1 Förslag till riksdagsbeslut 17
2 Bakgrund 18
3 Böcker och läsande 18
4 Ägarkoncentration och läget för bokhandeln 19
5 Översättning och utgivning av litteratur på andra språk 20
6 Biblioteken 20
7 Kulturtidskrifterna 21
8 Bok- och tidskriftsmomsen: uppföljning 23
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en analys bör genomföras i syfte att få fram förslag till åtgärder som underlättar etablering av bokhandel i de kommuner som saknar sådan inom kommungränsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Statens kulturråd bör ges i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder i syfte att öka antalet översättningar från mindre språkområden i den svenska bokutgivningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Statens kulturråd bör ges i uppdrag att kartlägga litteratur på invandrar- och minoritetsspråk samt föreslå åtgärder i syfte att underlätta utgivning och distribution av litteratur på dessa språk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Statens kulturråd bör ges i uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder avseende arbetsplatsbiblioteken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Kulturrådet bör ges i uppdrag att i dialog med fackförbunden och studieförbunden ta initiativ till att permanenta och bredda projektet ”Läs för mig pappa”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör överväga möjligheterna att tillskapa en konsulenttjänst inom tidskriftsområdet.
Riksdagen begär att regeringen ger Statens kulturråd i uppdrag att i samarbete med berörda parter föreslå åtgärder vad gäller distributionen av kulturtidskrifter i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förhandlingar bör inledas med posten om införande av ett kulturporto.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör överväga möjligheterna att införa friexemplar av kulturtidskrifter för folkbiblioteken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör överväga möjligheterna att fördela medel till elektroniskt publicerade tidskrifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den i budgeten aviserade kommissionen för bokmomsfrågor bör ges i uppdrag att ta fram ett bokprisindex och andra åtgärder i syfte att följa bokprisutvecklingen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att prisutvecklingen för tidskrifterna bör bevakas och följas upp samt att det bör göras en allmän kartläggning av hur sänkningen påverkar försäljningen av tidskrifter inom olika genrer i enlighet med vad som anförs i motionen.
Vänsterpartiet har i flera motioner, t.ex. ”Böcker åt alla” från 1999 och ”Gynna läsandet” från 2000 analyserat och föreslagit åtgärder när det gäller bokmarknaden och biblioteksområdet. Vi har lagt fram förslag till läsfrämjande åtgärder, behandlat bokmomsfrågan, kulturtidskrifternas situation m.m. I denna motion kommer vi att mer kortfattat uppehålla oss vid kvarstående problemområden med anknytning till litteratur och läsande med förslag till åtgärder.
Till att börja med finner Vänsterpartiet det mycket glädjande att bokmomsen nu kommer att sänkas från 25 % till 6 %, som ett resultat av budgetöverenskommelsen mellan s, v och mp för år 2002. Det innebär att det tryckta ordet i framtiden beskattas på ett likvärdigt sätt oavsett i vilket format det publiceras, dvs. i bok, tidskrift eller tidning.
Svenskarna är ett bokläsande folk. Enligt Kulturbarometern (Statens kulturråd 2001:1) har drygt 80 % av det svenska folket ägnat sig åt bokläsning någon gång det senaste året, utöver läsning för studier eller arbete. 55 % läser böcker under en genomsnittlig vecka. De köper och lånar böcker på bibliotek i stor omfattning. Fortfarande står dock många ”utanför bokklubben”, dvs. de väljer av olika skäl bort bokläsandet. Något mindre än var femte svensk har enligt Kulturbarometern inte läst någon bok alls under det senaste året. Det gäller inte minst för yngre män och pojkar. Störst andel bokläsare finns bland flickor i åldern 9–14 år. Läsvaneundersökningar visar att kvinnor i alla åldersgrupper läser mer än män och att bokläsandet ökar med utbildningsgrad. Med stigande ålder minskar intresset att läsa böcker. Det framgår också att barn läser allt mindre. Sett över tid är det TV- och videotittandet som ökat på bokens och serietidningens bekostnad. Enligt Mediabarometern (Nordicom-Sverige 2000) är andelen som ägnar sig åt bokläsning en genomsnittlig dag 40 % och man ser en svagt vikande trend för bokläsningen under 1990-talet, särskilt tydlig bland barn och ungdomar. År 1994 läste 9–14-åringarna 55 minuter en genomsnittlig dag medan det i Mediabarometerns senaste mätning har sjunkit till 37 minuter, dvs. en nedgång i den dagliga lästiden med nära 20 minuter under en femårsperiod. Om övning ger färdighet även vad gäller läsandet har denna utveckling sannolikt betydelse för barns och ungdomars läsinlärning och läsförståelse. Fortfarande kvarstår nämligen det faktum att många elever lämnar den svenska grundskolan utan att behärska det svenska språket på ett tillfredsställande sätt, såväl vad gäller det talade språket som vad gäller förmågan att läsa och skriva. Läsandet grundläggs i tidiga år och den som av olika skäl inte läser som barn/ungdom behåller ofta detta mönster även i vuxen ålder. Föräldrarna har även i detta avseende ett stort ansvar. Genom att själva läsa och genom att läsa för sina barn uppmuntrar och underlättar de vuxna barnens egen läsning. Eftersom det enligt samstämmiga rapporter är pojkarna som halkat efter mest när det gäller läsandet ligger här ett extra ansvar på papporna. Den pojke som aldrig sett sin pappa ta i en bok får förmodligen svårare att identifiera sig själv som läsande än den som haft en pappa som brukat läsa godnattsagor.
