Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av att bevara kulturvärdena i den svenska kustmiljön.
Regeringen beviljade förra året Sveriges Hembygdsförbund ett bidrag för att utarbeta en projektbeskrivning för ett projekt avseende kustens kultur – arv och miljö i samarbete med Föreningen Allmogebåtar och Sveriges Segelfartygsförening. Det är en viktig uppföljning av den entusiasm som visades sommaren 1998 när kustbudkavlarna Kusten Runt färdades mot Stockholm som på så sätt kanaliseras i något mer formella och mer bestående former. Sjöhistoriska museets framgångsrika projekt Människor och båtar i Norden ombord på det gotländska lastfartyget Nordwest har under flera turnéer i första hand längs de nordiska kusterna gett tusentals människor på olika platser en spännande upplevelse av ett liv i samklang med och beroende av havet. Det intresse som detta väckt måste också på något sätt tas till vara.
De åtgärder som kan tänkas bli resultatet av förstudiens slutrapport kräver med stor sannolikhet statlig medverkan vid finansieringen. Stora insatser kan förväntas efterfrågas inom ramen för kulturmiljövården. Här är det viktigt att det finns en beredskap för snabba och konkreta åtgärder. Erfarenheterna visar dock att det normalt inte finns sådana resurser. Det är därför viktigt att pröva olika möjligheter inom regionalpolitikens och EU-projektens ramar. I många län/regioner har tillväxtavtalen tagit in avsnitt om kustkulturens betydelse t.ex. för turismen. Detta bör också kunna öppna vissa finansieringsvägar. Annars är även på detta område positiva sponsringsregler och regler om avdragsrätt för ägares kulturmiljöbevarande insatser möjliga finansieringskällor.
Fartyg omfattas ej av det lagstadgade samhälleliga ansvaret för landets kulturminnesvård. De står definitionsmässigt utanför. Även ett aldrig så gammalt och unikt segelfartyg tillhör inte i strikt mening vårt kulturarv. Kulturminneslagen behöver förtydligas så att även fartyg och skutor kan definieras in i det nationella kulturarvet och således omfattas av befintligt lagstadgat samhälleligt ansvar. Det borde vara en uppgift i det pågående arbetet inom projektet Agenda Kulturarv att ansvara för att detta förverkligas.
Längs våra kuster, i byarna på skärgårdarnas öar, i fiskelägena och i de gamla hamnarna finns i dag fortfarande miljöer av oskattbart kulturvärde. På många håll har med stora arbetsinsatser av ideella krafter byggt upp museer och samlingar kring fartyg, fiske och det ofta mycket slitsamma liv det innebar att vara beroende av havet för sitt levebröd. Ännu finns det fiskelägen där miljön är nära nog helt orörd och där mycket av det genuina finns bevarat. Fisket minskar hela tiden i lönsamhet och antalet fiskare blir allt mindre (i Skåne en minskning från 379 år 1995 till 293 år 1999). Det innebär att risken för att bebyggelsen förändras av nya ägare är stor. Att hamnbyggnader skall kunna hänföras till reglerna för bidrag till byggnadsvård blir i skenet av denna utveckling allt viktigare. Även det turistiska intresset, liksom fritidsfiskarnas behov talar för att fiskelägena ges rimliga överlevnadsmöjligheter. Det i andra sammanhang framförda moderata förslaget om bättre avdragsmöjligheter för privata ägares kostnader för att bevara kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan också tillämpas i detta sammanhang. Dessutom ligger det självfallet ett värde i att yrkesfiskets villkor hela tiden bevakas så att åtgärder kan sättas in innan situationen blir akut.
I många svenska hamnar håller eldsjälar och entusiaster liv i gamla skepp och båtar av olika skäl. Några erbjuder fisketurer, andra låter grupper av ungdomar lära sig mer om livet till sjöss eller grupper från företag och organisationer en möjlighet att svetsas samman under några strapatsrika dagar. Gemensamt för dem alla är att de samtidigt gör en värdefull insats för att bevara ett viktigt kulturarv. Det är värdefullt om denna typ av frivilliga insatser, t.ex. genom lämpligt utformade sponsringsregler får möjlighet att finansiera sin verksamhet.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Jan Backman (m) |