Motion till riksdagen
2001/02:Kr265
av Inger Strömbom (kd)

Kulturmiljövården i skogen


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en konsekvensanalys av kulturminneslagens effekter för skogsbruket.

  2. Riksdagen beslutar att en översyn skall göras av nuvarande lagstiftning i enlighet med vad som anförs i motionen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av information till markägarna.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av utbildning.

Motivering

Kulturminneslagen ger ett mycket starkt skydd för fornlämningar. Till en fornlämning hör ett så stort område som krävs för att bevara lämningen. Även arealomfattande röjningsrösen utgör fasta fornlämningar, enligt tolkningen av kulturminneslagen.

Nya och värdefulla inventeringar har lett till en kraftig ökning av antalet dokumenterade fornlämningar i skogslandskapet. Det gäller fornåkrar, hackerörområden, röjningsrösen m m. Som exempel kan nämnas en studie av förekomsten av s.k. Hackerör i Kronobergs län. Hackerörsområden utgör där 5 procent av den produktiva skogsmarken. På by- och fastighetsnivå kan det ibland handla om mycket högre andelar. I Värmlands län har antalet kända fornlämningar fördubblats efter inventering som gav 23 000 nya kulturhistoriska lämningar varav 10 procent klassades som fornlämningar.

En översyn behöver göras av nuvarande lagstiftning liksom definitionen av fast fornlämning. Skall arealomfattande lämningar som exempelvis samtliga forntida röjningsrösen ingå i definitionen?

En konsekvensanalys av lagstiftningens effekter för skogsbruket bör snarast göras. Någon rätt till ersättning till markägaren för försvårat brukande finns idag inte kopplad till kulturminneslagen. Till lagen bör fogas en ersättningsregel för de fall där pågående markanvändning avsevärt försvåras.

En grundförutsättning för att fornlämningarna inte skall skadas är att de är kända. Informationen till markägarna måste förbättras. Den ansvariga myndigheten måste ges förutsättningar för både registering av objekten och information till markägaren. Då kan objekten föras in i skogsbruksplanerna och på så sätt finnas med när skogsbruksåtgärder planeras och genomförs.

Utbildningen kring fornlämningarna behöver ökas, både inom skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser som är de myndigheter som är delaktiga i det praktiska arbetet med att bevara de kulturhistoriska lämningarna. Utbildning bör också erbjudas skogsägare och företag som erbjuder skogsbrukstjänster.

Stockholm den 2 oktober 2001

Inger Strömbom (kd)