I denna motion belyser vi kulturens betydelse för en rad olika samhällsområden. Förutom kulturens självklara egenvärde handlar det om demokrati och identitet, vårt arv och vår historia, men också om morgondagens kultur. Det ät viktigt med en långsiktig kulturpolitik som samtidigt ger utrymme för nya lösningar och nya idéer.
Centerpartiet anser att extra resurser ska gå till en satsning på ung kultur i hela landet, KUL-bidrag, och föreslår ett anslag på 100 miljoner. Det är viktigt att ungdomarna själva får bestämma hur resurserna ska fördelas. Anslaget kommer att växa till 290 miljoner, vilket kan ge varje kommun 1 miljon var.
Vi arbetar målmedvetet för att barn ska ha en framskjuten plats i den nationella kulturpolitiken. Barnen ska ha lika möjligheter att utöva sin favoritkultur utan att det ska styras av föräldrarnas inkomster. 25 procent av det statliga kulturanslaget ska gå till kultur för barn och unga.
Samlingslokaler är en viktig träffpunkt där människor i glesbygd eller tätort kan mötas för att utveckla bygden, kvarteret, för att möta professionella konstnärer och amatörer, eller för att delta i en studiecirkel.
Kulturturism är ett sätt att utveckla turismen. Platser med genuina unika upplevelser i natur och kultur blir starka konkurrensmedel. Vi kan som turistland erbjuda det svenska landskapet, vildmarken, den svenska maten och storstadsliv.
Idrottsföreningar bidrar, som andra folkrörelser, på många sätt till att hålla närsamhället levande. Idrottsföreningarna har också stor social betydelse och är ett effektivt verktyg för integration.
Vi menar att satsningar på kultur är samhällsekonomiskt lönsamma och ger många positiva bieffekter. Alla människor i landet ska kunna ta del av ett levande kulturliv där barn och ungdomar ska prioriteras. Kulturen skall finnas i vardagslivet – i folkrörelser, föreningsliv, på arbetsplatser, i bostadsområden etc.
1 Sammanfattning 29
2 Innehållsförteckning 30
3 Förslag till riksdagsbeslut 31
4 Inledning 33
5 Skapa morgondagens kulturpolitik 33
6 Kultur i alla politiska beslut 34
7 Ung kultur 35
7.1 Unga idag, äldre i morgon 35
7.2 KUL-bidrag – för ung kultur i hela landet 36
7.2.1 Kommunerna 36
7.2.2 Åtgärder 37
8 Barnkultur 38
8.1 Kultur i skolan 38
9 Den fria scenkonsten 40
10 Allmänna samlingslokaler/mötesplatser 40
10.1 Föreningsägda idrottslokaler 41
11 Bokmoms 41
12 Rättvisa skatteregler för ideella ungdoms- och kulturorganisationer 42
13 Mervärdesskatt på kulturverksamhet 43
14 Kulturturism 43
15 Folkbildning 44
15.1 Deltagardemokrati 45
15.2 Anslag 45
15.2.1 Utbildningsplatser 46
16 Nationella uppdrag 46
16.1 Anna Nordlander-museet 46
16.2 Bildens Hus i Sundsvall 47
16.3 Röhsska museet 47
17 Foto-Sesam 47
18 Kulturfastigheter 48
19 Länsmuseerna 48
20 Idrottspolitik 48
20.1 Idrottens betydelse för integration 49
20.2 Idrott för barn och ungdom 49
20.3 Tjejers villkor i idrotten 50
20.4 Elitverksamhet 50
20.5 Stärk det lokala föreningslivet på spel- och lotterimarknaden 51
20.6 Lotterier till lokala folkrörelser 51
20.7 Kampen mot dopning 52
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att belysa det statligt stödda kulturstödet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Kulturrådet samt Kommunförbundet bör ges i uppdrag att utveckla samverkansformer, erfarenhetsutbyte samt vägledning i kommunernas kulturarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en översyn av Ungdomsstyrelsens samt Allmänna arvsfondens bidragsgivning vad gäller ung kultur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om att införa ett KUL-bidrag för utveckling av ung kultur i hela landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att påverka kommunerna att utarbeta konkreta planer för en högre prioritering av ungdomars kultur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Kulturrådet bör få i uppdrag att stimulera kulturinstitutionerna att vidga möjligheterna för ungdomar att både ta del av och delta i verksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Folkbildningsrådet bör överlägga med studieförbunden och folkhögskolorna om ett större utrymme för ungdomars kulturaktivitet inom folkbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 25 % av det statliga kulturanslaget bör avsättas till kultur för barn och ungdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket och Kulturrådet bör få ett förlängt regeringsuppdrag för att fortsätta driva projektet kultur i skolan under en treårsperiod, från år 2002 till år 2004.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samma regler/samma ekonomiska förutsättningar som gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella kultur- och ungdomsorganisationer. 1
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning av vilka faktorer och vilka värderingar som avgör vilken momssats som tillämpas på olika kulturverksamheter. 1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Turistdelegationen tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet bör få i uppdrag att utveckla kulturturism, att se hur kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i turistsammanhang.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Museum Anna Nordlander bör ges ett treårigt nationellt uppdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Bildens Hus i Sundsvall bör ges ett nationellt uppdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Röhsska museet bör ges ett nationellt uppdrag.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur ett nationellt Foto-Sesam bör utformas.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att belysa frågan om bildande av ett bolag för de kulturfastigheter som staten äger.3
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att belysa länsmuseernas ekonomiska situation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett idrottskonto för elitidrottsutövare.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det lokala föreningslivet skall ha samma rätt som rikslotterierna att ställa ut lottförsäljningsterminaler.
1 Yrkandena 11, 12 och 20 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 13 hänvisat till NU.
3 Yrkande 18 hänvisat till FiU.
Vi talar mycket om behovet av tillväxt och företagsamhet för att klara sysselsättningen. Vi diskuterar hur vi ska underlätta för företagande och ta bort hinder för entreprenörer. Men hur ska vi öka entreprenörandan och hur ska vi skapa engagemanget för det som människor behöver? Kulturen stärker inte bara vår framtidstro och samhörighet, den är också drivkraft för människors kreativitet och vilja att utveckla det egna samhället.
Kultur handlar i grunden om människans växande. Kultur kan stärka självkänsla och uttrycksförmåga. Kultur kan tydliggöra rottrådar och ge nya infallsvinklar som lyfter tanken till att göra nya färder. Där människan utvecklas, där utvecklas också samtal och samhälle.
Ingen, varken människa eller organisation/institution, kan ensam axla ansvaret för att kulturlivet ska vara rikt och levande i varje lokal miljö. Aktörerna på kulturområdet är – och ska vara – många.
De politiska besluten måste inriktas på att skapa goda förutsättningar för ett levande, lokalt kulturliv i alla delar av landet – ett kulturliv med mångfald, hög kvalitet och plats för både amatörers skapande och professionella konstnärers gästspel och medverkan. Ett levande kulturliv är beroende av många människors engagemang, intresse och delaktighet. En framgångsrik kulturpolitik förutsätter att medborgarna i kommunen känner att de berörs, att det som sker angår dem. Det är nödvändigt att den lokala kulturen, den som ofta engagerar och angår många på en ort, görs synlig.
