Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grundlagsskyddet för den enskilda äganderätten och näringsfriheten stärks.
Enskilt ägande är en av grundpelarna för ett fritt och demokratiskt samhälle. Rätten att äga skall skyddas av staten. I gengäld har ägaren skyldighet att förvalta sin egendom med omsorg och ansvar och med hänsynstagande till det allmänna intresset.
Det finns ett nära samband mellan äganderätt och förfoganderätt. Man kan inte tala om verklig äganderätt om förfoganderätten är starkt inskränkt av lagar och förordningar. Innebörden av avtalsfrihet, beskattning, näringsfrihet, etableringsfrihet men även konkurrensfrihet har stor betydelse för hur äganderätten ser ut i praktiken.
Europakonventionen skyddar äganderätten. Lika viktig som konventionstexten är den praxis som har utvecklats av Europadomstolen i Strasbourg. Konventionen införlivades med nationell svensk rätt den 1 januari 1995. Sedan dess gäller att både konventionen som sådan och Europadomstolens tolkning av den skall beaktas av våra domstolar och myndigheter på samma sätt som andra delar av det vanliga rättssystemet.
Bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen fick sin nuvarande lydelse i samband med att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt. Genom denna bestämmelse fick Sverige för första gången en grundlagsfäst principiell regel om att den enskildes rätt till sin egendom skall lämnas okränkt.
Det är angeläget att regeringsformen innehåller en regel som står i samklang med Europakonventionen och som slår fast att den enskilda äganderättens princip är okränkbar och att inskränkningar i äganderätten endast får ske i klart angivna fall och då med full ersättning till den enskilde. Även skyddet för näringsfriheten bör stärkas.
Mot bakgrund av detta framstår det som angeläget att grundlagsskyddet för den enskilda äganderätten och näringsfriheten stärks.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Olle Lindström (m) |