Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i konventet undvika att driva enskilda sakfrågor och i stället fokusera på frågan hur en omfattande utvidgning skall kunna kombineras med fortsatt effektivitet och förbättrad demokratisk legitimitet i EU:s beslutsfattande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konventet ges meningsfulla mandat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att diskutera det faktum att EU:s utveckling på många håll gått i federal riktning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett federalt system i EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en författning för EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör vara pådrivande i arbetet med att införa en författning för EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den skeva maktbalansen mellan EU:s institutioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge det folkvalda Europaparlamentet större inflytande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att på sikt avskaffa ministerrådet i dess nuvarande form och göra om det till den ena kammaren i ett tvåkammarsystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka de nationella parlamentens inflytande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare öppenhetsfrämjande åtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kraftfullt driva kravet att alla ministerrådssammanträden bör vara offentliga när rådet agerar lagstiftare.
Före utgången av regeringskonferensen i Nice i december år 2000 var det många som hoppades att EU:s medlemsländer äntligen skulle enas om att genomföra de konstitutionella förändringar som ansågs nödvändiga för att klara utvidgningen och samtidigt förstärka EU:s demokratiska legitimitet och förbättra effektiviteten i beslutsfattandet. Nicefördraget blev visserligen ett steg i rätt riktning, men fortfarande återstår en hel del att göra innan EU kan fungera demokratiskt och effektivt med 27 eller fler medlemsstater. Det handlar bl a om att rensa bland EU:s arbetsuppgifter, att tydliggöra maktfördelningen mellan EU och medlemsländerna och att förenkla det i nuläget alltför svårbegripliga fördraget. Det behövs en författning för EU som är tydlig för alla och envar.
En ny regeringskonferens skall hållas år 2004. Syftet är att klara ut de frågor som återstår efter Nice. Fram till dess skall ett konvent bestående av representanter för medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar, de nationella parlamenten, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen ta fram förslag till förändringar. Med konventet, som påbörjade sitt arbete den 28 februari i år, kan debatten om EU:s framtid ta fart på allvar. Förhoppningsvis öppnar det upp för en bred debatt i alla medlemsländer. En sådan vore särskilt önskvärd i Sverige. Här har debatten, som en följd av regeringens ovilja att ta ställning i framtidsfrågorna, länge gått på tomgång.
Folkpartiet liberalerna anser att regeringen, genom dess representant i konventet, skall undvika att driva enskilda sakfrågor. Det är inte det konventet är till för. Fokus måste istället ligga på hur en omfattande utvidgning skall kunna kombineras med fortsatt effektivitet och förbättrad demokratisk legitimitet i EU:s beslutsfattande. Det skall handla om hur vi kan se till att göra beslutsfattandet öppet för insyn och öppet för demokratisk kontroll liksom hur vi i fortsättningen skall kunna tillgodose i lika hög grad små länders som stora länders intressen i unionen. Vad som anförts ovan bör riksdagen ge regeringen till känna.
Folkpartiet liberalerna beklagar den mycket skeva könsfördelningen i konventets sammansättning. Av de 105 ledamöterna är endast var femte kvinna. Än mer beklagligt är att de riksdagspartier som finns representerade i konventet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet, valt att enbart utse män att utforma EU:s framtid. Det är inte acceptabelt.
Vi liberaler är mycket måna om att tiden fram till nästa regeringskonferens präglas av en bred och meningsfull diskussion och debatt. Det är av största vikt att så många som möjligt engageras i samtalet. Det får inte bli en ny sista minuten-runda som den i Nice med kompromisser och kohandel bakom stängda dörrar. Det är därför angeläget att regeringskonferensen på allvar tar till sig diskussionen i konventet och det resultat man där enas om. Detta kräver att konventet ges meningsfulla mandat, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Nationalstaterna har haft en viktig roll att spela i Europas historia. Inom ramen för nationalstaten har demokratin, marknadsekonomin och välfärdsstaten kunnat utvecklas. Men nationalstaternas konsolidering har också lett till krig, konflikt, erövringar och etniska motsättningar. I takt med internationaliseringen förändras nationalstatens roll. Den utmanas underifrån av lokala och regionala organ, från sidan av transnationellt och gränsöverskridande samarbete och uppifrån av internationella organisationer. Det är därför en stor utmaning att finna nya former för deltagande och demokratisk maktutövning på global nivå.
EU är ett unikt exempel på överstatlig demokrati, en demokrati som inte på något sätt är färdig utan hela tiden söker nya former. Eftersom inga självklara modeller finns för detta historiskt helt unika samarbete måste EU finna sin egen väg. USA ska inte stå som modell för framtiden; vi tror inte att en utveckling mot ett Europas förentas stater av amerikansk modell vare sig är möjlig eller önskvärd för EU, därtill är de språkliga och kulturella skillnaderna för stora.
