga i Sverige under många år.

Eftersom det nu finns en ”Namnlängdskommitté” bör det bli deras uppgift att snarast åstadkomma lämplig komplettering av namn. Vi föreslår tills vidare komplettering, eftersom det nu finns gott om ”ledig” plats – flera dagar upptar ju endast ett namn.

Huruvida de nya namnen sedan passar ihop med de gamla namnen i almanackan får förstås Namnlängdskommittén reda ut.

Slutligen skall sägas att eftersom förvaltandet av namnlängden ligger på Namnlängdskommittén kan denna motion inte annat än resultera i en mycket tydlig rekommendation till vad som göras bör.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 4 oktober 2001

Claes Stockhaus (v)

Murad Artin (v)