Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten till och vikten av regional exponering av kulturskatter från regionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utarbetande av en nationell strategi för att människor i olika regioner skall kunna ta del av sin historia.
Visa Östgötarna deras Kulturskatter. Det pågår ett årligt ställningskrig mellan Östergötlands landshövding (starkt påhejad av många östgötar) och Historiska museet i Stockholm. Anledningen till bråket är att landshövdingen vill att Östergötlands kulturskatter skall vara tillgängliga för östgötarna. Diskussionen har handlat om den så kallade Linköpingsskatten men berör i grund hela synen på människors tillgång till sin egen historia.
Kravet från Östergötland har varit att under viss tid på året, under betryggande former och med stark säkerhet kunna låna föremål. Det finns en djup förståelse för forskningens behov av att ha tillgång till föremål för vetenskapligt studium. Samtidigt har det inte undgått någon att den absolut största delen av centrala museisamlingar förvaras nedpackade i magasin. Det handlar om allt från guldföremål, till redskap, till brudkronor till kläder osv.
Människor runt om i landet har återupptäckt den svenska historien. Det är bra för det ger kontakt med våra rötter, samtidigt som det ger kunskap inför framtiden. Det ger också kunskap om hur människor bott, rest, umgåtts, handlat, träffat andra och att Sverige därför idag har en befolkning med mycket olika släkthistorier och släktrötter. Det ger större förståelse också för de människor som inte bott i vårt land så länge. Det är min övertygelse att också vanliga medborgare har rätt att se föremål som visar på regional historia. Det kan inte vara forskarens privilegium enbart. Det är också numera möjligt att visa historiska miljöer och skeenden med hjälp av modern teknik. Virtuella museer skapas på olika håll.
Östgötarnas begäran att få ta del av sin egen historia är rimlig. Samma krav ställs från andra län och regioner. Det är därför på tiden att det utarbetas en nationell strategi för hur regioners historia och historiska föremål också ska kunna exponeras regionalt för att ge människor chansen att se och uppleva sin egen historia.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Lena Ek (c) |