Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att inom ramen för statens insatser för att bevara kulturarvet finna vägar till en stabilare finansiering av sådana unika institutioner som Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé.
Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé är en värdefull och unik resurs. Den har en spetskompetens på flera viktiga områden för bevarande av vårt kulturarv. Den är också den enda regionala konservatorsateljén i Sverige och dess verksamhet visar på de intressanta möjligheter som kan finnas i utvecklandet av andra regionala konservatorsateljéer.
Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé bildades år 1983 genom en överenskommelse mellan Hallands läns landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting samt Göteborgs kommun.
Bakgrunden till bildandet var ett väl känt behov av resurser för en specialiserad konservering av museiföremål. Det gällde resurser i form av såväl personell kompetens som avancerad, kostsam utrustning och ändamålsenliga lokaler. Detta var tillgångar som upplevdes som så speciella att de krävde ett större arbetsunderlag än det varje enskild stiftare kunde erbjuda.
Verksamheten är stationerad i stadsdelen Gårda i Göteborg och i direkt anslutning till före detta Etnografiska museet, som nu integrerats i det nybildade statliga Världskulturmuseet, vilket nu är i färd med att lämna lokalerna i Gårdaområdet. Detta innebär dock inte att konservatorsateljéns förbindelser med Världskulturmuseet bryts. Stiftelsens framtida samverkan med det nya museet skall dokumenteras i en särskild ömsesidig överenskommelse.
Stiftelsens ursprungliga verksamhet – att för berörda regionmuseer bedriva specialiserad konservering av museiföremål, företrädesvis konst och kulturhistoriskt material – har efterhand utvidgats och fördjupats samt därvid påverkats av den nya lagen om kulturminnen, som trädde i kraft år 1989. Stiftelsen har bl a åtagit sig stora restaurerings- och konserveringsuppgifter för Svenska kyrkan och Göteborgs universitet samt har aktivt medverkat i det s.k. Marstrandsprojektet, enligt uppgift ett av de största uppdragsbaserade arkeologiska projekten under vatten som bedrivits i Sverige. Ett liknande, men troligen än större projekt är det nyligen påbörjade arkeologiska arbetet i anslutning till byggandet av den s.k. Götatunneln i Göteborgs hamnområde. I samtliga dessa större arbetsuppgifter är stiftelsen samverkanspartner med Riksantikvarieämbetet.
Från att ursprungligen ha arbetat enbart med enskilda objekt för stiftarnas regionmuseer ställs således nu anspråk på att stiftelsen även skall arbeta med hela komplexa system kring bevarandefrågor och vårt kulturarv.
I en strävan att vidga stiftelsens kompetens samt att säkra återväxten av kompetent personal har stiftelsen etablerat ett intimt samarbete med Göteborgs universitet samt bereder även studenter från andra universitet i Europa möjlighet att praktisera vid ateljén i Göteborg.
Verksamheten finansierades ursprungligen enbart genom bidrag från stiftarna samt från Statens kulturråd, förmedlat till stiftelsen via stiftarnas länsmuseer. Efterhand har dock den externa verksamheten (dvs. uppdrag från andra än stiftarnas museer), kommit att få en allt större budgetmässig betydelse. Bidragen från stiftarna och staten svarar i dag för drygt 50 procent, 4 miljoner kronor, av stiftelsens budgetomslutning. Resterande intäkter skall således åstadkommas genom extern verksamhet, vilket innebär en mycket hög självfinansiering.
Årets budget, 7,4 miljoner kronor, inrymmer den grundbemanning med 10 årsarbetare som erfordras för att stiftelsen skall kunna svara för den spetskompetens som efterfrågas. Därtill kommer kostnaderna för de specialutrustade lokaler som erfordras för verksamheten. Det är en stram budget, där den bidragsfinansierade verksamheten inte kan täcka de behov som redovisas från stiftarnas institutioner.
Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé har således utvecklats från att vara en för de tre stiftarna klart begränsad serviceinstitution till en för stiftarna, samt för Riksantikvarieämbetet, universitetet och länsstyrelsen betydelsefull resurs med spetskompetens för bevarandefrågor om vårt kulturarv.
De statsbidrag som stiftelsen i dag får del av – 300 miljoner kronor – slussas till stiftelsen via tre museer. Ur administrativ synpunkt vore det enklare att Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé inryms i den grupp som är berättigad att erhålla direkta statliga bidrag från Kulturrådet.
Det är önskvärt att staten även i övrigt söker finna vägar till en stabilare finansiering av stiftelsens verksamhet. Inom ramen för statens insatser är det rimligt att staten ger ett betydligt större bidrag än i dag för att bevara vårt kulturarv.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Jan Bergqvist (s) |
Hans Hoff (s) |