Den största faran för Riksteatern, och andra äldre, traditionella folkrörelser, är passiviteten – att man avvaktar eller hänger med i utvecklingen så gott det går. Sådana organisationer tillhör sannolikt inte morgondagens folkrörelser...Vi måste hela tiden vara på väg att skapa morgondagens folkrörelse.῟ Ur Riksteatern och framtiden.
Det är viktigt med en långsiktig kulturpolitik som samtidigt ger utrymme för nya lösningar, nya idéer och nya organisationsformer. I grunden måste den kulturella infrastrukturen med institutioner och myndigheter finnas och ges möjlighet att verka. Men det är samtidigt viktigt att inte glömma bort den ῟nya῟ delen av kulturlivet, med filmfestivaler, rockkonserter etc, som är mer tillfälliga, oreglerade och mer kortsiktiga projekt som står för förnyelse och utveckling. Verksamheternas mål ska inte underordna sig medlen.
Ett lysande exempel på ῟morgondagens῟ kulturrörelse är Södra Teatern i Stockholm som genomfört ett förändringsarbete som lett till en levande teater med gränsöverskridande verksamhet. Södra Teatern har på tre år utvecklats från en passiv uthyrningsscen till en internationellt uppmärksammad mötesplats för scenkonst och teori. Teatern har under dessa tre år ökat sin publik med närmare 180 procent och är idag den scen i Norden som har flest utomeuropeiska gästspel. Under år 2000 hade teatern ca 81 000 besökare. Södra Teaterns programutbud omfattar såväl internationella teater- och dansgästspel som världsmusik, pop/rock, seminarier, föreläsningar, debatter och musikklubbar. Dessutom har det under sommarsäsongen, då teatern tidigare år varit stängd, startats nya café- och klubbverksamheter.
Det är viktigt att få en diskussion kring hur den nationella kulturpolitiken kan anpassas till vår föränderliga omvärld. Idag går en stor del av det generella kulturstödet till det etablerade kultursystemet, och mycket tyder på att nya kulturella rörelser faller utanför det systemet. För att se om de kulturpolitiska prioriteringarna följer människors prioriteringar anser vi att regeringen bör göra en utbud–efterfrågan-utredning. Frågan är om de statliga bidragen till kulturinstitutioner, sett under ett antal år, givit en ökning och breddning av publiken? Motsvarar det statligt stödda kulturutbudet vad publiken efterfrågar idag? Regeringen bör få i uppdrag att utreda detta. Vad som ovan anförts om en utredning för att belysa det statligt stödda kulturstödet bör ges regeringen till känna.
Kulturpolitiken fungerar inte isolerat i en speciell sektor. Den påverkar de flesta politikområden, och den blir också mest effektiv om den integreras med andra områden. Tankarna på att öka kulturens samarbete med andra samhällssektorer har funnits länge. Många diskussioner har förts angående kulturens roll i skolan, vården och samhällsplaneringen. Visst finns kulturen integrerad i många sektorer idag, men det har inte skett några genomgripande förändringar. Det finns mycket kvar att göra för att öka samspelet mellan kulturpolitiken och politiken inom andra samhällsområden.
På några platser i landet har kommunerna ändrat sin organisation för att lyfta fram kulturfrågor inom nya områden. Som exempel kan nämnas Nacka kommun som har antagit ett kulturprogram som ska genomsyra alla politiska områden. De kulturella värdena ska vägas in i alla politiska beslut. De kommunala nämnderna ska fastställa hur programmet ska genomföras inom respektive område. Programmet skall följas upp i samband med bokslutet varje år. Det handlar om värdet av att se sammanhangen i tillvaron, att se helheten och tydliggöra kulturens betydelse för vardagslivet.
En lokal kulturpolitik för framtiden kan inte enbart vara en fråga om att förvalta det kommunen har, driva bibliotek, museer eller fördela bidrag. En framgångsrik kulturpolitik måste också angå och engagera många människor. Kulturlivet i en kommun kan inte skapas enbart av kulturpolitiker och kommunala tjänstemän, inte heller av professionellt verksamma konstnärer och artister. Kultur skapas i samspel mellan människor som lever och fungerar i någon form av relation till varandra och sin omgivning.
Centerpartiet anser att Kulturrådet och Kommunförbundet under en treårsperiod bör få ett gemensamt regeringsuppdrag att stimulera utvecklingsarbetet med kultur.
Det handlar om att utveckla långsiktiga insatser som samverkansformer, förändringsarbete, erfarenhetsutbyte, information om kulturprojekt landet runt och om olika möjligheter att få stöd och vägledning i kulturarbete. Vad som ovan anförts om ett gemensamt uppdrag till Kulturrådet samt Kommunförbundet bör ges regeringen till känna.
῟Vi tröttnade på att drömma stort
och leva litet,
så vi gav järnet för att leva vår dröm.῟
Cirkus Cirkör
Ung Kultur ska vara för unga, av unga och med unga. Kulturen ska ske på ungdomars egna villkor och oberoende av vuxnas ambitioner. ῟Vuxna sitter inne med erfarenheter, de vet hur man fixar ett hyreskontrakt, hur man söker pengar och framförallt hur man skriver en bidragsansökan och kan regelsystemet. En sak som de inte kan är ung kultur῟ (arbetsgruppen Ung Kultur).
I debatten om ung kultur, hur ung kultur ska kunna lyftas fram och utvecklas, fokuserar vi oss ofta på pengar. Egentligen är det dock inte pengarna som är det största problemet utan det faktum att vuxna måste våga ta steget och släppa fram ungas idéer och att inte bromsa upp ungdomar genom att förmedla en attityd där allt verkar omöjligt. Ungdomar har egna idéer och vill något eget. Därför är det viktigt att inte degradera ungdomar till rollen som deltagare i olika kulturprojekt utan i stället se till att de har rollen som initiativtagare. Det är en viktig ungdomspolitisk uppgift att skapa ett ökat utrymme för ungdomars eget skapande och för ung kultur.
῟Varje generation måste ges utrymme att få skapa sin vision, sitt innehåll och sina former att nå målen. Det går inte att bara ärva från en generation till en annan... Den traditionella svenska kulturpolitiken är idag på sin höjd anpassad till de äldre generationernas ideologi, livsvärden och preferenser men överensstämmer dåligt med ungdomars värderingar῟. Ur Riksteatern och framtiden.
Vuxna vet och förstår att ungdomar själva vill vara med och utforma sin egen kultur och olika kulturprojekt. Detta till trots glömmer vuxna allt som oftast bort detta. Ofta presenteras redan färdiga projekt för ungdomar. Syftet och formen på projektet är redan klart. Det enda som saknas är ungdomarna.
Arbetsgruppen Ung Kultur som jobbat inom kultursatsningen Kultur i hela landet har bl a haft som uppgift att gå igenom projektansökningar till Kulturåret 1998. Gruppen har i ansökningarna, från vuxna, mött ett förhållningssätt till ung kultur som helt strider mot de egenskaper som utgör ung kultur; det vill säga att skapa något eget. I projektbeskrivningarna har man mött formuleringar som att man vill ῟fånga upp ungdomar på fallrepet῟, ge dem alternativ till ῟tramsaktiviteter῟ och erbjuda dem något ῟vettigt῟ att göra och att ῟ge ungdomar självförtroende῟. Detta är exempel på hur vuxna än en gång sätter sig över den unga kulturen och reducerar den unga kulturen till ῟en förebyggande insats῟. Frågan är hur mycket det hjälper den unga kulturen.
