Riksdagen begär att regeringen låter påbörja en utvärdering av resultaten av sammanslagningen utgående från de förutsättningar och restriktioner som anges i motionen.
Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag om att pröva införandet av förvaltningschefer i varje departement.
Riksdagen begär att regeringen skall lämna resultatredovisning för Regeringskansliet inklusive en redovisning av utvecklingsarbetet och kompetensförsörjningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anges om behovet av att hålla åtskillnad mellan regeringens arbete med politiskt planerings- och beslutsarbete samt myndigheternas verkställande uppgifter.
Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat sammanslagningen av Regeringskansliet till en myndighet. Granskningen har lett revisorerna fram till tre förslag som innebär att riksdagen som sin mening ska ge regeringen till känna att
regeringen snarast möjligt startar en utvärdering av styrningen i Regeringskansliet och effekterna av sammanslagningen 1997 till en myndighet,
regeringen bör se över förvaltningsavdelningens roll samt överväga att tillsätta opolitiska förvaltningschefer i departementen,
regeringen bör lämna resultatredovisning för Regeringskansliet inklusive en redovisning av utvecklingsarbetet och kompetensförsörjningen.
Regeringskansliet kan inte analyseras och utvärderas på samma sätt som en reguljär myndighet. Riksdagens revisorer har bl.a. till uppgift att genomföra en årlig granskning av Regeringskansliet. Samtidigt är föreskrivet ”att den administrativa praxis som tillämpas vid regeringsarbetet är undantagen från revisorernas granskning”. Granskningen av regeringen ska genomföras av konstitutionsutskottet och riksdagen. För att minska risken att granskningen ska beröra konstitutionsutskottets mandat har revisorerna valt att i princip se Regeringskansliet som en statlig myndighet.
Detta är dock i sig inte enkelt. Regeringskansliets arbete är speciellt genom att det ska präglas av att det är ett verktyg för att genomföra politiska beslut. Regeringskansliets uppgift är som anges i den fastslagna målsättningen: ”Regeringskansliet ska vara ett effektivt och kompetent instrument för regeringen i dess uppgift att styra riket och förverkliga sin politik.”
Förändringar i form av departementssammanslagningar eller -uppdelningar kan vara ett naturligt sätt att vid regeringsskiften eller -ombildningar tillgodose en ny eller ombildad regerings behov av att på bästa sätt genomföra sin politik. Regeringskansliets organisation måste snabbt kunna anpassas till en regerings behov. Detta innebär att både den tid och den genomförandeprocess som kan vara naturlig när en myndighet ombildas inte är tillämplig på Regeringskansliet.
Som framgår av rapporten är enheterna kärnan i Regeringskansliets administrativa struktur. Förändringar i departementsstrukturen blir därmed inte så viktiga så länge den grundläggande enhetsstrukturen består, om än i nya departementskonstellationer.
Den utvärdering av sammanslagningen som revisorerna föreslår att regeringen ska utföra måste utgå från vad som här sagts om Regeringskansliets uppgift och om enheternas funktion och ställning. En sådan utvärdering bör dock kunna utföras av extern expertis.
Mot bakgrund av både behovet av att en (ny) regering snabbt ska kunna genomföra sin politik och det som ovan konstaterats om enheternas vikt måste revisorernas förslag om (opolitiska) förvaltningschefer på varje departement avvisas. Det finns inget behov av en ”Sir Humphrey” på varje departement! En sådan förändring skulle göra Regeringskansliet mera likt en vanlig myndighet och försvåra för en regering att snabbt genomföra sin politik. Behovet av kontinuitet och rättssäkerhet i besluten kan uppnås genom den funktion som nuvarande expeditionschefer/rättschefer utövar. Revisorernas förslag om att överväga att införa förvaltningschefer i varje departement bör avvisas.
Regeringen har samtidigt ett egenintresse av att Regeringskansliet fungerar så effektivt som möjligt och att det kan rekrytera kompetent personal. Revisorernas förslag om att regeringen ska lämna resultatredovisning inklusive en redovisning av utvecklingsarbetet och kompetensförsörjningen till riksdagen kan därmed accepteras. Dessa redovisningar måste dock utgå från att Regeringskansliets främsta uppgift är att vara ett stabsorgan åt regeringen.
Det som ovan sagts innebär att Regeringskansliet inte får förvandlas till att (också) fungera som en ordinär statlig myndighet. Det är oroande att Regeringskansliet under den socialdemokratiska regimen vuxit så kraftigt, från 3 500 anställda vid regimskiftet år 1994 till över 4 200 år 2000 (tillfälligt anställda inför EU-ordförandeskapet oräknade). Denna ökning med 20–25 procent är delvis en följd av att den nuvarande regeringen också börjar uppträda som en verkställande myndighet. Ett tecken på detta är de särskilda medel till regeringens förfogande som regeringen disponerar och fördelar. Riksdagens revisorer har i annat sammanhang kritiserat hanteringen av dessa medel. De har i hög grad fungerat som gåvor som regeringsledamöter kunnat strö ut vid besök i olika delar av landet. Det måste göras en klar boskillnad mellan regeringens politiska planerings- och beslutsarbete och verkställandet. Det senare ska ligga på fristående myndigheter. Det finns stora risker med att blanda dessa olika funktioner. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 19 mars 2002 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |
|
|
Kerstin Heinemann (fp) |
Bo Könberg (fp) |