Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av de statliga konstnärsstöden och ersättningarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av Konstnärsnämndens och Bildkonstnärsfondens sammansättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av fördelningen av den statliga upphovsrättsersättningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av Statens konstråds verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av IV-ersättningen.
Konstnärer är människor som hjälper oss att se verkligheten ur olika perspektiv. Genom konsten ifrågasätts och granskas våra invanda föreställningar. Genom att uppleva en tavla eller en teaterföreställning kan vi se verkligheten på ett nytt sätt, en insikt eller en skönhetsupplevelse som stannar kvar inom oss. I den stressade vardagssituationen skänker konsten ett andrum. Många undersökningar under senare år har visat att människor som regelbundet tillägnar sig konstnärliga upplevelser lever längre och mår bättre än andra människor.
Förutsättningar måste skapas så att kulturskaparna får drägliga livsvillkor och möjligheter att utöva sin konst utan att ekonomiskt behöva hamna på ruinens brant. Idag är det många konstnärer som har svårt att klara sitt uppehälle. Det samhälle vi skapat är inte anpassat efter konstnärernas speciella arbetsvillkor och livssituation. För att nå kulturell frihet och mångfald i Sverige måste dessa brister i systemet uppmärksammas och justeras. Samtliga politikområden bör samordnas så att rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella förhållanden men också för att öppna för medborgarinflytande och demokratisering vid beslut om den offentliga miljöns estetiska utformning.
Människor behöver konst i sin närmiljö. Bildkonsten har en särställning när det gäller denna miljö. Tavlor, skulpturer och installationer får inte enbart placeras på museer och utställningshallar för att där beskådas av enbart några få utan måste få plats i det offentliga rummet.
Få konstnärer klarar idag sitt uppehälle enbart på inkomsterna från sitt konstnärliga yrke. Många måste därför även ha ett annat arbete. Konstnärernas bruttoinkomster är mycket låga, särskilt med tanke på att majoriteten har en högskoleutbildning bakom sig. Bland de olika konstnärsgrupperna är det bildkonstnärerna som har de lägsta inkomsterna. Deras genomsnittliga bruttoinkomst ligger under 100 000 kronor per år, vilket kan jämföras med genomsnittsinkomsten hos landets kommunalanställda som är drygt 200 000 kronor. För att öka konstnärernas möjligheter att försörja sig på sin konstnärliga verksamhet och minska behovet av så kallade ”brödjobb” finns ett antal statliga stöd och ersättningar. Dessa ges oftast i form av projektbidrag eller arbetsstipendier och fördelas till största delen av Konstnärsnämnden. Tendensen under de senaste åren har varit att stöden ges i allt högre belopp till allt färre konstnärer. Det innebär att stöden fördelas till en mycket liten andel av landets konstnärer.
Vi anser att staten bör överväga nya metoder och stödformer som kommer fler konstnärer till del. En översyn av de nuvarande stödformerna bör därför göras, och då bör även de många goda förslagen från Konstnärsstödsutredningen (SOU 1997:184) tas tillvara.
En stor del av det offentliga stödet till konstnärerna fördelas alltså via Konstnärsnämnden. För bildkonstnärernas del är det Sveriges bildkonstnärsfond, som organisatoriskt hör samman med Konstnärsnämnden, som fördelar resurserna i form av stipendier och projektbidrag. Regeringen tillsätter ett visst antal ledamöter i Konstnärsnämndens och Bildkonstnärsfondens styrelser. Övriga ledamöter tillsätts efter nomineringar från konstnärsorganisationerna. Tidigare var det enbart vissa namngivna konstnärsorganisationer som hade rätt att nominera ledamöter, ett system som ändrades för en tid sedan. Trots detta består Konstnärsnämndens och Bildkonstnärsfondens styrelser fortfarande av ledamöter från ett litet fåtal organisationer. Eftersom många konstnärsorganisationer inte finns representerade finns en oro bland vissa bildkonstnärer när det gäller styrelsens objektivitet vid fördelningen av konstnärsstöd. Att dessutom ledamöterna i Bildkonstnärsfondens styrelse är aktiva konstnärer kan innebära ytterligare en risk för bristande objektivitet och jäv.
Styrelsernas sammansättning är av avgörande betydelse för fördelningen av konstnärsstöd. Det är därför av stor vikt att styrelserna har förtroende hos konstnärerna. Även Konkurrensverket har haft kritiska synpunkter på styrelsesammansättningarna. Med anledning av ovanstående resonemang anser vi att en översyn av konstnärsnämndernas sammansättning bör genomföras.
