Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett offentligt monument över den svenske soldaten i fredens och frihetens tjänst måste uppföras.
Frågan om ett monument över den svenske soldaten i fredens och frihetens tjänst har tidigare väckts i riksdagen. Dessvärre har varken utskott eller kammare bedömt frågan utifrån dess roll som äreminne och symbol utan som en fråga om ett vanligt konstverk.
Därför har man avslagit förslagen. Självfallet skall frågan bedömas på samma sätt som när fråga förevarit om minnesmärke i andra sammanhang, t.ex. över Raoul Wallenberg.
Under 1900-talet har svenska soldater verkat i fredens och frihetens tjänst både i skyddet av det egna landet och i internationella sammanhang, främst inom ramen för NF:s och FN:s aktioner. Många har förlorat livet, andra åter har blivit skadade och framför allt har de gjort en oerhört betydelsefull insats för mänskligheten och visat på hur stora positiva resultat som kan åstadkommas av soldater. Soldaten som vän – inte bara som fiende. En som själv fick uppleva detta vid sin flykt undan kriget till Sverige, och som har tagit upp frågan till diskussion var den för ett år sedan bortgångne konstnären och författaren Eino Hanski. Av hans hand finns t.o.m. en modell till ett sådant minnesmärke. Frågan är för viktig för att låta förfallas baserat på en felaktig bedömning av vad förslaget har för djupare innebörd. De många anonyma svenska soldater som verkat för fred och frihet är värda ett offentligt minnesmärke. Riksdagen bör därför fatta ett beslut som gör dettas tillkomst möjligt.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Lennart Fridén (m) |