I skrivelsen försöker regeringen skjuta ifrån sig de grundläggande frågorna om EU:s framtid genom att endast redogöra för svårigheterna med att reda ut olika begrepp, såsom federalism och konstitution. Detta menar Folkpartiet är mycket olyckligt. Det kan inte vara ett okänt faktum för regeringen att unionens utveckling på många håll gått i federal riktning de senaste åren. Regeringen bör erkänna detta faktum och föra en saklig debatt om dessa frågor.
Folkpartiet liberalerna förordar en form av federalt system i EU. Vår vision är att den centrala makten begränsas till de gränsöverskridande frågorna, och att huvuddelen av alla politiska frågor ligger kvar hos medlemsländerna. Federalism bygger på principen att maktdelningen mellan unionen och medlemsstaterna regleras i grundlag. Ett sådant system innebär en tydligt markerad makt- och ansvarsfördelning mellan medlemsländerna och unionen. Den slås fast i en europeisk författning som därigenom utgör ett värn mot centralistiska tendenser.
Frågan om en europeisk författning skall behandlas av konventet. Författningsfrågan har uppkommit som ett tecken på otydlig ansvarsfördelning mellan EU och medlemsstaterna. Detta har aktualiserat kravet på en tydligare beskrivning av EU:s uppgifter och funktionssätt. Folkpartiet liberalerna vill att medlemsländerna skriver en gemensam författning. Detta är helt nödvändigt för att medborgarna skall veta var ansvaret ligger och för att medlemsländerna skall veta vilka politiska och demokratiska åtaganden som är förknippade med ett medlemskap i EU. Principerna och procedurerna måste finnas tydligt angivna i en officiell text och det måste klart framgå vilka frågor som EU skall handha och vilka frågor EU inte får syssla med. De nuvarande fördragen innebär ingen tydlig ansvarsfördelning och är ogenomträngliga för medborgarna.
Folkpartiet liberalerna beklagar att den svenska regeringen har avvisat tanken på en konstitution för EU. Därmed har regeringen placerat sig vid sidan av en majoritet av regeringar i EU som förordar ett system för en tydligare ansvarsfördelning mellan unionen och medlemsstaterna. Sverige skall inte agera bromskloss i en fråga som på allvar skulle kunna stärka EU:s demokratiska legitimitet. Sverige bör istället vara pådrivande i arbetet med att införa en författning för EU.
I skrivelsen ifrågasätter regeringen om det finns behov av grundläggande förändringar i balansen mellan EU:s institutioner. Istället antyds att EU fungerar bra som det är. Denna inställning är inte hållbar. Maktbalansen är idag mycket skev. Europeiska kommissionen och Europaparlamentet har alltför lite inflytande i förhållande till rådet och Europeiska rådet. Regeringens inställning innebär att stora medlemsländer ges mer makt på bekostnad av små länder. Dessutom gynnar ett mellanstatligt system varken öppenheten eller demokratin i EU.
I syfte att öka öppenheten i beslutsfattande och stärka demokratin anser Folkpartiet liberalerna att det folkvalda Europaparlamentet måste ges större inflytande. Ministerrådet i dess nuvarande form bör på sikt avskaffas och istället göras om till den ena kammaren i ett tvåkammarsystem. Likaså bör de nationella parlamentens inflytande stärkas. Det görs bäst genom att i en författning tydliggöra kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna och samtidigt befästa närhetsprincipen ytterligare.
Trots förbättringar av de offentlighetsregler som omfattar EU:s institutioner behövs ytterligare öppenhetsfrämjande åtgärder. Vi liberaler menar att det bland annat är genom ökad öppenhet och insyn som medborgarnas förtroende för unionen kan vinnas åter. För att säkra öppenheten i EU:s institutioner bör strävan vara att införa en offentlighetsprincip av den modell som används i Skandinavien. Insyn och ett gott agerande gentemot medborgarna måste vara en ledstjärna för EU:s institutioner. Öppenhet bör vara regel, sekretess undantag, i stället för tvärtom. Meddelarfriheten skall garanteras.
I skrivelsen påpekar regeringen att offentliga rådsmöten bör hållas i större utsträckning, särskilt vid behandling av lagstiftningsfrågor. Det är välkommet att regeringen nu ändrat uppfattning i en så pass viktig fråga. Folkpartiet menar dock att regeringen måste vara ännu tydligare här. Det räcker ej att konstatera att rådsmötena i högre utsträckning bör vara offentliga. Regeringen bör kraftfullt driva kravet att alla sammanträden bör vara offentliga när rådet agerar lagstiftare. Likaså måste möjligheten för allmänheten att få tillträde till offentliga möten i parlamentets och rådets byggnader förbättras.
|
Stockholm den 27 mars 2002 |
|
|
Karl-Göran Biörsmark (fp) |
|
|
Elver Jonsson (fp) |
Bo Könberg (fp) |