med anledning av prop. 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 1 kap. 9 § TF i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen avslår regeringens förslag till 14 a § tobakslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.

2 Propositionens innehåll

I proposition 2001/02:64 föreslår regeringen bl.a. en ändring i 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (TF) samt införandet av en ny bestämmelse i tobakslagen (1993:581), 14 a §. Ändringen i TF öppnar för ett förbud för näringsidkare att vid marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller tjänster som riktas till konsumenter använda varukännetecken som till någon del är i bruk för en tobaksvara eller är registrerade eller inarbetade för en sådan vara enligt gällande bestämmelser om varumärken. Förbudet skall vara begränsat till användningen av varukännetecken i kommersiella annonser i periodiska skrifter och i ljudradio och TV-program.

I propositionen lämnas också förslag om rökfria miljöer, detaljhandel med tobaksvaror och om försäljning av nikotinersättningsmedel. Dessa frågor behandlas i motion 2001/02:K37. I motionen anförs bl.a. att tobak är en av de största orsakerna till hälsoproblem både i Sverige och i andra länder. Det är därför av central betydelse att information och utbildning om tobakens skadeverkningar inte bara når ut till alla människor utan också presenteras på ett sådant sätt att alla kan ta den till sig. Decentraliserade åtgärdsprogram för rökavvänjning bör därför prioriteras framför centrala program.

I motionen presenteras en i förhållande till regeringen alternativ politik för att motverka rökning. Regeringens förslag om rökfria miljöer avstyrks med motiveringen att regeringen hyser för stor tilltro till en detaljlagstiftning som i praktiken inte kommer att få avsedd verkan. I stället för lagstiftning bör man ta tillvara möjligheterna att utveckla bättre ventilation i samarbete med hotell- och restaurangbranschen samt ge möjligheter för att utveckla rökfria miljöer genom att de starka incitament som efterfrågan på rökfria miljöer utgör tas tillvara.

Vidare avslås förslaget om införandet av en anmälningsplikt för de handlare som vill sälja tobak då detta inte kommer att påverka försäljningen av illegalt införda cigaretter. Avgiften som kommunerna tvingas ta ut för att täcka kostnaderna för tillsynen av anmälningsplikten kommer att vältras över på andra varor, vilket gör att även de som inte använder tobak får stå för dess kostnader. I motionen föreslås också att förbudet mot att sälja tobaksvaror till minderåriga upphävs.

3 Bakgrund

De nu presenterade förslagen har en lång bakgrund. Redan i maj 2000 hade riksdagen att behandla ett förslag från regeringen om införande av förbud mot indirekt tobaksreklam (prop. 1999/2000:111 Indirekt tobaksreklam), som byggde på ett EG-direktiv (98/43/EG, tobaksdirektivet). Ända sedan direktivets tillkomst har det framförts synpunkter på direktivets bristande överensstämmelse med den svenska grundlagen. Det hävdades även att direktivet inte var antaget på korrekt rättslig grund. Direktivet antogs av rådet den 6 juli 1998 med mycket liten marginal.

Tidigare socialministern Margot Wallström anförde vid ett sammanträde i EU-nämnden i november 1998 följande apropå direktivets överensstämmelse med svensk grundlag:

När det gäller frågan om grundlagsändringen sade Berggren (lagman Nils Olov Berggren som var ansvarig för utredningen om förbud mot indirekt tobaksreklam, vår anm.) att det skulle behövas en grundlagsändring om vi gör det själva, dvs. om vi skulle göra det ensidigt. Men här finns en möjlighet att göra det via EU-direktivet. På så sätt kan man säga att det faktiskt är enklare ibland om man går via EU än att få till stånd en ändring av grundlagen.

EG-direktivet stred alltså mot grundlagen. Vid en kollision mellan nationell rätt och EG-förordningar eller EG-direktiv, har emellertid EG-rätten företräde framför nationell rätt, även grundlagsregler. Trots detta anförde regeringen i den då aktuella propositionen att den förändring i tobakslagen som då föreslogs inte skulle tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot bestämmelser om tryck- eller yttrandefrihet i TF respektive YGL, en uppfattning som alltså strider mot grundläggande EG-rätt. Någon förändring i TF eller YGL ansågs inte behövas.

För vår del ansåg vi det felaktigt att hantera en konflikt mellan EG-rätt och grundlag på detta sätt. Dessutom ansåg vi det omotiverat att, som regeringen ville, inskränka tryck- och yttrandefriheten för oklara vinsters skull.

I en motion med anledning av regeringens proposition år 2000 påpekade vi härutöver att Tyskland väckt en ogiltighetstalan mot det bakomliggande EG-direktivet vid EG-domstolen där det anfördes att direktivet saknade rättslig grund. Vi framförde därför att det under alla omständigheter vore lämpligt att regeringen avvaktade med att genomföra direktivet till dess att EG-domstolen meddelat dom i målet.

Den 5 oktober meddelade EG-domstolen dom i målet genom vilken EG-direktivet ogiltigförklarades p.g.a. att gemenskapslagstiftaren saknade behörighet att anta direktivet med stöd av de bestämmelser som direktivet grundats på. Till följd av EG-domstolens dom återkallades proposition 1999/2000:111 innan den hunnit slutbehandlas av riksdagen (skrivelse Återkallelse av proposition 1999/2000:111, skr. 2000/01:17).

Regeringen har således redan tidigare föreslagit ett förbud mot indirekt tobaksreklam, då med stöd av ett sedemera ogiltigt EG-direktiv och utan att medge att det krävdes ändring i grundlagen. Nu lägger regeringen fram ett likartat förslag, men utan att grunda det på ett EG-direktiv. Den här gången har man också ansett att förslaget förutsätter en ändring i TF.