Trots den moderna IT-teknikens möjligheter fyller boken fortfarande en mycket viktig funktion som kunskapskälla, språk- och kulturbärare mellan människor i skilda kulturer och mellan förr och nu. Boken ger unika möjligheter till analys, reflektion, fördjupning, helhetssyn, empati, fantasi, tillgång till det offentliga samtalet och därmed utveckling av demokratin – för att inte tala om det rena läsnöjet.
Det har genomförts en rad olika åtgärder för att stärka boken och läsandet. Det finns en stor bredd i de stödformer staten bidrar med på litteraturområdet: litteraturstöd, distributionsstöd, stöd till bokhandeln och lättläst litteratur, stöd till bibliotek och skolor för litteraturköp m.m. Det krävs dock ytterligare åtgärder för att komma till rätta med kvarstående problem.
Den svenska bokmarknaden och den svenska bokutgivningen domineras vad gäller omsättningen alltjämt av ett fåtal aktörer. Detta till trots finns små och medelstora förlag som lyckas hävda sig genom en betydande utgivning av kvalitetslitteratur. I Kulturrådets omvärldsanalys ”Om världen 2001” konstateras att det inom litteraturområdet, liksom i samhället i övrigt, finns allmänna utvecklingstendenser som koncentration och polarisering. Bokförlag köps och slås samman till mediekonglomerat.
Det ekonomiska inflytandet koncentreras till ett fåtal stora aktörer. Det blir en fördelning kring två poler: utgivningen av bästsäljartitlar domineras av de stora förlagen, som når ut till läsarna genom bokhandlar, stormarknader och pressbyråkiosker medan den specialiserade utgivningen görs av små förlag med direktkanaler till läsarna via kataloger och egna bokklubbar. Kulturrådet beskriver dels en horisontell förlagskoncentration, dels också en vertikal koncentration. Med det senare avses när företagskoncerner skaffar sig kontroll över hela bokproduktionskedjan från förlag via distribution till bokhandel. Kulturrådet konstaterar att sådana koncentrationstendenser innebär en påtaglig risk för att utbudet smalnas av och likriktas. Kulturrådet menar att en ”best-seller-ism” har uppstått. Det leder till att varje enskild titel i högre grad än tidigare förväntas bära sina egna kostnader. Detta går bland annat ut över antalet lyrikdebutanter. Vänsterpartiet menar att konkreta åtgärder måste vidtas i syfte att bryta ägar- och maktkoncentrationen på detta område. Vi avvaktar emellertid det pågående regeringsarbetet på området.
