Riksdagen beslutar att i 14:1 § tobakslagen (1993:581) ersätta ”tobaksvara” respektive ”tobaksvaror” med ”tobaksvara avsedda att rökas” respektive ”tobaksvaror avsedda att rökas”.
Många människor över hela världen dör av sjukdomar som är relaterade till rökning. Det sker varje dag, år ut och år in.
Många vill bli av med sin rökning. En del lyckas, andra inte. Det kan vara väldigt svårt. Rökavvänjningsmedel har inte särskilt hög verkningsgrad. En undersökning som presenterades av Cancerfonden och Pharmacia år 2001 visade att snuset har dubbelt så bra effekt för den som vill sluta röka. Av 1 000 personer som slutat röka hade 17 procent slutat med hjälp av nikotinläkemedel. Hela 33 procent slutade med hjälp av snus.
Statistiken kring rökavvänjning ser egentligen bra ut för Sverige, i en internationell jämförelse. Sverige är det enda landet som lyckats nå WHO:s mål: att mindre än 20 procent av den vuxna befolkningen röker. Under lång tid har rökningen också minskat snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land. Det finns ingen som helst tvekan om att den här utvecklingen sparar liv.
Minskad rökning har sparat minst 3 700 svenskars liv sedan 1992. Detta framgår av beräkningar som Centrum för tobaksprevention tagit fram på uppdrag av Cancerfonden. Siffrorna är lågt räknade, säger Centrum för tobaksprevention.
Det finns närmare en miljon snusare i Sverige. En stor del av dessa är före detta rökare; svenskar som lämnat cigaretterna för snuset. Tobak som tobak, kan man tycka. Men så är det inte. De stora hälsorisker som har med tobaksbruk att göra uppkommer när man förbränner tobaken och drar ner rök i lungorna.
Flera epidemiologiska undersökningar visar att det inte finns något samband mellan snusning och den vanligaste tobaksrelaterade sjukdomen, cancer. Detsamma gäller för hjärtinfarkt.
Det är naturligtvis inte så att snus är en hälsoprodukt. En undersökning visar ett samband mellan snusning och en något förhöjd risk för åldersdiabetes, på samma nivå som för rökare. Detta säger möjligen att den som av ärftliga eller andra skäl är i riskzonen för diabetes bör akta sig för allt tobaksbruk.
Lägger man ihop all tillgänglig kunskap om effekter av tobaksbruk framstår ändå en sak som helt tydlig: Den som byter ut cigaretter mot snus minskar väsentligt risken för att råka ut för tobaksrelaterade sjukdomar. Det är här poängen ligger.
Många fler svenskar har slutat röka med hjälp av snus än med hjälp av nikotinplåster eller nikotintuggummi. Med logisk slutledning låter det sig därför sägas att snuset har hjälpt fler människor än vad rökavvänjningsmedlen gjort.
I EU är cigaretter, cigarrer, piptobak, tuggtobak och nässnus tillåtet. Snus av svensk typ är förbjudet. Kampen mot snuset i Europa har förts av tobaksmotståndare och de internationella cigaretttillverkarna – om inte hand i hand, så åtminstone sida vid sida.
Cigarettillverkarnas motiv är uppenbara; de vill inte i fler länder se en utveckling som den svenska. Då krymper marknaden snabbare. Tobaksmotståndarnas kamp mot snuset beror nog mest på grund analys; de förmår inte se skillnader mellan olika former av tobaksbruk och effekterna på hälsan.
Om fler människor i Europa tillåts byta ut cigaretterna mot snus kommer detta att hjälpa fler människor att sluta röka och därmed förhoppningsvis förlänga deras liv. I Sverige har vi redan sett resultaten.
Ändå fortsätter regeringen att behandla alla tobaksvaror lika. Ännu en inskränkning i tryckfriheten och näringsfriheten skall göras. Det skall vara förbjudet att marknadsföra en vara som har samma namn även som en snusprodukt, om det finns anledning att tro att marknadsföringen kan främja försäljningen av snus.
Egentligen är reklamförbuden i Sverige i princip fel, och på sikt borde det vara tillåtet att marknadsföra alla produkter som är legala att sälja.
Konsekvensanalys finns inte. Om den gjordes skulle den visa att den enda säkra effekten av minskad snusförsäljning är ökad rökning och därmed ökad ohälsa. De enda vinnarna är cigarettillverkarna.
Runt om i världen uppmärksammas för närvarande den för Sverige unika minskningen i rökning och i tobaksrelaterade sjukdomar. Den enda särskiljande faktorn som kan förklara utvecklingen är svenskarnas snusande. Vi förbrukar lika mycket tobak som alla andra, men röker mindre och har en frekvens av tobaksrelaterade sjukdomar som ligger under hälften av genomsnittet i Europa.
Den här utvecklingen borde främjas i stället för att motverkas. Vi föreslår därför att tobakslagen ändras på ett sätt som gör att inte alla tobaksvaror behandlas lika. Om åtgärderna främst riktas mot cigaretter och tobaksvaror som är avsedda att rökas når vi bättre vårt syfte: att minska tobakens skadeverkningar.
|
Stockholm den 17 januari 2002 |
|
|
Per Bill (m) |
|
|
Gunnar Axén (m) |
Anna Kinberg (m) |