Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samlingslokalens betydelse för demokrati och föreningsliv och formerna för översynen av de allmänna samlingslokalerna.
Sverige har ett rikt förenings- och kulturliv. Inom de flesta områden för ett gott liv finns aktiva föreningar som står öppna för ett frivilligt och ideellt engagemang. Ofta söker lokala föreningar samverkan med likasinnade och utgör därmed en viktig del av det finmaskiga organisationsnät som finns i hela landet.
En frivillig samverkan utvecklas också inom föreningslivet för att utbyta erfarenheter, bilda opinion, bedriva kompetensutveckling, eller på annat sätt tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen. Karakteristiskt för det svenska föreningslivet är också att det bärs upp av tiotusentals människor som ideellt verkar för föreningens bästa. Förutom många aktiva ledare betyder det offentligas stöd mycket för att säkerställa en fortsatt hög grad av självorganisering bland invånarna i vårt land.
Många lokala föreningar, ideella, ekonomiska eller andra typer, är allt oftare också en viktig aktör för välfärd och sysselsättning. På så sätt bidrar den sociala ekonomin, som är ett sätt att beskriva medborgarnas gemensamma företagande, till mångfald och lokal utveckling. Det är viktigt att detta företagande med medlemsnytta och/eller samhällsnytta stimuleras av det offentliga.
Det breda och mångfaldiga förenings- och kulturlivet skapar också ett socialt kapital på vilket vår demokrati är grundad. Föreningslivets och alla dess medlemmars nätverk utgör en källa för förtroende och tillit och bidrar därmed till att skapa relationer som binder samman människor i ett samhälle med ett bra socialt kapital.
I denna vardagliga samverkan mellan människor tillämpas direktdemokrati, en utveckling av deltagardemokratin. Denna samverkan är samtidigt en bas för den representativa demokratin i valda församlingar. I föreningslivet har varje medlem en möjlighet att vara delaktig i utvecklingen enligt principen en person/medlem–en röst. Demokratins principer omsätts i konkret handling genom att man samtalar, lyssnar, för fram förslag, väger argument, tar ställning och genomför det som man gemensamt fattat beslut om. Denna träning i demokratiskt arbetssätt erbjuds ingen annanstans och det kan inte nog understrykas när man diskuterar förutsättningar för föreningslivets utvecklings- möjligheter. Detta är inte minst viktigt när vi tyvärr kan blicka tillbaka på ett antal år när de politiska partierna, inte minst de politiska ungdomsförbunden, minskar kraftigt i medlemsantal och därmed minskar naturliga kontaktytor till en bredare allmänhet.
De allmänna samlingslokalerna, bygdegårdar, Folkets Hus och parker samt ordenshus, betyder fortfarande oerhört mycket för vårt rika föreningsliv. I debatten om dessa lokalers betydelse förbises också alltför ofta dess roll som en viktig hörnsten i den svenska förenings- och mötesfriheten genom den nästan oinskränkta upplåtelseskyldigheten. Exempelvis spelar bygdegården en mycket stor betydelse för landsbygden och de små orternas kulturliv och lokala utveckling i sin helhet. I bygdegården möts människorna, samtalar om sam- och framtiden och tar initiativ för att utveckla den egna orten, bygden. Det som kännetecknar den allmänna samlingslokalen är också dess förankring i det lokala förenings- och kulturlivet, bland människor i staden, orten eller bygden. Genom att lokalen oftast ägs och drivs av en förening är samlingslokalen därmed en viktig del i den sociala ekonomin, såväl när det gäller demokratiskapande insatser som för den lokala ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen.
Många människor får också i den allmänna samlingslokalen möjlighet att ta del av god kultur, men kan också själva bli aktiva kulturutövare. Ofta i verksamheter där studieförbund också är en aktör. Ett rikt och intressant kulturliv är på samma sätt som exempelvis goda kommunikationer en faktor att räkna med när människor väljer bostadsort. I de allmänna samlingslokalerna är det en bred kultur som presenteras och ger förutsättningar för inspiration till eget skapande i en eller annan form. Film, teater, poesi, bildkonst, hantverk och dans är några av de kulturformer som utgör kärnan i kulturlivet och utgör kulturutbudet i de allmänna samlingslokalerna. Spridningen av de allmänna samlingslokalerna över hela landet skapar därmed också förutsättningar för en levande och bred kultur i hela Sverige. De allmänna samlingslokalerna är därför också viktiga faktorer för regional och lokal utveckling.
I årets budgetproposition meddelar regeringen att man avser att se över stödet till de all-männa samlingslokalerna, dels stödets effekter, dels lokalernas betydelse för medborgarnas möjligheter till deltagande och inflytande i samhällslivet och i de politiska processerna. Det är angeläget att det sker i former som också väl förankrar idén bakom den allmänna samlingslokalen och därför bör utredningsarbetet ske i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Utredningsarbetet bör också ske i former så att företrädare för förenings- och kulturliv, dvs. de som ofta brukar de allmänna samlingslokalerna, kan följa arbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Margareta Andersson (c) |