De två största bidragsgivarna till ung kultur är idag Ungdomsstyrelsen och Allmänna arvsfonden. Åtskilliga miljoner delas varje år ut till olika ungdomsprojekt. Tyvärr händer det inte alltför sällan att det är just ungdomens statliga försvarare som släpper igenom dessa ῟behandlingsprojekt῟. Regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av Ungdomsstyrelsens och Allmänna arvsfondens bidragsgivning vad gäller ung kultur. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att Ungdomsstyrelsen, utöver regeringens anslag, bör tillföras extra resurser som skall gå till en särskild satsning på ung kultur i hela landet. Vi föreslår i ett första skede att 100 miljoner kronor skall anslås till Ungdomsstyrelsen för att sedan, efter ansökan, fördelas ut till de kommunala ungdomsråden eller motsvarande. År 2003 utökas KUL-bidraget till att omfatta 290 miljoner, d v s ca 1 miljon kronor per kommun.
Det är mycket viktigt att ungdomarna på orten själva får bestämma hur resurserna ska fördelas och att de inte går via kommunerna. Exempelvis kan pengarna fördelas via kommunens ungdomsråd där sådana finns. Även de ungdomar som inte tillhör någon förening ska kunna ta del av dessa pengar. Detta ska ske för att utveckla det kulturella utbudet för ungdomar, med ungdomar och av ungdomar i hela landet.
Vad som ovan anförts om att införa ett KUL-bidrag bör ges regeringen till känna.
Den kommunala kultur- och fritidsverksamheten är en frivillig kommunal verksamhet som idag inte regleras i lag. Det har visat sig att de kommunala kultur- och fritidsbudgetarna många gånger till stor del är uppbundna i fasta anläggningar och institutioner eller i projekt som beslutats redan när budgeten tas. Förutsättningarna för att ta tillvara nya idéer är därmed dåliga. I rapporten Alltid kulturår skriver man följande: ῟Ungdomar vill ha snabba besked när de kläckt en strålande idé. De har svårt att vänta till nästa års budget. Det är kanske inte heller tillrådligt att vänta till nästa år då entusiasmen har runnit av.῟ Det är viktigt att stödet till ungdomars olika kulturprojekt utformas på ungdomars egna villkor. Ungdomars egna initiativ till kultur- och fritidsverksamhet kräver ofta ganska låga belopp för att komma igång, men de har inte tid att vänta ett år på att få dem.
En representant från Cirkus Cirkör har sagt följande: ῟Om man vill göra något i Stockholm så ska man vända sig till 22 olika representanter.῟ Hon anser att det är fel att för att få kulturbidrag till ungdomsverksamhet, måste det handla om ungdomars problem; vara emot droger, rasism eller dylikt.
I några kommuner har man utvecklat verksamhetsformer som tillgodoser ungdomars åsikter såväl som behovet av snabba beslut. Gällivare kommun blev 1996 utsedd av Ungdomsstyrelsen och Kommunförbundet till årets ungdomskommun. Detta var tack vare sitt arbete med att ge kommunens unga mer ansvar för sin egen och kommunens framtid. Ett annat bra exempel är Jönköpings kommun där Ungdomsakuten finns. Ungdomsakuten förfogar över en pott pengar som ska fördelas till ungdomars egna projekt. Enstaka ungdomar eller grupper får bidrag, och även de som inte tillhör någon förening får ta del av dessa pengar. Kulturförvaltningen försöker också att undvika krångliga blanketter och långa väntetider.
I slutbetänkandet Politik för unga (SOU 1997:71) lyfts några punkter fram för att underlätta för ung kultur som Centerpartiet också ställer sig bakom.
Det är av största vikt att kommuner undanröjer de eventuella hinder som finns för unga som vill skapa egna mötesplatser. Det är också viktigt att de unga som har idéer bemöts positivt. Det innebär att politiker och tjänstemän måste vara beredda att tänka i nya banor och inte säga nej till förslag som kanske utmanar traditionella former. Kommuner kan också ta egna initiativ till att starta mötesplatser, men utformningen måste ske på de ungas egna villkor.
Unga bör genom regelbundna fritids- och kulturvaneundersökningar få möjlighet att påverka kommunens fritids- och kulturutbud.
Kommunerna bör införa en så kallad fri pott för ungas egna initiativ genom att avsätta en summa pengar av kultur- och fritidsbudgetarna för detta ändamål.
Även i rapporten Alltid kulturår presenteras några förslag som Centerpartiet ställer sig bakom.
Detta bör ske lokalt:
Fria resurser i kommunala budgetar för ungdomars kulturverksamhet. Hushållning med pengarna så att de räcker året ut till smärre projektbidrag.
Låga hyror – eller inga alls - på lokaler för ungdomsverksamhet.
Fler ungdomsprojekt i studieförbundens verksamhet.
Fler ungdomsinitiativ och ungdomsaktiviteter inom kulturinstitutionerna.
Detta bör ske centralt:
Ungdomsstyrelsen bör få regeringens uppdrag att påverka kommunerna att utarbeta konkreta planer för en högre prioritering av ungdomars kultur.
Detta bör ges regeringen till känna.
Kulturrådet bör få i uppdrag att stimulera kulturinstitutionerna att vidga möjligheterna för ungdomar att både ta del av och delta i verksamheten.
Detta bör ges regeringen till känna.
Folkbildningsrådet bör överlägga med studieförbunden och folkhögskolorna om ett större utrymme för ungdomars kulturaktivitet inom folkbildningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Att det är viktigt med barnkultur anser de flesta. Det är sällan vi möter på motstånd när vi pratar om att barnkultur ska prioriteras.Enligt Barnkonventionen har vi också skyldighet att tillgodose barns rätt till kultur och rätt att delta i konstnärligt och kulturellt skapande.
Barnkultur spänner över ett brett område. Det handlar inte bara om att barn ses som konsumenter av en kultur skapad av vuxna. Barnkultur är lika mycket att uppmuntra barns eget skapande. Det brukar sägas att ῟barn har 100 språk men berövas 99῟. Alla människor, inte minst barn, har olika sätt att uttrycka sig. För en del är ordet det främsta redskapet, för andra är det rörelse, tonen eller bilden.
Det är främst i kommunerna som förutsättningarna skapas för barns kulturverksamhet. Under 1990-talet har stora nedskärningar gjorts ute i kommuner och landsting och inte minst i verksamheter där barn och ungdomar finns.
Barn ska ha lika möjligheter att utöva sin ῟favoritkultur῟ utan att detta styrs av föräldrarnas inkomster eller av geografisk hemvist. Centerpartiet har målmedvetet arbetat för att barn ska ha en framskjuten plats i den nationella kulturpolitiken och att barnkultur inte ska diskrimineras i förhållande till vuxenkulturen. 25 procent av resurserna av det statliga kulturanslaget bör avsättas till kultur för barn och unga. Detta bör ges regeringen till känna.
En större flexibilitet hos kulturinstitutionerna, organisationer, museer etc måste finnas. Det borde vara naturligt och ingå i deras planering att dels satsa på barnföreställningar, utställningar etc, dels bedriva en del av verksamheten ute i de miljöer där barn befinner sig. Kulturen ska finnas i vardagsmiljön. Det är i det dagliga livet som intresset kan väckas. För att nå de långsiktiga effekterna måste vuxna vara mer lyhörda för barns önskemål samt låta barn själva delta i planeringen och utformningen av verksamheten i olika kulturinstitutioner, organisationer, museer etc.