Bokutgivningen i landet är stor i förhållande till folkmängden. Av landets 289 kommuner har 197 tillgång till bokhandel inom kommungränsen. Förstärkningen av bokhandelsstödet fr.o.m. år 1999 är viktig om den mindre bokhandeln ska kunna upprätthålla sin sortiments- och servicenivå. I anslaget Stöd till bokhandeln anvisas medel till kreditstöd, sortimentsstöd m.m. Syftet med anslaget är enligt budget 2002 att behålla och om möjligt förstärka ett vittförgrenat bokhandelsnät och öka tillgängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln. Det konstateras att efterfrågan på det statliga bokhandelsstödet fortfarande är stor. Faktum kvarstår dock: i drygt 90 kommuner saknar kommuninvånarna tillgång till en egen bokandel. Här krävs uppenbart en analys i syfte att få fram förslag till åtgärder som kan underlätta etablering av bokhandlar i de kommuner som saknar sådana inom sina kommungränser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kulturrådet konstaterar i sin omvärldsanalys att det senaste årtiondets utveckling visat att antalet boktitlar för barn och unga ökat medan antalet översatta böcker minskat. Den stora majoriteten av de översatta barn- och ungdomsböckerna översätts från engelska; drygt 80 %. Antalet representerade språk bland översättningarna blir färre år för år. Denna tendens gäller även vad gäller översättning av litteratur i stort. Kulturrådet bör ges i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder i syfte att öka antalet översättningar från mindre språkområden i den svenska bokutgivningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De författare och förlag som skriver och ger ut böcker på invandrarspråk i Sverige arbetar oftast under mycket knappa omständigheter. Kulturrådet konstaterar att det, trots många års arbete med olika stödmetoder, inte hittat något tillfredsställande sätt att fördela kvalitetsstöd till litteratur på invandrarspråk. Det menar att en kartläggning av det litterära kretsloppet för litteratur på invandrarspråk i Sverige skulle kunna kasta ljus över vilka behov som finns och vilka åtgärder som skulle kunna förbättra situationen för utgivning och distribution av litteratur på invandrarspråk. Vänsterpartiet delar denna syn. Vi vill dock framhålla att motsvarande problem i hög grad även gäller litteratur på de nationella minoritetsspråken. Vi föreslår därför att regeringen ger Statens kulturråd i uppdrag att göra en kartläggning avseende litteratur på invandrar- och minoritetsspråk samt utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder för att underlätta utgivning och distribution av litteratur på dessa språk. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Biblioteket är en viktig demokratisk och kulturell mötesplats. Bibliotekslagen garanterar att det finns ett folkbibliotek i varje kommun. Tyvärr finns en trend att biblioteksfilialer läggs ned och därmed ökar avståndet till biblioteket för många människor. Inom regeringen pågår f.n. en översyn av bibliotekslagen. Vänsterpartiet förväntar sig att denna ska leda till en skärpning av bibliotekslagen vad gäller såväl krav på tillgång till folkbibliotek som dess kvalitet i form av mediebestånd och fackutbildad personal. Även skolbiblioteken regleras i bibliotekslagen, medan det idag är oklart var ansvaret för skolbiblioteken ligger. Här föreslår Vänsterpartiet i en särskild skolbiblioteksmotion att Skolverket ska ges i uppdrag att i samråd med Kulturrådet svara för att främja, följa och utvärdera skolbiblioteksverksamheten.
En alltmer undanskymd del av biblioteksverksamheten utgörs av arbetsplatsbiblioteken. Det finns ingen samlad bild av hur arbetsplatsbiblioteken fungerar idag. Det vi vet är dock att antalet arbetsplatsbibliotek mellan år 1993 och 2000 minskat från 1 471 till 507, alltså nästan med två tredjedelar. Detta är en i sanning skrämmande utveckling. En enkätundersökning som Riksdagens utredningstjänst utfört under hösten 2001 tyder inte på att trenden brutits. Samtidigt förekommer många positiva omdömen om de bibliotek som ändå finns – även om de mestadels knappast är bibliotek i ordets egentliga bemärkelse utan snarare utlåningsställen – eller boksnurror – oftast inte bemannade med personal. Det tycks också som om de privata arbetsgivarna allmer sällan var intresserade av att betala för biblioteksservice åt de anställda. I något fall anges att det är facket som står för kostnaden. Genomsnittligt är det huvudsakligen offentliga arbetsgivare som håller sina anställda med biblioteksservice: kommunala förvaltningar, vårdinrättningar osv. I vissa län verkar policyn vara att biblioteken själva står för kostnaderna, men på de flesta håll tar man ut en självkostnadsavgift. Sedan det öronmärkta statsbidraget till arbetsplatsbibliotek upphörde i början av 1990-talet finns ingen statistik alls över vilka företag som eventuellt driver arbetsplatsbibliotek själva. Vi föreslår att Kulturrådet ges i uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder inom detta viktiga biblioteksområde. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
År 1998 initierade En bok för alla tillsammans med ABF och ett antal LO-förbund projektet ”Läs för mig pappa”, som går ut på att man på arbetsplatsbiblioteken ska stimulera papporna att själva läsa och dessutom läsa för sina barn. Detta projekt, som är treårigt och finansieras under anslaget Kultur i arbetslivet, är ett mycket positivt inslag i floran av läsfrämjarprojekt. Med tanke på att barn, särskilt pojkar, i dag läser allt mindre och med tanke på hur viktiga föräldrarnas egna läsvanor är för barnen, föreslår Vänsterpartiet att Kulturrådet ges i uppdrag att i dialog med fackförbunden och studieförbunden ta initiativ till att permanenta och bredda projektet ”Läs för mig pappa”. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kulturrådet påpekar i sin omvärldsanalys att den oberoende kulturtidskriften i rådande medieklimat, där trenden är ägarkoncentration och ökad publicistisk likriktning, utgör en viktig motvikt med möjlighet till djupare nedslag i sin analys av dåtid och samtid. I nuläget är det svårt för nya och icke etablerade tidskrifter att komma i fråga för kulturtidskriftsstödet. Det konstateras att de fyra tidskriftsverkstäderna i Göteborg, Malmö, Luleå och Stockholm har bidragit till att många små tidskrifter har kunnat utvecklas. Kulturrådet lyfter tanken på att en konsulenttjänst skulle kunna inrättas med dessa verkstäder och befintliga nätverk som bas. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att den bör överväga möjligheterna att tillskapa en konsulenttjänst inom tidskriftsområdet.
