Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av möjligheterna till internationell rättslig hjälp inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området.
I propositionen skriver regeringen att det kan finnas skäl att överväga om inte bestämmelserna bör ses över för att möjliggöra att Sverige i större omfattning än för närvarande kan bistå med internationell rättslig hjälp inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området (s. 92 f.). Som skäl anförs att JK gjort bedömningen att internationell rättslig hjälp inte kunnat ges i fall där uttalanden gjorda av en utländsk medborgare i samband med en intervju för svensk television varit straffbara i det land den intervjuade kom ifrån. Regeringen anför vidare att ”den svenska hållningen inte alltid möts med förståelse från andra länder”.
Dessa frågor har inte varit föremål för utredning och därmed heller inte för remissbehandling. Den mer konkreta innebörden i detta avsnitt av propositionen är svår att sluta sig till. Menar regeringen att Sverige borde ge rättslig hjälp till t.ex. Turkiet om man från detta håll vill åtala en kurd som i svenska massmedia gjort av svensk grundlag skyddade yttranden som är straffbara i Turkiet, t.ex. argumenterat för kurdiskt självbestämmande?
Enligt vår mening är det fullständigt uteslutet att svenskt rättsväsende skulle låna sig till att bistå utländsk makt med åtgärder riktade mot vem det vara må på grund av yttranden eller tryckt skrift som skyddas av svensk grundlag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 16 januari 2002 |
|
|
Mats Einarsson (v) |
|
|
Kenneth Kvist (v) |
Charlotta L Bjälkebring (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Peter Pedersen (v) |
|
Tasso Stafilidis (v) |