Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla svenska medborgare som fyllt 18 år, kungliga eller icke, skall ha fullständig frihet att själva välja vem de vill gifta sig med under förutsättning att personen är myndig.
Monarkin är en gammal kvarleva från en tid då makten inte utgick från folket, utan istället gick i arv. Monarkin är en rest av ett historiskt passerat ojämlikt samhälle. Den kan dock inte avskaffas utan ett alternativ. Alternativet i de länder som avskaffat monarkin är republik med president. Detta system är tyvärr inte heller perfekt. Tills vi klarat ut vad som ska följa på monarkins avskaffande kan vi göra det bästa av situationen och ta bort de värsta avarterna i successionsordningen.
Ett steg på den vägen togs när enbart manlig tronföljd avskaffades och därmed möjliggjorde för det äldsta barnet, oavsett kön, att bli tronarvinge. Detta var ett nödvändigt steg eftersom vi omöjligt annars kunnat kalla Sverige ett jämställt land om enbart män kan utses till statschef.
Nästa viktiga steg vi måste ta är att låta samtliga medlemmar av kungafamiljen själva bestämma vem de vill gifta sig med. Det känns väldigt omodernt att ett land som Sverige, som för övriga befolkningen inte tillämpar regeln att föräldrar eller liknande ska godkänna valet av partner, fortfarande tillämpar detta system när det gäller den blivande statschefens val av make/maka. Även övriga medlemmar i kungahuset lyder under denna regel.
Statschefen och regeringen bör inte vara de som beslutar om en vuxen människas val av livspartner. Det känns väldigt otidsenligt att monarken ska få sista ordet i angelägenheter som val av partner för dennes syskon och barn. Regeringens inblandning i det hela känns inte heller alltid helt befogad. Regeringen kan däremot inte lägga sig i statschefens val av äktenskapspartner. Varför, frågar man sig. Blir det då mindre viktigt vem vederbörande gifter sig med?
Det berörd medlem av kungafamiljen kan göra för att lösa problemet är att avsäga sig tronen, men i de fall det inte sker är det monarken och regeringen som har sista ordet när det gäller val av äktenskapspartner. En demokratisk församling bör inte befatta sig med sådana beslut. Inte heller ska beslut av så privat karaktär överlåtas på statschefen. Det är helt otidsenligt att behandla någon människa, oavsett börd, som en omyndig utan rätt att fatta beslut om sitt privatliv.
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |