20 gånger större kampanjbudget. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelning av statliga bidrag inför en kommande folkomröstning om EMU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att inrätta en kommitté med uppgift att övervaka och publicera all tillgänglig information om de ekonomiska stöd som ges.
Många rapporter har berättat om den sneda fördelningen av ekonomiska resurser inför folkomröstningen om anslutning till EU 1994. De konkreta siffrorna varierar, men enligt de flesta verkar ja-sidan inför folkomröstningen ha förfogat över 1020 gånger större kampanjbudget.
Alltför stor ojämlikhet vad avser ekonomiska kampanjmedel i en fråga strider mot demokratins grundprinciper. Idealet 
som naturligtvis aldrig nås 
är när människor fritt och rationellt kan ta ställning till olika budskap och göra sitt val utifrån en informerad position om samtliga alternativ. Det är bekymrande ur demokratisk synvinkel om privata eller andra intressen utnyttjar sin ekonomiska överlägsenhet till att påverka ett val. I folkomröstningen om EU har den kraftiga snedfördelningen av ekonomiska resurser lett till att misstron mot demokratin ökat och att människor vänder sig bort från politiken. Detta är en farlig utveckling.
För att inte samma sak skall upprepas inför en folkomröstning om EMU bör åtgärder vidtas. Vi kan redan konstatera att t.ex. EG-kommissionen har stöttat en tydlig ja-organisation, Stiftelsen Sverige i Europa, med ca 85 000 euro för EMU-information. Enligt journalisten Ylva Johansson (Metro den 17 maj 1999) stöttade EG-kommissionens svenska kontor dessutom fyra organisationer med ytterligare 1 miljon. Dessa var Fackliga röster för Europa, ABF, Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet och Vuxenskolan. Till detta skall läggas att det svenska näringslivet redan satsat en okänd summa pengar på reklam för EMU och att man är beredd att lägga ut stora belopp i en eventuell folkomröstning.
Det är angeläget dels med transparens och öppenhet i denna fråga, dels att de båda alternativen i EMU-frågan erhåller likvärdiga resurser.
En kommitté bör inrättas som skall ha till uppgift att övervaka och publicera all tillgänglig information om de ekonomiska stöd som ges till och mottas av de båda alternativen. Denna kommitté bör fungera fram till folkomröstningen om EMU. Alla organisationer som deltar aktivt i EMU-frågan bör uppmanas att frivilligt till kommittén offentliggöra alla ekonomiska bidrag, från enskilda, organisationer och företag. Riksdagen bör dessutom uttala som sin mening att en jämn resursfördelning av de statliga bidragen mellan alternativen är önskvärd.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Lena Sandlin-Hedman (s) |
|
|
Anders Ygeman (s) |
Bengt-Ola Ryttar (s) |
|
Bengt Silfverstrand (s) |
Laila Bäck (s) |