Skolan är vår största och viktigaste kulturinstitution i samhället eftersom den i stort sett omfattar alla barn och ungdomar. Därför är det också viktigt att man lokalt utarbetar en strategi för hur man arbetar med kultur i skolan.
De nedskärningar som drabbade skolan under 1990-talet har inneburit stora påfrestningar på den kulturella verksamheten. Större barngrupper, större klasser, mindre personal och minskade ekonomiska möjligheter har gjort att barnens kontakt med kulturaktiviteter, möten med konstnärer och olika kulturformer saknas på många håll. Besöken på konsthallar, museer, bibliotek och inköp av teaterföreställningar har minskat. Omorganisationer och uppsplittring av resurser och att tidigare fungerande kontaktnät har brutits sönder har inneburit nya problem. Många kommuner har delat upp de resurser skolorna har att köpa teater och annan kultur för på de enskilda skolorna. Detta har lett till att varje enskild skolas resurser har blivit för små för att man ska ha råd att ta dit några föreställningar.
Kultur och estetiska ämnen har svårt att hävda sig i dagens skola trots att den skapande verksamheten med framgång kan användas i inlärningsprocessen och borde vara en självklar del av utbildningen. Centerpartiet anser att skapande verksamhet bör vara en integrerad del av alla barns skolgång.
Estetisk verksamhet är en metod för annat lärande där till exempel drama kan spela en viktig roll för hela skolan. Dramapedagogiken skapar stark inlevelse och förståelse. Drama kommer av det grekiska ordet ῟dram῟ som betyder handla. När man i handling föreställer något, innebär det att hela jaget medverkar. Eleverna får då insikt om sig själva, men de kan också lära sig förstå hur andra har det. Dramaövningar stärker självförtroendet och tränar det egna ställningstagandet och det kritiska tänkandet. Ett mål med dramaövningar kan vara att hjälpa en grupp som har problem med mobbning. Det är viktigt att inte bara tala om känslor utan även att arbeta med känslor. Om förmågan till empati kan tränas så är drama en bra metod.
Visst finns det skolor idag som arbetar mycket med kultur och estetisk verksamhet, men ofta hänger detta samman med enskilda engagerade skolledare eller lärare. Varje enskild skola bestämmer hur man ska arbeta för att förverkliga de nationella målen. Läroplanerna innehåller många formuleringar om skolans kulturuppgift.
Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola
för att ta del av samhällets kulturutbud har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse,
har en förtrogenhet med centrala delar av vårt svenska och nordiska, inklusive det samiska, samt västerländska kulturarv,
kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans,
har utvecklat förståelse för andra kulturer.
Centerpartiet vill framhålla vikten av kulturverksamhet i skolan. Det är därför positivt att Skolverket och Kulturrådet under en treårsperiod har fått ett gemensamt regeringsuppdrag att samordna de nationella insatserna för att stimulera utvecklingsarbetet med kultur i skolan. Till slutet av 2001 ska långsiktiga strategier utvecklas för att kultur i förskola och skola – kultur som en del av lärandet – ska ingå i kommunernas och skolornas planering och utvecklingsarbete. Det handlar om att utveckla långsiktiga insatser som samverkansformer, metodutveckling, förändringsarbete, kunskapsspridning, erfarenhetsutbyte med mera för att stimulera skolor att arbeta med kultur i olika former. Vi vill också lyfta fram och betona vikten av Kulturfönstret som öppnats på Skoldatanätet. Kulturfönstret ger information om kulturprojekt landet runt och om olika möjligheter att få stöd och vägledning för skolornas kulturarbete.
Skolverket och Kulturrådet bör få ett förlängt regeringsuppdrag för att fortsätta driva projektet kultur i skolan under en treårsperiod, från år 2002 till år 2004. Detta bör ges regeringen till känna.
Den fria scenkonsten, d v s teater, dans, sång etc, som utövas vid sidan av institutionerna och som inte drivs på kommersiella villkor, har en utomordentlig betydelse för svenskt kulturliv. Det finns idag en ganska utbredd uppfattning att det offentliga stöd som utgår till dessa grupper inte står i rimlig relation till vilken betydelse de har för det svenska kulturlivet.
De fria teatergrupperna är inte bara ett komplement till institutionernas och privatteatrarnas verksamhet. Utan de fria teatergrupperna skulle antalet scenföreställningar per år minska med närmare en tredjedel; för barn och ungdom med ca hälften. Den fria scenkonsten svarar dessutom ofta för nytänkande och experiment. Därigenom har den fria scenkonsten en stor och växande kulturpolitisk betydelse. På grund av strävanden att hitta nya publikgrupper och att förankra sig lokalt på orter utan egentlig teatertradition återfinns de fria grupperna fortfarande på en rad ställen utanför de stora städerna. De har haft och har också ofta en stor tonvikt på turnerande verksamhet.
Kulturrådet gjorde en översyn våren 2000 och tittade på statistik kring de fria teatergruppernas kostnader, besökssiffror, intäkter etc. Det statliga anslaget till fria teatergrupper uppgick år 2000 till drygt 37 miljoner kronor. Detta utgör drygt 3 procent av det totala statliga anslaget till teaterområdet om drygt 1 miljard kronor. De fria teatergrupperna står dock för närmare 20 procent av de totala 3,5 miljoner teaterbesöken i Sverige samt drygt 40 procent av alla barn- och ungdomsteaterbesök. Andelen av teaterbesöken är hög med tanke på den totalt sett mycket låga andelen av bidrag som kommer de fria grupperna till del – 3 procent av det statliga anslaget, 6 procent av det kommunala respektive 5 procent av det regionala bidraget.
Av Kulturrådets statistik för 1998 på teater- och dansområdet framgår att de offentliga anslagen för varje besökare i genomsnitt var 662 kronor på institutionsteatrarna medan de var 96 kronor per besökare på fria grupp/projektföreställningar. Centerpartiet anser, med anledning av vad vi ovan anfört, att anslaget till den fria scenkonsten bör ökas med 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Träffpunkter behövs inte bara i regionernas centrum utan också väl spridda över landet och nära människorna. I glesbygd och mindre tätorter utgör de allmänna samlingslokalerna ett nödvändigt medel för en decentraliserad kulturpolitik. Ett fint förgrenat nätverk av lokala arrangörer är en nyckel till att kunna genomföra lokala kulturutbud och väl förberedda och genomförda evenemang.
De föreningsdrivna samlingslokalerna, bygdegårdar, Folkets Hus och ordenshus, erbjuder 3 000 möteslokaler. Det är lokaler som idag utgör ett viktigt forum för amatörers skapande och en möjlighet för möten mellan professionellt verksamma konstnärer och publik i människors närmiljö. Här sker möten mellan amatörer och professionella som kan utveckla och berika den lokala kulturen. Det är också här som möten som kan utveckla bygden, byn, kvarteret eller stadsdelen sker. Centerpartiet anser att anslaget till allmänna samlingslokaler bör ökas, bl a för att öka tillgängligheten för funktionshindrade genom exempelvis installation av ramper och teleslingor. Vi har i budgeten för år 2002 avsatt 40 miljoner kronor till samlingslokalerna, vilket är en betydlig ökning jämfört med regeringens förslag.
