Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Ållebergs segelflygmuseum ges digniteten av ett nationellt museum.
En av de främsta och viktigaste pionjärerna inom flygets utveckling är Otto Lilienthal. Han var den som först konstruerade och flög en praktiskt användbar flygmaskin. Det är också hans erfarenheter och beräkningar som, förmedlade av fransmannen Octave Chanute, till stor del ligger bakom bröderna Wrights framgångar med både glidflyg och motorflyg.
Otto Lilientahl utförde sina flygexperiment med motorlösa maskiner och bröderna Wright fortsatte även efter sina första motorflygningar att experimentera med glidflygningar.
Glidflygningen, vilken ju sedan utvecklades till segelflygningen, är all flygnings vagga. Flyget spelar i det moderna samhället en bärande roll både civilt och militärt. En tillvaro utan flyg är lika svår att föreställa sig som en utan sjöfart.
Under flygets relativt korta historia har flera ödesdigra misstag begåtts när, till exempel ovärderliga gamla flygplan förstörts och på grund därav nu endast finns dokumenterade, i bästa fall på film, foto eller teckningar, i sämsta fall endast i beskrivningar, som inte fullt ut kan ge en bild av objektet.
Den optimala historiska dokumentationen av ett flygplan är den flygvärdiga och flygande versionen. Runt om i världen finns glädjande nog museer, veteranflygorganisationer och även privata initiativtagare, som bevarar och i många fall flyger med historiska flygplan. Men ju fler år som läggs till flygets historia desto fler objekt tillkommer. Följden av detta blir att det krävs en investering i och en utveckling av både dokumentation, bevarande och vård av objekten och inte minst av musei-lokaler.
Som ovan nämnts är glid/segelflygningen flygets vagga. Men då det gäller förekomsten av renodlade och för allmänheten öppna segelflygmuseer, där denna viktiga del av flygets historia kan bevaras, dokumenteras och visas, finns det i hela världen inte mer än några få.
Av dem finns i Europa det äldsta, som är det på Wasserkuppe i Tyskland. I USA finns det största, på Harris Hill i Elmira NY.
Frankrike är det land, som har flest samlingar av historiska segel och glidflygplan. Flertalet privata. I Paray-le-Monail nordväst om Lyon, finns ett segelflygmuseum, som är öppet för allmänheten. I Feodosia på Krim i Ukraina finns ett segelflygmuseum, öppet för allmänheten. Detta museum dras dock med ekonomiska problem.
I Australien finns ett, och det finns planer för ett i England.
I denna exklusiva grupp av fåtaliga segelflygmuseer ingår Sveriges och Nordens enda, det på Ålleberg i Västergötland. Berget är historisk mark då det gäller segelflyg. Sedan 1941 har det varit en central plats för utbildning och är fortfarande segelflygets högborg och har alltså varit detta i 60 år.
Ålleberg befanns tidigt vara lämpligt för segelflyg då hangförhållandena var av bra beskaffning, d.v.s. att vinden då den blåser över slätten, tvingas upp mot den sluttande bergssidan och på så sätt bildar en uppvind, som möjliggör höjdvinst vid segelflygning.
De lävågor som bildas över bergskedjor spelar också stor roll på Ålleberg. Dessa lävågor ger möjlighet till segelflygning på höjder på 10 000 meter eller mer. Ålleberg blev alltså godkänt som platsen för en central segelflygskola.
Men nu gällde det att finansiera projektet, som bl.a. krävde stora markinvesteringar. Två förgrundspersoner i sammanhanget var Verkställande Utskottets i KSAK ordförande Paul af Uhr och luftfartsinspektören Tord Ångström.
Tord Ångström tog iniativet till en fond, Ållebergsfonden, med tiotusen stiftarbrev. De fem första rekvirerades av konung Gustav V och sedan engagerades människor över hela landet i strävan att förverkliga en segelflygskola på Ålleberg. HKH Prins Gustaf Adolf, som var KSAK:s ordförande, höll ett radioanförande, vilket hade en mycket positiv inverkan på insamlingen, som då den avslutades hade inbringat en kvarts miljon kronor.
I juni 1941 hölls den första utbildningen på Ålleberg. Från väst eller osthangen, beroende på vindriktningen, flög man med glidflygplan och även med segelflygplan. På Västhanget uppfördes en startbrygga från vilken flygplanen startades med hjälp av gummirep.
Fram till 1966 utbildades nybörjare på Ålleberg men därefter blev skolan utbildningscentral för segelflyglärare och segelflygtekniker. Så småningom anordnades kurser även i instrumentflygning och avancerad flygning. Segelflygverkstan utvecklades till en centralverkstad för hela landet.
I början på 80-talet väcktes planerna på ett segelflygmuseum på Ålleberg och Sveriges och Nordeuropas enda offentliga segelflygmuseum kunde bildas. Huvudman är en stiftelse, Stiftelsen Ållebergs Segelflygmuseum, med Falköpings kommun och KSAK som stiftare.
1999 lades segelflygverkstaden ner, och museet fick disponera utrymmen där för att förvara de renoveringsobjekt och flygplansdelar, som tidigare funnits i hangarens södra del. Därmed kunde museets utställningsyta utökas till att omfatta hela hangaren. Med stöd av Segelflygets Veteransällskap, Segelflyget, flygklubbar och privatpersoner har museets samlingar hela tiden vuxit och har nu nått den punkt där ännu en utökning av utställningsytan har blivit nödvändig.
Objekten som visas har alla sin intressanta historia. När man kan koppla samman de människor som en gång flugit med eller arbetat med flygplanen förs man in en ny dimension av den relativt korta men fascinerande tid som gått sedan Otto Lilienthal 1891 gjorde sina första flygningar och fram till våra dagar.
Museet på Ålleberg som invigdes 1984 och kan visa en samling där alla planen är autentiska. Här finns inga repliker. Alla har en gång flugit eller flyger fortfarande. Samlingarna visar segelflygets historia i Sverige, en historia som är nära sammanknuten med Ålleberg.
I museet visas ett flertal mycket unika segelflygplan. Hangaren som museet är inrymt i är i sig själv museal. Den är byggd i trä och sammanfogad med tiotusentals spik.
De segelflygmuseum som finns i t.ex. Tyskland och i USA har digniteten av nationella museer. Detta gör att intresset för dem och därmed besöksfrekvensen får en positiv utveckling.
Segelflygmuseet på Ålleberg är än så länge en lokal institution. För att vidareutveckla museet och dess förmåga att dokumentera och till eftervärlden bevara den bit av teknisk historia som segelflyget representerar, krävs en insats för att som i Tyskland och USA höja museets status. För att detta också skall gälla museet på Ålleberg krävs att det ges en ställning som ett nationellt museum.
Men i sammanhanget har Sverige, som en framstående flygnation, också ett internationellt åtagande som en viktig länk i den totala dokumenteringen och den offentliga exponeringen av flygets historia, och Segelflygmuseet Ålleberg har anmält sitt intresse om deltagande i ett globalt samarbete.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lars Elinderson (m) |
Lars Hjertén (m) |