Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell handlingsplan för ungdomars fritid.
Under den tid när regeringen kraftigt skar i landets välfärdssystem och drog in medel från kommunerna raserades mycket av det arbete som byggts upp för att ungdomar skulle ha en meningsfull fritid. När kommunerna tvingades spara var det ofta fritidssektorn som fick stryka på foten eftersom det inte är en lagreglerad verksamhet.
Inte minst i Stockholmsområdet är det synnerligen angeläget att det finns uppbyggd ungdomsverksamhet där såväl ideella organisationer, idrottsföreningar som kommunen gör insatser. Kommunerna i denna region försöker göra insatser efter förmåga, men det tar lång tid att hämta in vad som förlorats under åren av ekonomisk sanering. Det är inte mer än rimligt att staten nu kompenserar för de slag mot ungdomars fritid som man är skyldig till. Utredning efter utredning har också pekat på att samhället totalt förlorar på om man inte har förebyggande verksamhet som gör att ungdomar kommer in i sunda verksamheter. Att ta kostnader senare i form av ökad kriminalitet och sociala problem är varken en human eller ekonomiskt riktig politik.
Från statens sida borde det nu göras en tydlig viljeansträngning för att stimulera fritidsutbudet för ungdomar. Det kan gälla såväl förändrade stimulansåtgärder till det ideella föreningslivet som särskilda projektmedel. Det kan handla om stödåtgärder för anläggande av idrottsanläggningar och ridhus. Det kan också gälla tydliga riktlinjer för kommunerna att uppfylla en viss miniminivå av insatser som gör att det finns ett basutbud för ungdomars fritid. Regeringen bör nu utreda på vilket sätt fritidsarbetet för ungdom kan stimuleras och om det ska ske i form av en nationell handlingsplan för ungdomars fritid eller tydliga riktlinjer för kommunerna och förbättrade stimulanssystem för det ideella föreningslivet. Det viktiga är att staten nu agerar.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Caroline Hagström (kd) |
Inger Strömbom (kd) |