Kultur kräver goda kommunikationer mellan människor, och dagens teknik möjliggör möten och samarbeten som varit betydligt svårare tidigare. För att samlingslokaler ska fungera som träffpunkter för människor och kunna vara navet för olika verksamheter måste dessa få tillgång till goda datakommunikationer. Centerpartiets krav på bredband i hela landet omfattar självklart också samlingslokaler i hela landet.
Runt om i landet finns många aktiva idrottsföreningar som äger sina lokaler och idrottsanläggningar. Vissa orter i landet har inte någon bygdegård eller något Folkets Hus. Därför utnyttjas idrottsföreningens lokaler när de ska anordna en fest eller en studiecirkel. Dessvärre är ekonomin ganska dålig för många idrottsföreningar, vilket innebär att det inte finns ekonomi för föreningen att rusta upp sina lokaler. Av den anledningen bör det göras en utredning med uppgift att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler samt övriga föreningsägda lokaler, som t ex hembygdsgårdar. Likaväl som det finns ett anslag för allmänna samlingslokaler, för köp, ny- och ombyggnad, standardhöjande reparationer samt för handikappanpassning, bör det finnas möjligheter för idrottsföreningar att söka bidrag till föreningsägda idrottslokaler enligt samma kriterier som till samlingslokaler.
Vad som ovan anförts om en utredning för att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda lokaler liknande det för allmänna samlingslokaler bör ges regeringen till känna.
῟Att boken i en framtid kommer att utsättas för ökad konkurrens i den meningen att nya media tillkommer är självklart῟, förutspådde man redan 1974 i Litteraturutredningens huvudbetänkande Boken. Den stora medieexplosionen till trots har boken försvarat sin ställning relativt väl. Under 1990-talet har dock bokläsningen minskat, inte minst bland yngre.
Frågan om lägre moms på böcker har med jämna mellanrum tagits upp och debatterats. Argumentet för lägre eller ingen moms på böcker är kulturpolitiskt, för att bl a främja kultur- och kunskapsförmedling, stimulera läsintresset och kunskapsinhämtandet och att stärka det svenska språket. Sänkt bokmoms är också viktigt med tanke på den snabbt ökade direktimporten av såväl svensk som utländsk litteratur via Internet, vilket inneburit en ogynnsam konkurrenssituation för den svenska bokhandeln. En av grundtankarna i EU är konkurrens på lika villkor. Centerpartiet välkomnar regeringens förslag att sänka bokmomsen från dagens 25 % till 6 %.
Idrottsrörelsen har möjlighet att avlöna domare, hjälptränare med flera idrottsledare med upp till ett halvt basbelopp utan att betala arbetsgivaravgifter och avgifter eller särskild löneskatt – detta enligt Riksskatteverkets rekommendationer RSV 2354 utgåva 8.
Idrotten är en verksamhet för många ungdomar och gagnar barn och ungdomar fysiskt, psykiskt och socialt. Alla ungdomar är dock inte intresserade av idrott. Många andra organisationer har också verksamheter som bidrar till barns och ungdomars goda uppväxtförhållanden. Som exempel kan nämnas Vi Unga, Sveriges 4H, SVEROK, scoutrörelsen, kyrkliga ungdomsverksamheter och organisationer som bedriver kulturaktiviteter för ungdomar. Dessa viktiga organisationer har inte samma ekonomiska förutsättningar som idrottsrörelsen för sin verksamhet, och detta är en orättvisa som bör uppmärksammas och ändras.
Om samma regler gällde för alla ideella kultur- och ungdomsorganisationer skulle dessutom många fler unga kunna få sommarjobb som lägerledare, hjälpledare vid 4H-gårdar och medhjälpare i andra sammanhang. Man skulle också ge fler barn och ungdomar kontakt med skapande kulturverksamhet på ett naturligt sätt.
Skillnaderna i skattelagstiftningen, mellan två för samhället viktiga verksamheter som båda bedrivs under knappa omständigheter, kan inte anses vara motiverade eller rättvisa. Samma regler eller samma ekonomiska förutsättningar bör gälla för ideella kultur- och ungdomsorganisationer som idag gäller för idrottsrörelsen.
Vad som ovan anförts om att samma regler och samma ekonomiska förutsättningar som gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella kultur- och ungdomsorganisationer bör ges regeringen till känna.
Regeringen har tillsatt en utredning som bl a behandlar frågan om att momsbelägga ideella föreningar för näringsverksamhet som bedrivs. En momsbeläggning skulle kunna innebära att administrationen för dessa blir krångligare och att de förlorar ekonomiskt på det.
Idag tillämpas olika momsnivåer på olika kulturverksamheter. En stor del av kulturarrangemangen är belagd med så kallad kulturmoms på 6 procent. Andra former av kulturverksamheter har högre momssatser. Här följer en rad exempel som visar hur olika former av kulturverksamheter har belagts med olika mervärdesskatt.
För sällskapsdans, som är ett stort folkligt nöje i hela landet, beläggs verksamheten med en momssats på 25 procent. Om samma orkester spelar och ingen dans förekommer beläggs den istället med 6 procents moms. Vid egyptisk magdans eller afrikansk dans tas endast 6 procents moms ut, med hänvisning till att det är kultur.
De nuvarande momsbestämmelserna är motsägelsefulla och krångliga. Det uppstår ibland situationer där orkestrar spelar men publiken förbjuds att dansa därför att arrangörerna av kostnadsskäl endast har avtalat om den lägre momsen.
Ett annat exempel på hur märkligt momsreglerna tillämpas på kulturverksamhet är upplåtelsen eller överlåtelsen av upphovsrättigheter avseende litterära verk. Där skönlitterära verk, kartor, översättningar och bearbetningar har 6 procents moms, har datorprogram 25 procent.
Likaså är momsreglerna för bild- och formkonstnärer en mycket komplicerad fråga. Moms tas ut i nivåerna 6 %,12 % eller 25 %. För konsumenten blir frågan runt momsen på konstverk svår att förstå. Utpriset på ett konstverk varierar kraftigt beroende på om konstverket säljs direkt av en icke momspliktig konstnär (0 %), direkt av en momspliktig konstnär (12 %), eller av ett galleri (25 %). Som exempel kan nämnas att i Finland, Frankrike, Belgien och Tyskland finns en 0–7-procentig gallerimoms medan svenska gallerier omfattas av den normala 25-procentiga momsen.
Det ligger nära till hands att tro att det är synen på vad som är ῟finkultur῟ eller vad som är populärkultur som avgör momssatsen. Synsättet är otidsenligt och bör inte styra den svenska kulturverksamheten. All form av kulturverksamhet bör värderas lika av staten. Det krävs en utredning av vilka faktorer och vilka värderingar som avgör vilken momssats som tillämpas på olika kulturverksamheter.Detta bör ges regeringen till känna.
Turismen är en av Sveriges starkaste exportindustrier och den basnäring som har den starkaste tillväxten. I fjol genererade turismen intäkter på 35 miljarder kronor. En av orsakerna är, enligt svenska rese- och turistrådet, bl.a. framgångarna för svensk film, design, mode och musik, som har skapat en stor nyfikenhet på Sverige.
