Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen till Unesco föreslår att Visingsö bör upptas på världsarvslistan.
Sedan Sverige 1984 undertecknade FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv – världsarvskonventionen – har elva svenska objekt förts upp på listan. Inget av objekten är småländskt, vilket är något förbryllande med tanke på landskapets historiska och nutida betydelse för svensk natur och kultur.
De två vanligaste kriterierna när ett objekt förs upp på världsarvslistan är att det omfattar antingen viktiga kulturella eller biologiska värden. Dessutom bör objektet i någon mening vara avgränsat.
Visingsö är naturligt avgränsat, och med öns kommunikation med Jönköping och framför allt Gränna kan ön sägas vara ett koncentrat av det småländska kulturarvet. Planterad ekskog från 1830-talet bidrar dessutom till en intressant naturmiljö. Ekarna planterades på order av flottan, men när de var fullvuxna var metoden att bygga krigsfartyg av trä för länge sedan obsolet. Därför kan Visingsö än i dag stoltsera med den vackra ekskogen.
I detta område finns även ett flertal kulturminnesmärken och rikligt med fornlämningar. Gravfälten tyder på en tidig kolonisation. Fynd finns från såväl sten- som bronsåldern, men de allra flesta härstammar från yngre järnåldern, från 400-talet och framåt. På ön finns flera stora gravfält som använts fram till vikingatidens slut.
Ruinen av Visingsö borg i Näs vid öns sydspets var på 1100-talet en stark befästning och dessutom Sveriges första kungaborg. Slottet omtalas t.o.m. i de isländska sagorna: ”Visingsö och dess ansenliga slott, där konungen förvarar sina dyrbarheter, är den starkaste punkten i riket.” Ön spelade en viktig roll i det medeltida Sverige och många kungar tillbringade långa tider på Näs Slott. Magnus Ladulås avled här år 1290. Slottet brann ner år 1318 och i dag finns endast en del av ruinen kvar.
Visingsborgs slott, också den numera en vacker ruin, var centrum för släkten Brahes grevskap. Slottet var Per Brahe d.y:s residens. Under 1600-talet påverkade släkten det mesta som skedde i trakten. Kyrkor, minnesstenar, slottsruiner och annat är påtagliga bevis på vilken roll ön spelade under den svenska stormaktstiden.
Brahes viktigaste kyrka heter förstås Brahekyrkan. Den är byggd på medeltida grund, men fick på 1600-talet det utseende det har i dag. Kyrkan var då slottskyrka till Visingsborgs slott. Under Per Brahe d.y:s tid fylldes kyrkan med konstföremål från olika delar av Europa och blev till slut en tidstypisk blandning av gudshus, släktminnestempel och konstmuseum. Kyrkan är även rikligt smyckad med målningar, silverföremål och träsniderier.
Visingsö är ett omistligt arv av inte bara småländsk utan även svensk kulturhistoria. Den rika förekomsten av natur- och kulturobjekt kvalificerar ön till att föras upp på Unescos världsarvslista.
|
Stockholm den 18 september 2001 |
|
|
Anders Björck (m) |