Riksdagen beslutar att registret över riksdagsledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen skall göras obligatoriskt.
1995/96 års riksmöte beslutade, på förslag av en arbetsgrupp inom riksdagens förvaltningskontor (1995/96:KU13), att införa ett offentligt register omfattande riksdagsledamöternas ekonomiska åtaganden och intressen. Ändamålet med registret angavs vara att tillgodose allmänhetens behov av information om de olika bindningar och ekonomiska intressen som kan tänkas påverka uppdraget som riksdagsledamot. Utformningen av ändamålsbestämmelserna måste enligt utskottet tolkas så att syftet är att redovisa förhållanden som kan tänkas skapa lojalitetskonflikter för en riksdagsledamot och som av just det skälet kan komma att påverka det politiska uppdraget.
Systemet med denna registrering bygger på frivillighet. Den enskilde ledamoten avgör sålunda själv om han eller hon vill förekomma i registret. Följden härav är att en ledamot när som helst kan återkalla en anmälan om registrering. Registreringen omfattar i första hand de ordinarie ledamöterna samt de ledamöter som tjänstgör som ersättare för statsråd och talman. Annan ersättare för ledamot skall ingå i registret, då det beräknas att ledamoten kommer att tjänstgöra under minst tre månader i följd. Tanken bakom införandet av ett icke-obligatoriskt register måste uppenbarligen ha varit att en frivillig registrering skulle vara ett tillräckligt incitament för riksdagsledamöterna att känna den moraliska förpliktelsen att ansluta sig.
Enligt bet. 2000/01:KU4 hade så sent som i slutet av oktober 2000 fortfarande hela 15 % av riksdagens ledamöter underlåtit att ansluta sig till registret. Det måste ur såväl etisk som demokratisk synpunkt anses synnerligen anmärkningsvärt att företrädare för Sveriges folk vägrar att för den svenska allmänheten redovisa sina privata ekonomiska intressen och sina styrelseuppdrag i det offentliga register som togs i bruk för fem år sedan. Trots att de regler som riksdagen har antagit ställer som absolut krav att ändringar ska anmälas inom fyra veckor är ett anmärkningsvärt stort antal uppgifter i registret fortfarande flera år gamla.
Konstitutionsutskottet skriver i ovannämnda betänkande att en utvärdering bör föreligga innan utskottet tar ställning till frågan om en obligatorisk registrering. Då ytterligare snart ett år förflutit sedan detta ställningstagande utan att några resultat från någon utvärdering redovisats, torde det nu vara hög tid att riksdagen fattar beslut i ärendet.
Inte minst mot bakgrund av allmänhetens sviktande förtroende för politiker och det orealistiska i att dra klara gränser mellan det offentliga uppdraget och privatintresset, har en öppen redovisning av alla sidouppdrag/intressen som kan tänkas påverka uppdraget som riksdagsledamot en stor och ofta avgörande betydelse för bedömningen av dennes integritet. Av det förhållandet, att ett stort antal ledamöter avstår från att redovisa sina privata ekonomiska intressen och sidouppdrag, kan man bara dra en slutsats: En enbart frivillig registrering är inte tillfyllest för att uppnå det av riksdagen uttalade syftet med det offentliga registret. Mot denna bakgrund föreslår jag att den registrering av riksdagsledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen som för närvarande är frivillig skall göras obligatorisk.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Bengt Silfverstrand (s) |