Kulturturism är ett sätt att utveckla turismen och tänka i andra banor än de traditionella. Turismen behöver inte bara ge upplevelser för stunden utan även ge fördjupade kunskaper och nya intressen. När upplevelsen blir det viktiga kommer lokala initiativ att bli betydelsefulla. Platser med genuina unika upplevelser i natur och kultur blir starka konkurrensmedel. Genom att lyfta fram den lokala historien och kulturen på rätt sätt kan många fler orter än idag bli intressanta ur turistsynpunkt. Det handlar om att ta vara på den kunskap och erfarenhet som finns lokalt. Mycket av det vi söker när vi reser i Sverige finns i våra traditioner och vår historia. Turister söker gärna det udda och exotiska. Det är just vardagskulturen som av många turister upplevs som särskilt intressant. Den lokala kulturen är en av förutsättningarna för turism, både här hemma och utomlands. Vi kan som turistland erbjuda upplevelser som naturen, det svenska landskapet, vildmarksäventyr, tystnaden, den svenska maten, svensk historia och kultur, storstadsliv m.m.
Det behövs samverkan mellan kulturlivet och turistorganisationerna för att göra landets kultur och konstnärliga verksamhet mer känd och lättillgänglig. Medvetna satsningar på kulturturism är en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen. Turistdelegationen är en statlig myndighet för strategier, statistik och samordning inom svensk turism. Turistdelegationen bör tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet få ett regeringsuppdrag att utveckla kulturturismen för att se hur kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i turistsammanhang. Detta bör ges regeringen till känna.
Studieförbunden och folkhögskolorna är viktiga aktörer för att kulturlivet ska leva lokalt, runt om i hela landet och bjuda mångfald och hög kvalitet. I anslutning till beslutet om nu gällande kulturpolitiska mål uttalade riksdagen också högt ställda förväntningar att ῟folkbildningen bör kunna spela en central roll i arbetet att hävda kulturens plats i hela landet῟. Dessa har sedan följts upp i förordningen för statsbidrag till folkbildningen, där ett av tre syften nu är att ῟bredda kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet samt främja kulturupplevelser och eget skapande῟.
Människor runt om i Sverige omvittnar studieförbundens stora betydelse som arrangör av kulturprogram och av cirklar och annan gruppverksamhet med möjlighet till förkovran inom amatörkulturen. För fjolåret redovisar studieförbunden tillsammans 210 676 kulturprogram med fler än en miljon medverkande och fler än 16 miljoner deltagare. Folkhögskolorna fungerar både som kulturcentrum i sina närregioner och som förberedelser till studier vid musik- och konsthögskolorna eller kulturpedagogiskt arbete i folkbildningen. Med utgångspunkt från ett flerårigt forskningsprojekt om kultur och kulturverksamhet i folkbildningen, ῟Skapande mångfald῟, skriver forskare vid Mälardalens högskola att de har ῟mött många grupper som utan studieförbundens verksamhet troligen inte hade kommit i kontakt med kultur och kulturverksamhet῟.
Amatörkulturen är en självklar del av det lokala kulturlivet – en grogrund för den enskilda människans växande och en inspirationskälla i det lokala samhället. För att finnas, fungera och utvecklas behöver amatörkulturen – utöver sina egna eldsjälar – både mötesplatser och ett pedagogiskt och ämnesmässigt stöd. Det offentliga måste här, genom stat och kommuner, medverka till att skapa goda förutsättningar i form av bl.a. rimliga villkor för allmänna samlingslokaler och folkbildningsstöd med generösa utrymmen för amatörkulturarbetet. Centerpartiet välkomnar de initiativ som amatörkulturens och folkbildningens organisationer nu tar till en stärkt dialog om ansvar, roller och samverkan. Vår grundsyn är att statens organisatoriska stöd för bl.a. ledarutbildning och utvecklingsarbete ska ges till respektive amatörförbund medan renodlad folkbildningsverksamhet i form av studiecirklar och kulturprogram ska erhålla stöd via statsbidraget till folkbildningen. På annan plats föreslår vi att det statliga stödet till om-, till- och nybyggnad av allmänna samlingslokaler återupprättas till nivån 40 miljoner kronor.
En levande demokrati förutsätter många mötesplatser där människor kan träffas, skaffa sig nya kunskaper och erfarenheter samt utbyta åsikter och tankar. Grunden i en svensk deltagardemokrati är bl a de tusentals mötesplatser som genom föreningsliv, studieförbund och partier erbjuds i det lokala samhället. Studieförbunden erbjuder omistliga mötesplatser för det demokratiska samtalet i studiecirklar, kulturarrangemang och föreläsningar. Detta är mötesplatser där möjligheter finns att finna nya kunskaper och att skaffa sig redskap för att påverka samhällsutvecklingen.
Stat, landsting och kommuner ska underlätta medborgarinflytande och delaktighet genom att stärka folkbildningen. Samhället behöver en mångfald studiecirklar, kurser och kulturarrangemang i studieförbund och folkrörelser. Men det förutsätter också en medveten prioritering av detta område inom landsting och kommuner.
Många kommuners politik har under 90-talet kraftigt reducerat stödet. På vissa håll har man helt tagit bort stödet till folkbildning och föreningsliv. Detta försämrar förutsättningarna för demokratin och medborgarnas delaktighet. Riksrevisionsverket har i en rapport, Folkbildning och styrning, uppmärksammat att de kommunala bidragens storlek under de senaste åren kontinuerligt minskat. RRV pekar också på en tilltagande ryckighet i bidragsgivningen; man höjer ena året och sänker det andra. Uteblivna eller kraftigt sänkta bidrag minskar i hög grad folkbildningens möjligheter att fullfölja sina uppgifter. Många kommuners neddragning av anslagen till folkbildningen är bl a från denna utgångspunkt djupt oroande. Vi välkomnar att regeringen nu tillsatt en utredning som skall belysa en rad olika perspektiv vad gäller folkbildningen, bl a konsekvenserna av de minskade bidragen från kommunerna.
Folkbildningen och studieförbunden spelar enligt statistik från såväl SCB som Skolverket en allt större roll inom Kunskapslyftet. Förmågan att nå studieovana grupper och personer med funktionshinder bl.a. genom annorlunda studieformer har dokumenterats i olika utvärderingar. Därför minskar möjligheterna att uppfylla de föreslagna målen för den framtida vuxenutbildningen när studieförbundens möjligheter att agera begränsas.
Centerpartiet anser att studieförbunden bör tillföras 5 000 platser åren 2003–2005 genom en omfördelning av det totala antalet årsstudieplatser som föreslås. Från 2006 bör dessa inarbetas i ordinarie folkbildningsanslag till studieförbunden via Folkbildningsrådet.Vi återkommer till detta i vår motion 2001/02:Ub322.
Den nya kulturpolitiken ska leda oss in i det nya årtusendet, och Centerpartiet anser att den måste innehålla tydliga signaler om att kvinnors historia och kulturella gärningar ska synliggöras. Det är helt nödvändigt inför den nya framtiden, som årtusendeskiftet symboliserar, att kvinnoperspektivet blir lika tydligt som mansperspektivet inom alla samhällsområden, varav kulturen är ett. Strukturer i samhället som inte förmår ta tillvara kvinnoperspektivet lika bra som mansperspektivet bör inte höra hemma i det nya årtusendet.
Museum Anna Nordlander, MAN, är ett kvinnokonstcentrum i Skellefteå som invigdes 1995. Den främsta uppgiften för museet är att skapa ett aktivt och kreativt centrum av högsta kvalitet, dvs. ett centrum där kvinnors konstnärliga skapande finner olika uttrycksformer: samarbetsprojekt, utställningar, föreläsningar, forskarseminarier, utveckling av konstpedagogiska metoder, fortbildning osv.
