Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omgående tillsätta en arbetsgrupp som skall ge förslag på hur bidragen till folkbildningen skall fördelas mellan de inblandade parterna.
Staten lämnar årligen bidrag till folkbildningen och anger också vilka målsättningar som skall gälla för verksamheten. Regeringen gör också uppföljningar på hur medlen används. Regeringen har då gjort bedömningen att folkbildningen har jobbat enligt de uppsatta målen. Nu är det inte bara staten som lämnar bidrag till folkbildningen. Det gör också kommuner och landsting. Folkbildningen finansierar också en del av sin verksamhet genom uppdragsutbildning.
I budgetpropositionen år 2000 finns följande text:
I de två senaste folkbildningspropositionerna (prop. 1990/91:82 och 1997/98:115) har regeringen utgått från att även kommuner och landsting har ett ansvar för finansieringen av folkbildningen. Regeringen har erfarit att vissa kommuner har dragit ner betydligt på anslagen till folkbildningen. Folkbildningen är ett nationellt ansvar för såväl staten som kommuner och landsting. En fungerande folkbildning är en förutsättning för att medborgare oavsett bostadsort får en höjd bildningsnivå och därigenom skapar förutsättningar för utveckling och framsteg i hela landet. Uteblivna eller kraftigt sänkta bidrag minskar i hög grad möjligheterna att fullgöra sina uppgifter. Regeringen har mot bakgrund av detta givit rådet i uppdrag att redovisa samt kommentera utvecklingstendenserna för kommunernas och landstingens bidrag till studieförbund och folkhögskolor.
Folkbildningsrådet redovisade sitt uppdrag i februari 2001. Av rapporten framgår att kommunerna under 90-talet minskat sina bidrag med 40 %. I relation till statsbidragen har kommunernas bidragsandel sjunkit från cirka 55 % till 30 %.
Landstingens bidrag har också minskat, men i mindre omfattning. Bidragsminskningarna skiftar mycket beroende på i vilken kommun eller vilket landsting man studerar. Det betyder att de siffror som här angivits är mycket större i vissa delar av landet. I storstadsområdena med goda kommunikationer betyder det att vissa kommuner åker snålskjuts på grannkommunen vad gäller tillgänglighet till folkbildning.
Syftet med den undersökning som begärdes i förra budgetpropositionen måste förmodas vara att regeringen är beredd att vidta någon form av åtgärd om man inte är nöjd med det resultat som framkommit.
Från Vänsterpartiets sida är vi inte nöjda, utan menar att något måste göras. För att om möjligt undvika att nagga den kommunala självbestämmanderätten i kanten är det nödvändigt att få till stånd en dialog med kommuner och landsting om vad ”det nationella ansvaret” för folkbildningen innebär. Därför bör en arbetsgrupp med alla inblandade parter som återkommer med förslag till åtgärder omgående tillsättas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 25 september 2001 |
|
|
Willy Söderdahl (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Kenneth Kvist (v) |
Tanja Linderborg (v) |
|
Peter Pedersen (v) |
Tasso Stafilidis (v) |