1 Innehållsförteckning 54
2 Förslag till riksdagsbeslut 55
3 Fördragsförändringar och folkomröstningar 56
4 Fördragsfäst utträdesmöjlighet 56
5 Förslagsrätten och kommissionen 56
6 Förslagsrätt och utvärdering 56
7 Fördragsprocessen 57
8 Ny fördragsändring år 2004 57
9 Utvidgningen 58
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att propositionen om Nicefördraget skall avslås i sin helhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring till EU-nivå skall underställas medborgarna i en folkomröstning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Nicefördraget skall underställas medborgarna i en folkomröstning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa en utträdesparagraf, dvs. fördragsfästa vad som skall hända om ett land vill lämna EU-samarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avskaffa EG-kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag till förmån för förslagsrätt för de nationella parlamenten och Europaparlamentet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kommissionen skall avskaffas och ersättas med ett rent administrativt organ.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att alla av EU beslutade regler och lagar som berör Sverige efter en tid skall tas upp i riksdagen för att få de praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inför nästa fördragsändring tillsätta en oberoende utredning i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om solidaritet med kandidatländerna i samband med EU:s utvidgning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om reform av EU:s jordbrukspolitik.2
1 Yrkande 9 hänvisat till UU.
2 Yrkande 10 hänvisat till MJU.
Propositionen om Nicefördraget bör avslås i sin helhet. Det faktum att den irländska befolkningen röstade nej till fördraget visar på det folkliga motstånd som finns mot den odemokratiska fördragsändringsprocessen. Nicefördraget bör även i Sverige underställas en beslutande folkomröstning. Miljöpartiet anser att alla nya EU-fördrag som innebär att mer makt förs över från nationell nivå till EU-nivå skall underställas medborgarna i en folkomröstning. Varför har inte Sverige likt Irland haft en folkomröstning om Nicefördraget?
En uppenbar brist inom EU, som utskottet har lämnat därhän, är frågan om att fördragsfästa vad som skall hända om ett land vill lämna EU-samarbetet. Inte minst påkallar EU:s östutvidgning att utträdesfrågan utreds innan ett eventuellt skarpt läge uppkommer där ett land begär utträde ur unionen.
Sveriges ambition borde vara att kraftigt verka för att omvandla EU till att i högre grad vara ett mellanstatligt samarbete. Vi anser att EG-kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag måste avskaffas till förmån för förslagsrätt från både de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Kommissionen borde avskaffas och ersättas med ett rent administrativt organ.
Återkopplingssystem måste införas, så att riksdagen inte bara yttrar sig inför förslag till beslut utan också får möjlighet att utvärdera effekterna av ett beslut. Det är lätt att finna exempel på EU-beslut som i efterhand visat sig ha mycket negativa konsekvenser och som inneburit direkta försämringar genom EU:s ingripande. Forsknings- och utbildningspolitiken är sådana exempel. Vi menar därför att alla av EU beslutade regler och lagar som berör Sverige efter en tid skall tas upp i riksdagen för att få de praktiska konsekvenserna belysta. Riksdagen bör också ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU. Subsidiaritet är ingen statisk företeelse utan ett typexempel på en princip vars tillämpning bygger på att man noggrant följer effekter och förändrade villkor i de olika medlemsländerna.
Här finns ett förslag till processordning för hur EU:s fördrag bör diskuteras fram:
En utredning tillsätts bestående av oberoende representanter från alla europeiska länder – inte bara EU-länder – med uppgift att sammanställa ett stort antal skisser till ett ”lagomsamarbete” för hela Europa. Skisserna beställs av t.ex. universitet, folkrörelser och enskilda.
Sammanställningen skickas sedan på remiss till kommuner, regioner och folkrörelser i hela Europa, med en remisstid på förslagsvis två år.
Slutredigeringen uppdras åt ett alleuropeiskt konvent.
Därpå underställs slutförslaget samtliga länder, och varje europeisk stat och självstyrande region skall ha full frihet att, exempelvis genom folkomröstning, ansluta sig eller avstå.
Nicefördraget slår fast att nya förhandlingar om en EU-författning skall inledas år 2004. Syftet med denna förhandling är att förenkla och förtydliga EU-fördraget. Miljöpartiet är negativt till att ännu en förhandling skall inledas så snart. Då de förändringar som antogs vid Nicetoppmötet är tänkta att träda i kraft 2003 hinner dessa knappt föras in förrän nya förändringar kommer. EU lider av växtvärk och hinner inte med alla snabba förändringar och ytterligare maktövertaganden som sker.