Museum Anna Nordlander har i dag ett starkt kommunalt och regionalt stöd. Det är också angeläget att nå fram till ett nationellt engagemang, t ex konstpedagogiskt utvecklingsarbete med och för barn och ungdom, konstprojekt som belyser relationerna mellan makt och kön och nordiskt nätverkssamarbete. I enlighet med vad som gjorts för andra institutioner med värdefullt arbete av nationellt intresse bör därför Museum Anna Nordlander ges ett nationellt uppdrag under de kommande tre åren. Detta bör ges regeringen till känna.
Bildens betydelse som kommunikationsöverförare är ett eftersatt område i dagens samhälle inom folkbildning, forskning och pedagogik. Medan vår vardag allt mer präglas av de bilder som möter oss i böcker, tidskrifter, tidningar samt i övriga medier, saknar vi kunskaper om hur alla dessa bilder påverkar oss betraktare. Idag på väg in i den digitala tekniken, med ständigt nya medier och nytt utnyttjande av bilden för att förklara, övertyga och påverka, krävs ett kunskapscentrum som på olika sätt närmar sig och arbetar med bilden.
Bildens Hus har hittills varit ett regionalt utvecklingsprojekt med stöd från Länsstyrelsen i Västernorrlands län, landstinget, Sundsvalls kommun och Mitthögskolan. Verksamheten riktar sig åt tre håll; till allmänheten, till skolan och till högskolan. Folkhögskolorna i länet har påbörjat ett samarbete, ett nätverk kring fotografi med Bildens Hus som nav, och studieförbunden har upptäckt möjligheter som verksamheten ger. Sundsvalls konstskola har varit en samarbetspart liksom Länsmuseet.
Planer finns idag på utbildning för yrkesverksamma bild- och fotolärare. Yrkesverksamma fotografer, som ofta saknar vidareutbildningsmöjligheter, är en annan målgrupp. Dessutom undersöks möjligheten för KY-utbildning av fotografer inom nyhetsmedierna. Ett mål är att här initieras forskning på hög nivå i nära samarbete med Mitthögskolan men också med övriga högskolor och universitet och att detta leder till forskartjänster inom ämnesområdet.
Det arbete som nu utförts vid Bildens Hus och de planer som skissats för framtiden förutsätter också ett starkt offentligt stöd. I enlighet med vad som gjorts för andra institutioner med värdefullt arbete av nationellt intresse bör därför Bildens Hus ges ett nationellt uppdrag under de kommande tre åren. Detta bör ges regeringen till känna.
Röhsska museet i Göteborg har stor kompetens inom designområdet. Därför bör Röhsska museet ges i uppdrag att upprätta ett nationellt/internationellt nätverk för design. Detta bör ges regeringen till känna.
En kraftfull satsning på att bevara och göra den fotografiska bilden tillgänglig behövs, både vad gäller stillbildsfotografi och film. Erfarenheterna av SESAM-projektet är mycket goda. Vi menar att det är dags att detta följs upp av ett nytt liknande projekt inom fotoområdet.
Ett kommande Foto-Sesam är en nödvändighet. Det är nu angeläget att formulera konkreta arbetsområden och en strategi för hur arbetet ska beräknas, organiseras och finansieras. Planeringsarbetet måste kopplas till museerna ute i landet. Flera länsmuseer och kommunala museer har omfattande erfarenheter av att arbeta med vård, registrering och tillgänglighet av fotosamlingar. Bildvårdscentraler och länsanknutna bildarkiv kan knytas till länsmuseerna i varje län. Inom varje län bör arbetet inledas med en inventering och utredning som ska bedrivas på såväl lokal som regional nivå.
En satsning på bevarande, vård och förmedling av den fotografiska bilden ska inte bara omfatta stillbildsfotografi utan även film. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur ett nationellt Foto-Sesam bör utformas. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett flertal kulturinstitutioner tvingas lägga en stor andel av sina kulturanslag på hyreskostnader på grund av marknadsmässig hyressättning på kulturfastigheterna. Vissa betalade under 1999 över 50 procent av det statliga anslaget till fastighetshyra. För att frigöra en större andel av kulturanslaget till kulturverksamhet bör frågan om bildande av ett bolag för de kulturfastigheter som staten äger utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
En viktig del av den regionala kulturen är länsmuseerna. Dessa sprider information och intresse för den egna regionens kulturarv och historia. Museerna är tillsammans med bibliotek och arkiv en viktig del av samhällets minne. Vi behöver dem för att lagra erfarenheter och för att kunna analysera och förstå de orsakssammanhang som ligger till grund för vår egen tids komplexa verklighet. Det är angeläget att museerna utvecklar sin pedagogik så att de motsvarar behov och önskemål som allmänhet har och som t ex skolan kan ställa. Museernas stora kunskapsbank har delvis, på grund av sin svårtillgänglighet, långtifrån tagits i bruk när museerna hade kunnat lämna viktiga bidrag till belysning av olika samhällsfrågor. På flera håll i landet har de länsmuseerna ekonomiska bekymmer. Mot bakgrund av vad som ovan anförts finns det anledning att utreda länsmuseernas ekonomiska situation. Detta bör ges regeringen till känna.
Idrottsrörelsen är vår största och mest livskraftiga folkrörelse med mer än tre miljoner medlemmar. Idrottsrörelsen är framgångsrik och har på eget initiativ format verksamhetsidé och riktlinjer för sin verksamhet in i 2000-talet, vilka Centerpartiet ställer sig bakom.
Idrottsföreningarna bidrar, som andra folkrörelser, på många sätt till att hålla närsamhället levande. För många människor är möjligheterna till en aktiv och meningsfull fritid avgörande när de väljer bostadsort. Idrotten har därmed betydelse för det civila samhället och den regionala balansen i landet.
Eftersom de gemensamma medlen i allt mindre utsträckning räcker till att finansiera fritidsverksamhet, blir det allt viktigare att människor själva tar initiativ och startar verksamhet som kan bidra till den gemensamma trivseln. Det gäller inte bara idrott utan hela den ideella sektorn. I många fall kan samverkan mellan idrottsföreningar, bygdeutvecklingsgrupper och övrigt föreningsliv utvecklas ytterligare.
Föreningslivet har stor social betydelse och är också ett effektivt verktyg för integration. Centerpartiet uppmanar kommunerna att stödja initiativ där människor genom sin egen medverkan blir delaktiga i och påverkar utvecklingen inom den by eller det bostadsområde, där de bor. Att på så sätt få den ideella sektorn att fungera blir av avgörande betydelse för att få ett levande närsamhälle. Folkrörelserna, föreningslivet och folkbildningen kan spela en avgörande roll i detta arbete. Att skapa goda förutsättningar för deras verksamhet är en viktig uppgift för stat och kommuner.
Cirka hälften av alla barn i åldersgruppen 10–12 och tonåringar är aktiva medlemmar i idrottsföreningar. Fler pojkar är dock medlemmar än flickor. De tillbringar då den överlägset största delen av sin organiserade fritid i en idrottsanläggning. Idrotten blir härigenom, näst efter skolan och hemmet, den viktigaste miljön för många barns och ungdomars fostran och utveckling. Detta ställer stora krav på idrottsföreningarna och deras ledare och de etiska regler som gäller inom idrotten.
