Propositionen beskriver på ett korrekt sätt de verifierade hälsoproblem som finns som en direkt eller indirekt följd av tobaksbruk. Sambandet mellan ohälsa och tobak är säkerställt varför alla ambitioner att minska tobaksanvändning måste anses som lovvärda. Den strävan som finns, och där lagförändringar som en konsekvens kan användas som verktyg, måste likväl sättas in i en balans mellan de vetenskapliga erfarenheterna och enskilda människors vilja att ta eget ansvar för sin hälsa. Regeringens förslag att dels införa förbud mot indirekt tobaksreklam, dels förslaget om rökförbud i serveringsmiljöer är båda exempel på lagförslag som tar sin utgångspunkt i en misstro till människors förmåga att värdera information och i en oförmåga att värdera risker. Sammantaget måste därför förslagen om indirekt reklam och om rökförbud i serveringsmiljöer avvisas.
Riksdagen avslår regeringens förslag rörande indirekt tobaksreklam.
Riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 2001/02:64 vad avser förslaget om rökförbud i serveringsmiljöer.
Sambandet mellan indirekt tobaksreklam och tobakskonsumtion har inte kunnat påvisas i någon vetenskaplig mätning. Regeringens förslag läggs utan någon föregående utredning, en omständighet som påtalas av flera remissinstanser. Lagförslaget baseras således på en uppfattning som tar sin näring i en tro, snarare än vetande. Oavsett om det kan föreligga ett samband mellan indirekt reklam och tobaksbruk, handlar tobaksbruk ytterst om fria människors fria val att konsumera en laglig produkt. Fria upplysta människor har förmåga att värdera information och syftet med reklam. Marknadsföring av en annan vara än en tobaksvara får enligt förslaget inte bära spår av varumärken som kan knytas samman med tobaksvaror. Tanken att en konsument skall förledas att köpa en vara just på grund av anknytningen till ett varumärke med tobaksanknytning är mycket långsökt och misstror grovt konsumentens förmåga att välja en vara för varans design eller egenskaper. Lagförslaget vad avser denna del bör därför avvisas.
Som SHR påpekar, innehåller den nuvarande tobakslagen de nödvändiga instrumenten för att nå en lösning av problemen med rökning på restauranger. Regeringen föreslår trots detta att en särskild utredare skall tillsättas för att utreda förutsättningarna för att på frivillig väg, senast den 1 januari 2004, kunna skapa rökfria serveringsmiljöer. Med rökfria miljöer menas att ingen servering överhuvudtaget får förekomma i lokaler dit rökare hänvisas. Vidare innebär förslaget att en tvångslag införs om restaurangbranschen inte finner lösningar som uppnår målet – en rökfri restaurangmiljö.
Regeringen är således beredd att bortse från branschens argument och problembeskrivningar, vilket är olyckligt. Förslaget riskerar därför att försvåra möjligheterna för seriösa restauranger som har som högsta mål att hålla hög kundservice.
Många restaurangbesökare och anställda upplever onekligen problem med rökning. Beskrivningar av faktiska och upplevda problem är många, och är väl kända av branschens företrädare. Efterfrågan på rökfria avdelningar och helt rökfria restauranger kommer att öka, vilket snabbt kommer att medföra en anpassning hos marknaden som därmed kommer att anpassa sig till kundernas krav.
Restauranger och pubar kan inte likställas med offentliga lokaler, varför fastighetsägaren och restaurangägaren själv måste kunna avgöra och besluta om lokala regler kring rökning. Det är trots allt frivilligt att besöka privata miljöer där rökning förekommer.
Både rökande och icke rökande kunder och anställda bör kunna förvänta sig att marknaden skapar miljöer på frivillig väg som tillgodoser behovet av bra arbetsmiljö och trevlig och hälsosam serveringsmiljö. En lagstiftning som tvingar marknaden är därför djupt olycklig och skapar större problem än de man säger sig vilja lösa.
Regeringens förslag på denna punkt måste därför avvisas i sin helhet.
|
Stockholm den 18 januari 2002 |
|
|
Anders Sjölund (m) |
Tomas Högström (m) |