Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att människoapor skall ges vissa grundläggande rättigheter som hittills endast varit reserverade för människor.
Djur skall ges grundläggande rättigheter utifrån sin arts behov. Det föreslog Vänsterpartiet i en motion 1999. I den här motion utvecklar vi vad vi anser att detta skulle innebära för de djur som vi är närmast släkt med, nämligen människoaporna. Till människoapor räknas, förutom människan, även schimpanser, gorillor och orangutanger. Människoaporna är mycket nära släkt med oss. Vi delar 99 % av våra aktiva gener. De har en medvetenhet och ett språk som gör det möjligt för dem att på ett förhållandevis avancerat sätt kommunicera med oss. Detta gör det mycket svårt att bortse ifrån att deras behov har likheter med våra behov.
Aldrig tidigare i historien har människans kontroll över djuren och deras livsmiljö varit så genomgripande som den är i dag. Väldigt få och begränsade områden som saknar allvarlig mänsklig påverkan finns kvar, och djurens livsmiljö är därför kraftigt förändrad. Vi tar oss rätten att hålla stora mängder djur, både domesticerade och vilda djur, under former som är långt ifrån deras naturliga när det gäller miljö och behov. Hittills har vi nästan enbart använt vår makt över djuren för att kontrollera, exploatera eller utrota dem. Trenden mot alltmer exploatering och utrotning har ännu inte vänt, men alltfler protesterar mot vårt förhållningssätt till djuren. Det är dags att byta synsätt, från att se oss som mer värda och överlägsna alla andra arter, till att se att vi kan leva tillsammans med djuren på ett långt mer jämlikt och respektfullt sätt. De nya kunskaperna som vi hela tiden får om djuren, om deras beteende, förmågor och likheter med oss, gör att denna insikt når alltfler. Om vi skall ta de första stegen mot att upprätta ett mer jämlikt förhållningssätt mellan djur och människor, känns det naturligt att börja med de djur som står oss närmast för att därefter fortsätta med andra arter.
Ett exempel på hur nära människoaporna står oss är deras förmåga att kommunicera med oss och med varandra. Schimpanser som har lärt sig teckenspråk har visat sig kunna memorera över 200 olika tecken. Dessutom besitter de förmågan att sätta samman flera tecknen för att bilda längre meningar. Det har också visat sig att en hona som lärt sig teckenspråk av människor kan lära sina egna ungar samma språk. Det brukar hävdas att människor är unika genom sitt språk, men den förmågan har uppenbarligen även andra djur – om än i mindre utsträckning än en normalbegåvad människa.
Ett annat exempel på människoapornas likhet med oss är deras förmåga till självmedvetenhet. Ofta hävdas att människans särställning grundas på vår självmedvetenhet, men även här står människoaporna förhållandevis nära oss. Genom försök med bl.a. speglar har man kunnat visa på apornas medvetenhet om sig själva. De visar sig använda spegeln till att studera kroppsdelar som de annars inte kan se, såsom tänder. De kan också leka med spegeln på sätt som gör att det är uppenbart att de är medvetna om sin självbild.
Det faktum att människoaporna har så många likheter med oss gör att de bör omfattas av grundläggande rättigheter som hittills varit reserverade endast för människor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De rättigheterna borde vara följande:
Rätten till liv. Precis som människor har rätt till liv bör människoaporna ha det. Deras rätt till liv bör regleras i lagen. Detta skulle innebära att människoapor inte får dödas utom i väldigt strikt avgränsade situationer, såsom t.ex. i självförsvar.
Rätten att slippa tortyr. Att använda människoapor i djurförsök mot deras vilja skall vara förbjudet. Att även på andra sätt medvetet orsaka allvarlig smärta för människoapor skall vara förbjudet.
Rätten att inte godtyckligt frihetsberövas. Utgångspunkten bör vara att människoaporna skall skyddas från godtycklig frihetsberövning. Frihetsberövning skall bara göras om det visar sig vara det bästa för deras egen eller andras säkerhet. En sådan frihetsberövning skall då inte göras godtyckligt utan prövas av någon oberoende myndighet.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Jonas Ringqvist (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |