Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att obligatorisk förhandsgranskning och ålderssättning skall göras på samtliga videogram.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag på hur en separering av porrfilmer från det övriga filmutbudet på TV kan ske.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag på ett kontrollprogram för att skydda mot pornografiskt innehåll på Internet.
För ett par år sedan inträffade det paradoxala att under samma tidsperiod som vi i Sverige diskuterade och tog beslut om en kriminalisering av könsköpare, diskuterades och beslutades om att legalisera bordeller i Holland.
Könsköparen, även kallad torsk, är oftast en man med familj och ordnade förhållanden. I Sverige ville vi kriminalisera bl.a. för att den mannen inte skall fortsätta att välja könsköp. I vissa länder inom EU, t.ex. Nederländerna, anges som en av orsakerna till legalisering av bordeller att det kanske kan ”rädda” fler äktenskap och att antalet skilsmässor med det kan minska. Här krockar helt uppenbart två kulturella mönster. Utgångspunkten för åtgärd är dock densamma, att förbättra den prostituerades situation. Även Tyskland har valt att legalisera bordellverksamhet utifrån liknande argumentering. I Danmark vill den pornografiska marknaden sälja bordellverksamhet som att ”när du är på väg hem till middag så kan du ta en sväng förbi bordellen först”. Vi undrar vem det är som väntar med maten därhemma.
Legaliseringsdiskussionen och beslut om att legalisera prostitution fortgår i flera länder, bl.a. i Frankrike och Italien. Legalisering ses som ett sätt att stödja den prostituerade på arbetsmarknaden, skatt skall betalas in och pension utbetalas. I Norden och Sverige ses prostitution som ett uttryck för förtryck, och en kriminalisering av könsköparen är ett sätt att minska prostitutionen. I Sverige utgår vi ifrån att ingen frivilligt väljer att sälja sin kropp och att kroppen också har en själ som inte bara kan ”kopplas av”.
Båda förslagen, att kriminalisera och att legalisera, bottnar alltså i att stärka den prostituerade kvinnans roll. Det ena förslaget verkar i riktning mot öppen prostitution och det andra i syfte att minska prostitutionen.
Utvärderingar från Holland och Australien, som presenterades på seminarium i januari 2001 anordnat av ROKS, Riksorganisationen för alla kvinnors hus, visar att i Holland är det främst de invandrade kvinnorna som prostituerar sig och betalar skatt. Legaliseringen sägs inte ha minskat den illegala handeln med flickor och kvinnor, s.k. trafficking.
I Australien har de prostituerade kvinnorna fått det värre än tidigare, prostitutionen sägs öka, men är inte politiskt intressant.
I Norden står vi, bl.a. genom Schengens försorg, för en ökad handel med flickor och kvinnor norrifrån. Ryska kvinnor tar sig in via Finland på turistvisum – Finlands regler är öppnare än våra – och sedan reser de vidare till Sverige och Norge där män väntar på dem med byxorna neddragna.
Porrtidningar säljs som aldrig förr, och porrutbudet ökar inom medierna. Många ungdomar, främst unga män, får sin första sexualupplysning via hyrd pornografisk film på video. Deras bild av sexualitet kommer delvis att präglas av den bild olika medier och video ger, och det finns samband mellan sexuellt våld och våldsamma bilder de sett. Detta uppmärksammades bl.a. i samband med polisundersökningen av en gruppvåldtäkt i Stockholm. Att minska det pornografiska våldsutbudet är därför en av många nödvändiga åtgärder för att kunna bekämpa den sexuella brottsligheten.
Statens biografbyrå sköter kontrollen av film och videogram, men kontrollen av videogram är i dag frivillig. Den film som biografbyrån gör klipp i i dag är pornografisk film. Och vi lovar att det är endast det riktigt grova våldet som klipps bort, och som sagt det sker endast vid frivillig inlämning. Det innebär att det inte finns något obligatoriskt åldersskydd från samhällets sida till vad dagens ungdomar kan få se. För att minska våldsutbudet menar Miljöpartiet att kontrollen skall vara obligatorisk och utsträckas till att gälla samtliga videogram, vilket vi härmed yrkar.
En annan metod för att begränsa medievåldet kan vara att de filmbolag som i dag säljer sitt utbud tillsammans med porrfilmer via det digitala TV-marknätet, satellit eller kabel-TV, åläggs att separera ut porrfilmerna till en egen kanal. Den som verkligen vill se pornografisk film får då göra ett eget aktivt val. Vi yrkar därför att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till hur en sådan reglering kan se ut.
Det som oroar oss i Miljöpartiet är att denna ekonomiskt lukrativa marknad, pornografi, och allt den för med sig, bereds så fritt spelrum i samhället utan en ekonomisk och social debatt. Kanske beror det på att vi har för lite kunskap om dagens verklighet. Vi vill därför att en utredning tillsätts som ser över pornografins utveckling; bilden av den glada horans tid är för länge sedan förbi, nu är det ett grymt utnyttjande av flickebarn och unga kvinnor i profitens namn. Den kriminella handeln, och verksamheterna kring den som t.ex. droger, ökar också, och samhällets sanktioner släpar helt uppenbart efter. I dag är det mer lukrativt att sälja barn, unga flickor och kvinnor än att sälja knark.
Vi vill med en utredning bredda kunskapen i samhället om vad pornografin betyder för människan, myter och verklighet. Hur kommer det sig att så många är intresserade av pornografi? Har de olika religionerna, vårt kulturarv, någon betydelse? Hur fungerar pornografin kommersiellt, och vilka ekonomiska och kriminella krafter står bakom? Hur stor spridning har de pornografiska tidningarna och filmerna i dag och hur sprids de? Hur ser olika forskare på sambanden mellan pornografisk film, våldtäkter och annat sexvåld? Miljöpartiet yrkar därför att en utredning tillsätts att arbeta utifrån beskrivna frågeställningar.
Och sist men inte minst, det går att utveckla kontrollprogram för skolor och förskolor så att barn och ungdomar som är ute och surfar på nätet inte får se bilder som de inte är psykologiskt mogna att hantera. Många föräldrar står utan kunskap till vad deras barn och unga har sett, och därför kan de inte heller hjälpa barnet att bearbeta chockartade upplevelser. Miljöpartiet yrkar därför att ett kontrollprogram tas fram för att skydda mot pornografiskt innehåll på Internet.
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
Ewa Larsson (mp) |
Kia Andreasson (mp) |