Konstnärer har laglig rätt till viss upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klumpsumma för rätten att fotokopiera konstverk för framför allt undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer och förbund bevakar rättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Bonus Presskopia träffar också avtal för medlemsorganisationernas räkning om fotokopiering ur upphovsrättsligt skyddat material. Resurserna fördelas sedan via Bonus till medlemsorganisationerna som i sin tur och efter egna regler fördelar resurserna till konstnärerna. Eftersom det rör sig om förhållandevis små resurser fördelas de oftast inte till varje enskild konstnär som fått ett verk kopierat utan istället i form av stipendier.
Medlemsorganisationerna i Bonus representerar olika konstnärsgrupper, som till exempel bildkonstnärer, fotografer, tecknare, tonsättare och författare. Bonus tillåter dock bara en medlemsorganisation för varje konstform. De mindre konstnärsorganisationerna får alltså inte ansluta sig till Bonus. Givetvis bör statens kopieringsersättning gå till alla de konstnärsorganisationer som ställer sina medlemmars verk till förfogande för kopiering.
Naturligtvis måste alla konstnärer på samma villkor få del av den upphovsrättsliga ersättningen. Eftersom Bonus Presskopia inte tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar måste staten överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande fördelningssystemet bör göras.
All upphandling av offentlig konst till statliga byggnader sköts av Statens konstråd i Stockholm. Eftersom praxis i Sverige är att en summa motsvarande en procent av byggnadskostnaden ska gå till konstnärlig utsmyckning blir Statens konstråd en av de viktigaste konstbeställarna i landet. Styrelsen för Statens konstråd tillsätts av regeringen. För att sköta det praktiska arbetet utser styrelsen ett antal projektledare för tre år i taget. De har i uppgift att upprätta ett konstprogram för den byggnad som projekteras eller byggs om samt att söka konstnärer för uppdraget.
De projektledare som anställs av Statens konstråd är alla aktiva konstnärer. Naturligtvis kan det vara positivt då de är väl förtrogna med den samtida svenska konsten. Samtidigt finns det en uppenbar risk för jäv eftersom alla konstinköp i regel görs utan anbudsförfarande. Risken för att det är projektledarnas personliga rekommendationer och åsikter som får den avgörande betydelsen vid inköpen är stor. Att konsten köps in utan anbud eller någon form av tävling anser vi vara anmärkningsvärt eftersom lagen om offentlig upphandling borde vara aktuell även vid konstinköp. För att alla konstnärer på lika villkor ska komma ifråga vid upphandlingen av offentlig konst bör till exempel tävlingar med anonym inlämning erbjudas vid alla större upphandlingar. Det blir extra viktigt då Statens konstråd är en så dominant aktör på marknaden. Vi ifrågasätter även en organisation som innebär att alla konstinköp till alla statligt ägda offentliga byggnader i hela Sverige sköts från Stockholm. I en mer decentraliserad organisation skulle de människor som dagligen kommer i kontakt med konsten få större inflytande, vilket också skulle ge förutsättningar för en ökad demokratisering inom kulturens område. En utredning bör göras av Statens konstråds upphandlingsrutiner liksom en utvärdering av dess verksamhet i allmänhet.
Individuell visningsersättning, IV, fördelas av föreningen BUS sedan 1999. IV utgår till konstnärer som kan redovisa att de är representerade med offentlig konst på till exempel sjukhus, parker, kommunala torg etc. Endast verk som är placerade i eller vid offentliga byggnader räknas in, inte verk som finns på studieförbund, fackförbund, föreningar eller inom privat sektor. Enligt BUS måste konstnärer ha uppnått viss poäng (gräns) för att få någon ersättning. Skulpturer vid torg och allmänna platser ger mest poäng, eftersom det anses att det där finns flest människor i rörelse.
IV-systemet har sina begränsningar. Det ger till exempel mycket litet eller inget till tecknare, keramiker, konsthantverkare eller fotografer.
Ersättningsformen bör nu bli föremål för utvärdering både vad gäller ersättningarna, hur de fördelas och till vem/vilka samt vilken organisation som är den bästa för ändamålet, både vad gäller t ex objektivitet och insyn.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
|
Anne-Katrine Dunker (m) |
Birgitta Sellén (c) |
|
Lennart Kollmats (fp) |