Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av insatser för att öka det politiska engagemanget i grupper som i dag är underrepresenterade i det politiska livet.
I regeringens proposition 2001/02:80 Demokrati för det nya seklet läggs ett antal förslag till riksdagen för att förstärka och utveckla demokratin och öka människors deltagande i samhällsdebatt och politik. Förslagen utgör viktiga steg mot en ökad demokrati. Demokratin kan och får aldrig ses isolerat från andra samhällsfält. En verklig demokrati kommer aldrig att blomstra om inte grunden läggs genom en aktiv välfärdspolitik och genom en fördelningspolitik som ger alla människor praktiska förutsättningar till ett aktivt deltagande, inte enbart formella rättigheter. En reell demokrati kräver mötesplatser med aktiviteter som stärker demokratin. Ett utvecklat kulturliv främjar integration och stärker demokratin.
Det är positivt att det politiska intresset hos medborgarna är stort. Även om de politiska partierna har problem med medlemsrekrytering och aktiva medlemmar så är invånarna samhällsintresserade och väldigt många är också beredda att delta i någon form av politisk verksamhet. Förslagen i propositionen är viktiga inslag för att detta samhällsengagemang hos människor ska kunna tas tillvara. I propositionen berörs en rad områden som ger medborgarna ökade möjligheter till engagemang, ökad insyn i t.ex. verksamheter som bedrivs på entreprenad, insatser för att medborgarna ska kunna stimuleras att föra fram sina förslag och mycket annat.
Redan i dag är dock den politiska aktiviteten en spegling av skillnader mellan människor. Fortfarande är sådant som klasstillhörighet och etnicitet faktorer som skapar stora skillnader mellan hur och om människor för fram sina krav, går med i ett parti, tar kontakt med sina företrädare eller är aktiva i partier och organisationer. Samtidigt står många gånger de som är mest beroende av politiken som redskap för att få en dräglig livssituation utanför politisk aktivitet. Vi kan se direkta kopplingar mellan sådant som arbetslöshet, inkomstnivå och utbildningsnivå, och graden av aktivitet.
De nya instrumenten för människors deltagande i samhällslivet är viktiga. Men det finns också risker att de skillnader vi redan har mellan samhällsgrupper också kommer att avspeglas i de nya inslagen i demokratin. Därför är det angeläget att inte bara utveckla formerna för demokratiskt deltagande. Vi måste också medvetet göra ansträngningar för att överbrygga dessa skillnader mellan människors praktiska möjligheter att delta.
Som också behandlas i propositionen är valdeltagandet en indikator på det demokratiska samhällets vitalitet. Den grundsynen är viktig att betona i tider då delar av nyliberal press beskriver ett lågt valdeltagande som något önskvärt och som en bekräftelse på att människor är nöjda. I vår region ses påtagliga skillnader som säger något annat: I Täbys kommunalval var deltagandet 85,2 procent och i Danderyd 86,6. I Botkyrka var det 69, 3, i Huddinge 76,5 och i Södertälje 72,1 procent. Samtidigt varierar det också inom kommunerna, där valdeltagandet ibland ligger under 40 procent av de röstberättigade i enskilda valdistrikt. I Stockholms valdistrikt Spånga 22 röstade 38,5 procent och i Kista 11 var valdeltagandet 47,8. I valdistrikt Bromma 18 gick 91,8 procent till vallokalen och i Bromma 11 över 90 procent. Fortfarande har vi trots våra ambitioner långt kvar till ett demokratiskt jämlikt samhälle, också i praktiken och inte enbart sett till det formella. Fortfarande samspelar lågt politiskt deltagande med låga inkomster, sämre folkhälsa, lägre betygsresultat i skolorna osv.
Regeringen lägger i propositionen förslag som kan vara viktiga för att bryta detta ”demokratiska klassamhälle”. Bland annat föreslås att personer som beviljas uppehållstillstånd i vårt land ska få en bättre demokratisk skolning. Det är en viktig utveckling av ett bra mottagande av människor som kommer till vårt land. Reformen kan bidra till en bättre situation för framtida ”nya svenskar”. Däremot kommer inte personer med utländsk bakgrund, som idag lever och verkar i vårt land, att beröras. Vi vet att det är en av de grupper i samhället som många gånger saknas i den politiska verksamheten. Som anges i propositionen är det också ungdomar och arbetslösa som har en lägre grad av aktivitet i det demokratiska systemet. Även om nya former för demokratisk påverkan nu kan bli verklighet är det tveksamt om dessa ”politiskt fattiga” grupper kommer att använda sig av de nya verktygen.
Om inte särskilda insatser görs för att också den stora grupp av personer med utländsk bakgrund som redan bor i vårt land också ska kunna engageras i politiken, så finns risken att det politiska utanförskapet hos en stor grupp av medborgarna består. Det är angeläget att demokratiarbetet också innebär aktiva åtgärder för att den stora grupp av personer med utländsk bakgrund som ofta bor i storstädernas förorter får praktiska möjligheter till ett aktivt deltagande och ökade kunskaper om hur vårt samhälle styrs och fungerar.
Propositionen pekar på grupper som idag ofta står utanför samhällsdebatt och politik. Särskilt framhålls t.ex. ungdomar och arbetslösa. Här föreslås också konkreta åtgärder för att bättre ta tillvara dessa grupper. Vad gäller den växande gruppen äldre som idag är allt friskare långt upp i åren och som besitter stor erfarenhet och kunskap, uttrycks i propositionen att de äldre i mindre grad är direkt politiskt aktiva, men här är åtgärdsförslagen få. I linje med den debatt som idag förs om hur vi bättre ska kunna ta tillvara de äldre på olika samhällsområden bör också detta perspektiv finnas med när demokratin ska stärkas. En utveckling av vår demokrati måste också ta sikte på att ta tillvara de äldre i det politiska arbetet. Samhället behöver deras kunskaper och erfarenheter.
|
Stockholm den 7 februari 2002 |
|
|
Christina Axelsson (s) |
|
|
Sylvia Lindgren (s) |
Cinnika Beiming (s) |
|
Anders Ygeman (s) |
Eva Arvidsson (s) |
|
Inger Segelström (s) |