Idrott för barn och ungdomar ska vara roligt. För barn ska idrott vara lek och eventuellt tävlande ska vara en del av leken. För att uppmuntra och skapa möjligheter för motion i skolan bör landets skolgårdar anpassas efter detta.
Genom tävlingsverksamheten får de också återkommande möjligheter att pröva vad regelefterlevnad och fair play betyder i verkligheten. Centerpartiet vill uppmärksamma den goda ambition idrottsrörelsen visar genom ῟Starta vågen – idrottens etiksatsning῟. Det är emellertid viktigt att den anda som finns i etiksatsningen också får fäste bland den yppersta eliten. Det är olyckligt om de bilder från elitverksamheten som visas i TV skildrar saker som barn definitivt inte borde ta efter. Därför är det önskvärt att elitidrottare som öppet vågar ta ställning för rent spel – mot fusk, läktarkravaller, våld, rasism, könsdiskriminering och droger – också uppmärksammas för detta.
För ungdomar ska tävlandet för de mest talangfulla och de som vill satsa på att bli framgångsrika ske genom en successiv upptrappning med allsidig träning och möjligheter att pröva på olika idrotter. Först i tonåren bör den erforderliga specialiseringen ske.
Centerpartiet anser att barn och ungdomar ska prioriteras inom idrotten och därför föreslår vi 7 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Det är viktigt att flickor och pojkar får möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar, vilka kan vara väldigt olika. Dels är det könsmässiga skillnader, dels utvecklas ungdomar olika snabbt.
Regeringen bör uppmana kommunerna att uppmärksamma de delvis skilda förutsättningar som idag råder för pojkar respektive flickor att idrotta. Det kan gälla såväl tillgången till anläggningar som möjligheterna att få träningstider i dessa. Det kan gälla prioriteringen av kommunens anslag till olika idrottsgrenar. Det kan också gälla stöd till elitsatsningar, där flickor ofta har betydligt sämre förutsättningar än pojkar.
Elitidrotten är en liten, men mycket uppmärksammad del av idrottsrörelsen. Centerpartiet anser att det är självklart och önskvärt att svenska idrottsutövare och lag, såväl kvinnliga som manliga, ska kunna bli framgångsrika i internationell konkurrens.
Att skapa förutsättningar för detta är angeläget såväl för idrottsrörelsen som för politiska beslutsfattare på olika nivåer. Insatserna kan vara av många slag, men vi vill här peka på två som vi finner särskilt angelägna att lyfta fram i dagsläget.
Centerpartiet anser det vara mycket viktigt att underlätta för de idrottsungdomar som har talang, vilja och energi att satsa mot internationell elit. Vi tycker den svenska modellen med idrottsgymnasier och kombinationen av elitidrottssatsning och högskolestudier är bra. Idrottsgymnasierna är viktiga kompetenscentrum som stimulerar till elitverksamhet även på mindre orter. De bör fortsatt få ett speciellt inriktat samhällsstöd.
Beskattningen är ett bekymmer för många elitidrottsutövare. Elitidrottskarriären saknar motsvarigheter i yrkeslivet, vilket gör jämförelser svåra. Vi menar att strävan bör vara att underlätta för elitidrottare att stanna i Sverige. Det är också motiverat med en speciallösning i skattelagstiftningen på liknande sätt som idag finns för andra grupper, till exempel skogskonto för skogsägare och upphovsmannakonto för författare. Gemensamt för dessa är att de får en stor inkomst under kort tid och att de genom vissa specialregler kan fördela inkomsterna över tiden. Därför bör ett idrottskonto som fungerar på liknande sätt införas. Det ska kunna vara ett slags personligt investeringskonto från vilket idrottsutövaren kan ta pengar för att finansiera sin utbildning och yrkesetablering efter idrottskarriären. Självklart ska pengarna beskattas när de tas ut.
Vad som ovan anförts om införandet av ett idrottskonto bör ges regeringen till känna.
Ideella organisationer erhåller olika former av ekonomiskt stöd från stat och kommun. Idrottsrörelsen är vår största och mest livskraftiga folkrörelse med mer än tre miljoner medlemmar. Mer än två tredjedelar av alla barn är med i en idrottsförening under en viss tid. En betydande samhällsinsats görs av hundratusentals ideella ledare och förtjänar samhällets uppskattning och legitimerar ett betydande stöd från stat och kommun. Men det bör också vara så att folkrörelserna genom politiska beslut får en större möjlighet till egenfinansiering.
Centerpartiet har tidigare kritiserat regeringens valhänta hantering av Folkrörelsesveriges långsiktiga finansiering, bl a. genom de uteblivna intäkterna från Svenska Spels värdeautomater. Folkrörelsernas andel av spelmarknaden har också kraftigt minskat under den senaste 30-årsperioden. Bingolottos tillkomst har varit positiv för idrotten och folkrörelserna men kan också bli ett problem för desamma då denna spelform tycks vara vikande. Skulle intäkterna från Bingolotto snabbt minska kommer detta att få svåra konsekvenser för många föreningar om inte inkomstbortfallet snabbt kan ersättas, vilket är svårt. Därför är det viktigt att på olika sätt föreslå åtgärder som underlättar det lokala föreningslivets finansiering.
Regeringens utredare Bengt K. Å. Johansson har lagt fram förslag för att stärka folkrörelsernas ställning på spel- och lotterimarknaden. Han föreslår att vinsten från internationella kasinon ska tillfalla folkrörelserna, vilket vi från Centerpartiet anser är bra och överensstämmer med det vi tidigare krävt. Ett av förslagen är också att rikslotterierna ska få sätta ut s k lottförsäljningsterminaler och där få sälja maximalt 75 procent av lotterna i ett lotteri. Centerpartiet anser dock att denna rätt även borde gälla det lokala föreningslivet. Flera föreningar skulle dessutom kunna samsas om en lottförsäljningsterminal så att lottköparen får välja mellan att ta en lott och stödja fotbollsklubben, ridklubben eller teaterföreningen. Detta vore en mycket bra möjlighet för det lokala föreningslivet att få utveckla sin lotteriverksamhet från papperslotter med kostsam tillverkning och distribution till att istället använda en mer modern lotteriform i linje med den nya tekniken. För det lokala föreningslivet skulle en sådan möjlighet kunna innebära ett väsentligt ekonomiskt tillskott och möjliggöra en förstärkning av verksamheten.
Vad som ovan anförts om lottförsäljningsterminaler bör ges regeringen till känna.
Det arbete som idrottsrörelsen bedriver för att motverka dopning är värt allt stöd. För idrottens trovärdighet är det mycket angeläget att fusk i form av dopning förhindras och beivras. Kampen mot dopning är i vårt tycke den enskilt viktigaste frågan för svensk idrott framgent. Dessutom är dopning förknippat med hälsorisker för den som utsätter sig för det och med andra risker för samhället i stort. Dopning är inte enbart ett idrottsproblem och skall därför behandlas som en samhällsföreteelse.
Dopinglaboratoriet i Huddinge är i internationell toppklass och är godkänt av den olympiska kommittén. För att långsiktigt klara antidopningsarbetet måste fortsatt satsning på Dopinglaboratoriet göras.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Rolf Kenneryd (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Birgitta Sellén (c) |