Alla nya förhandlingar om EU:s fördrag slutar med att ytterligare makt förs över från medlemsstaterna till EU. Inte i ett enda fall har makt decentraliserats från EU tillbaks till medlemsstaterna. Nackdelen med detta är givetvis att de uppgifter som åläggs EU inte kan utföras på ett bra sätt. Ett exempel är biståndspolitiken. Medlemsländerna har här gett EU enorma penningsummor att fördela på bistånd i hela världen. Men EU klarar inte uppgiften, vilket bl.a. lett till enorma skandaler där pengar försvunnit – i EU-byråkraternas fickor – och andra oegentligheter. Dessa skandaler var för övrigt en av anledningarna till att förra EG-kommissionen avgick våren 1999 efter kraftig kritik från bl.a. revisionsrätten i EU och Europaparlamentet.
En förhandling om en författning på EU-nivå är ett avgörande steg i byggandet av en federal EU-stat. En sådan vill inte Miljöpartiet ha eftersom demokratin blir den stora förloraren. Med en författning blir EU en stat, och medlemsländerna förvandlas till lydstater under en mäktig centraliserad EU-makt i Bryssel. Argumenten att en författning är nödvändig för att klart och tydligt visa på vilka politiska områden som EU respektive medlemsstaterna ansvarar för håller inte. Redan dagens fördrag visar på den uppdelning som finns.
Att sedan fördragen är många och svårbegripliga, bl.a. med hänvisning till att de är oklart skrivna och öppnar för tolkningstvister, kan vi bara beklaga. Vill man komma åt dessa problem är det bättre att föreslå förändringar på nya skrivningar av fördraget. Hittills är dock erfarenheten att i samtliga fall där man försökt förenkla nuvarande fördragstext, har resultaten oftast blivit både att texten blir än mer oklar och svårbegriplig samt att än mer makt har överförts från medlemsstaterna till EU.
Fler och fler beslut i EU har blivit överstatliga, dvs. en enskild stat kan bli nedröstad i ministerrådet av de andra länderna. Detta innebär att förutsättningarna för att små stater, dit Sverige hör, skall kunna föra en någorlunda självständig politik har kraftigt försämrats.
Miljöpartiet är mycket kritiskt till att utvidgningen används som ett argument för att ytterligare centralisera makten till EU och inte minst att se till att de stora länderna i dagens EU skall förstärka sin makt.
Miljöpartiets uppfattning är att frågan om utvidgningen måste handla om solidaritet och respekt. Solidaritet i den meningen att vi alla måste skapa förutsättningar för att länder i före detta östblocket får hjälp att komma till rätta med den mänskliga misär många lever i, bygga upp demokratin och att kraftigt minska miljöförstöringen. Respekt i den meningen att länderna i EU måste respektera de värden och förutsättningar de ansökande länderna har. Den utvidgning som EU nu bereder sig på anser vi inte främst handlar om solidaritet och respekt.
Bakgrunden är givetvis den att EU anser att de ansökande länderna skall finna sig i det EU som finns idag. Det finns enligt EU inget utrymme för att EU skall anpassa sig. Miljöpartiet kommer att arbeta för att stödja de länder som ansökt om medlemskap i EU genom att verka för att anslutningsvillkoren inte blir i form av lydstatsavtal.
Vi kommer också att arbeta för att anpassningskraven på de nya medlemsstaterna blir färre eftersom också EU måste anpassas till de nya länderna. Detta är enligt oss en viktig förutsättning.
EU-toppmötet i Nice, som skulle anpassa EU inför en utvidgning, misslyckades fullständigt med detta. Ett bra exempel är röstfördelningen i ministerrådet, där dagens stora EU-länder drev igenom att deras makt skall öka i samband med en utvidgning. Det är inte att skapa lika förutsättningar inför utvidgningen.
Minst lika intressant är vad EU-toppmötet i Nice inte fattade beslut om. T.ex. fattade man inga som helst beslut om budgetfrågor. Dessa är avgörande för om en utvidgning skall komma till stånd. Idag krävs en reformering av EU:s jordbrukspolitik, vilken slukar nära halva EU:s budget.
Bäst vore naturligtvis, vilket Miljöpartiet kräver, att hela EU:s jordbrukspolitik avskaffas eftersom den är otidsenlig, byråkratisk och gynnar ett storskaligt miljö- och djurvidrigt jordbruk. Men detta krav verkar EU inte vara beredd att acceptera. Alltför stora ekonomiska intressen står på spel framför allt för de sydeuropeiska EU-länderna.
Miljöpartiets grunduppfattning är att de länder som i demokratisk ordning beslutar sig för att bli medlemmar i EU inte ska förhindras att bli det, men att Miljöpartiet inte aktivt skall verka för ett politiskt och geografiskt utökat EU.
Detta ställningstagande, att inte verka för ett geografiskt utökat EU, har vi tagit då vi idag inte ser några tecken på att EU har för avsikt att decentralisera sin makt, utan istället verkar för att bli en supermakt där de enskilda medlemsländerna alltmer utvecklas till delstater.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
|
Kia Andreasson (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Marianne Samuelsson (mp) |
Lars Ångström (mp) |