Infrastrukturen på kulturtidskriftsområdet är svag. Det är svårt att nå ut till bokhandlar och kommersiella försäljningsställen. Det allra största problemet är de stora svårigheterna vad gäller distributionen. Marknaden domineras av två stora aktörer som ställer stora krav på upplagor och andra formella krav för sin distribution, vilket uppenbart utestänger de flesta kulturtidskrifterna. Här krävs åtgärder för att lösa distributionsproblematiken för kulturtidskrifterna. Statens kulturråd bör ges i uppdrag att i samarbete med berörda parter föreslå lämpliga åtgärder avseende distributionen av kulturtidskrifter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sedan det s.k. trycksaksportot försvann 1981 och bolagiseringen av posten genomfördes har, enligt Kulturrådet, de mindre kulturtidskrifterna betalat de fåtal storas rabatter. Vänsterpartiet har tidigare framfört idén om införandet av ett ”kulturporto” för böcker och kulturtidskrifter. Regeringen bör ta initiativ till förhandlingar med Posten om införande av ett sådant kulturporto. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har tidigare framfört synpunkten att införa en ”följdupphovsrättsersättning” avseende tidskrifter. Om böcker lånas och läses på bibliotek utgår biblioteksersättning som på olika sätt tillfaller författarna. En tidskrift som lånas eller läses på ett bibliotek borde ge samma möjlighet till ersättning. En sådan ersättning bör då lämpligen kunna tillfalla tidskriften, eftersom en uppdelning på varje upphovsrättshavare torde bli ogenomförbar. Tidskriftens förbättrade ekonomi kommer sedan i nästa led skribenter och bildkonstnärer/fotografer till godo. Enligt Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, FSK, är det i dag kulturarbetarna som är den ”omhuldade mångfaldens största sponsorer” på tidskriftsområdet, eftersom fattiga redaktioner inte har råd att betala anständiga arvoden. Kostnaden för biblioteken kan kompenseras genom att ett system med friexemplar av kulturtidskrifter till bibliotek motsvarande friexemplar av böcker införs. Regeringen bör dels överväga möjligheterna att införa en ersättning för följdupphovsrätt för kulturtidskrifter som tillfaller tidskriften, dels överväga möjligheterna att införa ett system med friexemplar av kulturtidskrifter till folkbiblioteken. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Elektroniska tidskrifter kan vara ett alternativ till den traditionella tidskriften, enskilt eller som ett komplement till denna. Den stora fördelen är att distributionen kan ske i princip kostnadsfritt på nätet. Regeringen bör därför överväga möjligheterna att fördela medel till elektroniskt publicerade tidskrifter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Efter år av debatt, rapporter och utredningar rörande bokmomsen och eventuella konsekvenser av en sänkning av bokmomsen kommer nu såväl bokmomsen som momsen på tidskrifter att sänkas från 25 % till 6 % år 2002. Vänsterpartiet välkomnar denna sänkning, men betonar att det måste säkerställas att den sänkta momsen verkligen kommer läsarna till godo genom motsvarande sänkta priser. I budget 2002 redovisar regeringen att en kommission ska tillsättas i syfte att följa upp och granska prisutvecklingen med anledning av den sänkta momsen. Vänsterpartiet stödjer denna åtgärd. Bokbranschen, som gjorde en s.k. avsiktsförklaring där man utlovade att verka för att bokpriset sänks i motsvarande mån som momsen sänks, måste nu visa att den lever upp till sina utfästelser. Det är lämpligt att berörda parter i kommissionen medverkar till framtagandet av ett index eller motsvarande, som gör det möjligt att ”hålla koll” på prisutvecklingen på böcker. Även andra lämpliga åtgärder bör prövas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Samtidigt som det är glädjande att tidskriftsmomsen ska sänkas finns en oro för att större tillgänglighet genom lägre priser skulle kunna få oönskade följder när det gäller spridning av pornografi och våldsskildringar till barn och ungdom. Förutom att prisutvecklingen bevakas och följs upp behövs det på tidskriftsområdet en allmän kartläggning av hur den påverkar försäljningen av tidskrifter inom olika genrer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Kenneth Kvist (v) |
Tanja Linderborg (v) |
|
Tasso Stafilidis (v) |
Willy Söderdahl (v) |