Vi det tidigare behandlingstillfället framförde vi inte bara att regeringens förslag grundades på ett felaktigt antaget EG-direktiv och att det innebar en inskränkning i tryck- och yttrandefriheten. Vi påpekade också att förslaget var förenat med komplikationer av varumärkesrättslig och näringsfrihetsrättslig natur. Regeringens nu aktuella förslag kan ifrågasättas också på dessa grunder.

4 Konstitutionella invändningar mot förslaget

Tryck- och yttrandefriheten är i princip absolut och får endast inskränkas om det finns ett uttryckligt stadgande härom i grundlagen. I TF och YGL anges av vilka skäl avsteg från denna princip kan medges i vanlig lag. Avstegen finns bl.a. i 7 kap. TF, men också i de i det här fallet särskilt aktuella stadgandena: De medgivna inskränkningarna i 1 kap. 9 § TF och 1 kap. 12 § 2 stycket YGL. Dessa är således undantag från huvudregeln om tryck- och yttrandefrihet. Restriktivitet måste gälla för att inte urholka huvudprincipen med nya undantag.

I detta sammanhang är också stadganden i RF av intresse. Enligt 2 kap. 13 § 1 stycket andra meningen RF får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas genom lag. Av 2 kap. 12 § 3 stycket RF följer dock att begränsningen bl.a. aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den.

Vi motsätter oss den ändring i TF som regeringen nu föreslår. Regeringen har inte kunnat förebringa så starka motiv att en ändring av grundlagen kan anses vara motiverad.

Lagrådet ger värdefull ledning för en bedömning av om den föreslagna inskränkningen av tryck- och yttrandefriheten kan anses försvarlig eller inte. Lagrådet anför att den i 14 a § första stycket föreslagna ändringen i tobakslagen om förbud mot indirekt tobaksreklam endast får genomföras under förutsättning att den är förenlig med de förutsättningar för begränsningar av tryck- och yttrandefriheten som anges i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen (RF). Enligt Lagrådet framstår det mot denna bakgrund som en brist att frågan om förslagets förenlighet med RF:s bestämmelser om yttrandefrihet inte berörts i lagrådsremissen.

Vi delar Lagrådets invändning i denna del.

Angående frågan om samband mellan indirekt tobaksreklam och tobakskonsumtion anför regeringen i propositionen bl.a. att riksdagen i ett tidigare tillkännagivande till regeringen inte har antytt att det skulle finnas ett behov av en utredning av om det föreligger samband mellan indirekt tobaksreklam och tobakskonsumtion. Regeringen anför att riksdagens majoritet uppenbarligen har utgått från att så är fallet. Vidare anför regeringen att tobakskonsumtion påverkas av flera olika faktorer som samverkar med varandra och i olika grad bidrar till tobakskonsumtion.

Regeringen medger emellertid att sambandet mellan indirekt tobaksreklam och tobakskonsumtion inte kan prövas på någon vetenskaplig grund i den meningen att det skulle gå att slå fast just den indirekta reklamens påverkan för individens val att börja konsumera eller att fortsätta konsumera tobak. Eftersom den indirekta reklamen är en faktor bland flera som kan påverka tobakskonsumtionen anser regeringen att en inskränkning i tryck- och yttrandefriheten är motiverad.

I sitt yttrande anför Lagrådet att man noterat att regeringen har formulerat sig mycket försiktigt när det gäller sambandet mellan indirekt tobaksreklam och tobakskonsumtion. Lagrådet menar att det faktum att olika organ har utgått från att ett sådant samband finns, inte är tillräckligt för att en begränsning skall kunna anses nödvändig till skydd för liv och hälsa. Vidare menar Lagrådet att det kan ifrågasättas om det som regeringen i övrigt anfört gör förslagen förenliga med den särskilda restriktivitet som lagstiftaren enligt 2 kap. 12 § RF har att iaktta när det gäller bedömningen av ändamålsenligheten av föreslagna inskränkningar av yttrandefriheten.

Vi delar Lagrådets kritik mot förslaget även i detta avseende. Det är anmärkningsvärt att regeringen utan hållbar grund motiverar en inskränkning i en grundlagsstadgad fri- och rättighet med att indirekt tobaksreklam skulle kunna vara en orsak bland flera som bidrar till tobakskonsumtion. Detta är inte en inskränkningsgrund som är godtagbar enligt bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§ RF.

Regeringens förslag om ändring i TF samt införande av en ny bestämmelse i tobakslagen bör mot bakgrund av vad som anförts ovan avslås.

5 Nytt EG-direktiv

Ett nytt EG-direktiv om tobaksreklam är under utarbetning. Direktivet skall ta sikte på en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror. I utkastet till direktiv behandlas inte sådana frågor som indirekt tobaksreklam, övervakning av tobaksbolagens utgifter för reklam eller försäljningautomater. Dessa frågor kommer att behandlas i ett förslag till en rådsrekommendation grundad på artiklarna 152 och 153 i Romfördraget. Kommissionen håller för närvarande på att utarbeta rekommendationen. Med beaktande av detta vore det lämpligt om regeringen avvaktade med lagstiftning tills det nya EG-direktivet om tobaksreklam m.m. eventuellt är antaget.

6 Varumärkesrättsliga invändningar

Enligt vår mening bör regeringens förslag förkastas på de grunder vi här har angivit. För fullständighetens skull bör det emellertid påpekas att förslaget också kan ifrågasättas från varumärkesrättslig utgångspunkt.

Stockholm den 18 januari 2002
Per Unckel (m)
Inger René (m)	Lars Hjertén (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)	Margareta Nachmanson (m)
Christel Anderberg (m)	Carl-Erik Skårman (m)
Ola Karlsson (m)	Anders Björck (m)
Per-Samuel Nisser (m)