Motion till riksdagen
2001/02:K321
av Helena Bargholtz (fp)

Gotland


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gotlänningarna skall bestämma mer över sin region.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatt på arbete och kapitalbildning.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fortsatt avreglering av jordbrukspolitiken.2

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Gotlandstrafikens problem.3

1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.

2 Yrkande 3 hänvisat till MJU.

3 Yrkande 4 hänvisat till TU.

Gotlänningarna ska bestämma

Den enskilda människan ska ha rätten och makten att fatta beslut över sin vardag. Detta gäller även i regionalpolitiken. Ett alltför centralistiskt beslutsfattande är det som allra minst gagnar en god regionalpolitik. Det är därför Folkpartiets regionalpolitik genomsyras av ett underifrånperspektiv, som tar sin utgångspunkt i den enskilde individen. Vår regionalpolitik bygger på närheten till de berörda, på människors känslor för sin bygd och på förmågan till lokal mobilisering när realistiska förhållanden erbjuds.

Gotlands län genomför nu försök med ändrad regional ansvarsfördelning. Därför bör lagen om försöksverksamhet med ny regional samhällsorganisation från 1996 ändras så att det klart framgår att Gotland har huvudansvaret för sin regionala utvecklingsplanering.

Den oklara rollfördelningen mellan statens uppgifter och Gotlands uppgifter som självstyrelseorgan smittar också av sig i regeringens eget arbete. I regleringsbrev och andra meddelanden uttrycker regeringen från gång till gång olika meningar om vad som är länsstyrelsens uppgift i förhållande till Gotland som självstyrelseorgan. Detta skapar för medborgarna en motsägelsefull bild av vem som egentligen har ansvaret och skall bestämma.

Det är ett viktigt demokratiskt krav att samhällsorganisationen blir tydlig för medborgarna. Staten måste därför inse att de gotländska politikerna bör få utrymme för att forma en egen regional politik i stället för att administrera en statlig regionalpolitik.

Det är rimligt att Gotlands kommun får kalla sig region för att på ett enkelt och tydligt sätt markera det utökade ansvar man faktiskt fått.

Gotlands näringsstruktur avviker markant från riksgenomsnittet. För det första den höga andelen sysselsatta inom jordbruket, för det andra den låga industrisysselsättningen. Den offentliga sektorn har längre präglats av de många anställda inom försvaret. Men detta är ju under kraftig avveckling på Gotland. Vissa grenar inom den privata tjänstesektorn har på Gotland många sysselsatta inom turistnäringen.

Läget för befolkningen på Gotland är just nu mycket besvärligt. Två procent av de sysselsatta är varslade (jämfört med en procent i snitt för övriga landet). Flextronic i Visby har varslat 500, hälften, av sina anställda. Arlamejeriet i Stånga lägger ner sin verksamhet, vilket gör 40 gotlänningar arbetslösa.

En analys av den gotländska arbetsmarknadens framtid som framgår av Vision Gotland 2010 – översiktsplan mål och strategier, resulterar redan i ett kortsiktigt perspektiv i ett stort behov av nya arbetstillfällen. Analysen har tonvikten lagd vid strukturella förändringar, dvs sådana som inte kan hänföras till konjunktursvackor eller andra tillfälliga företeelser. En sådan strukturell förändring som kan få genomslag i samtliga näringar är den snabba internationaliseringen. En annan central strukturförändring är de pågående avregleringarna i samtliga branscher. En tredje strukturell trend är ökade satsningar på forskning, utveckling och kvalificerad arbetskraft.

Sammantaget kan den offentliga sektorns neddragningar väntas svara för det största bortfallet av arbetstillfällen. Men även minskningar inom jordbruket, livsmedelsindustrin och byggsektorn kan slå hårt mot sysselsättningen. Jordbruket kommer trots nedskärningarna att även i framtiden vara en näringsgren med stor betydelse för Gotland. Tillkommer gör också de spridningseffekter som neddragngingar i vissa branscher kan medföra för andra sektorer. Redan i ett kortsiktigt perspektiv blir behovet av nya arbetstillfällen stort.

Det finns alltså starka skäl för att göra kraftfulla ansträngningar för att skapa nya och varaktiga arbetstillfällen. De nackdelar Gotland också har genom sitt läge, sin storlek och sin traditionella näringsstruktur gör att Gotland måste utveckla en starkare konkurrenskraft än andra svenska och europeiska regioner.

Utgångspunkten för att klara behovet av mer sysselsättning måste vara att utgå från Gotlands grundförutsättningar och unika fördelar samtidigt som den pågående utvecklingen noggrant måste följas för att exempelvis möjliggöra utnyttjandet av ny teknik.

Den privata tjänstesektorn måste bli den näringsgren där huvuddelen av de nya arbetstillfällena skapas. Förutsättningarna finns inom olika former av uppdragsverksamhet, inom kulturområdet och besöksnäringen. En ökad satsning på utbyggda telekommunikationer skulle göra förutsättningarna för s k distansoberoende verksamheter gynnsammare. Sysselsättningsökningen måste komma till stånd dels genom ett kraftigt ökat nyföretagande, dels genom nyanställningar inom det befintliga näringslivet. Förutsättningarna för att bi­behålla dagens lokala näringsliv och att ta tillvara dess tillväxtpotential måste uppmärksammas.

Så här vill Folkpartiet liberalerna förbättra villkoren för Gotland.

Lägre skatter för fler jobb

En viktig åtgärd för att skapa fler företag och därmed fler jobb i Sverige är att sänka skatterna. Sänkt skatt krävs på flera områden. Det gäller t ex sänkt skatt på arbete, företagande och kapitalbildning.

Konkret innebär Folkpartiets förslag till skattesänkningar följande.

Jordbruket är grunden för Gotlands näringsliv

Ett livskraftigt och konkurrenskraftigt jordbruk är den viktigaste förutsättningen för en levande och lönsam landsbygd. Det går inte att komma ifrån att det ändå är jordbruket som är motorn i all utveckling och överlevnad för landsbygden. Detta gäller i hög grad för Gotland. Ett livskraftigt jordbruk skapar underlag för andra typer av företag och arbetstillfällen. En grov uppskattning är att mer än hälften av andra företag och arbetstillfällen i landsbygden med närliggande tätorter, är direkt beroende av jordbruket och dess investeringar för sin överlevnad. Det är därför omöjligt att få en framgångsrik landsbygdsutveckling utan att de agrara näringarna blomstrar.

Anslutningen till EU skulle öppna nya marknader och expansionsmöjligheter för en konkurrenskraftig råvaruproduktion och förädlingsindustri genom att produktionen skulle ske på samma villkor som i de övriga medlemsländerna. Men istället för en produktion på samma villkor så belades jordbruket med produktionshämmande avgifter som inte finns i de övriga medlemsländerna. Det har lett till att de svenska jordbrukarna har den näst lägsta lönsamheten inom EU, endast Portugal har lägre. Jämför man med Danmark så blir skillnaden stor. Där ger ett hektar ca 4 000 kr i överskott mot ca 1 000 kronor i Sverige. Av detta kan man klart se att svenskt jordbruk har en mycket ansträngd lönsamhet i förhållande till andra EU-länder.

EU har i samband med utvidgningen en unik möjlighet att genomföra reformer i jordbrukspolitiken som kommer att prägla hela unionens arbete under lång tid framöver. Det viktigaste är att skapa förutsättningar för att jordbrukaren, som vilken annan företagare som helst, ges möjlighet och frihet att på likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt marknad. Inriktningen mot konsumenten ska bli klarare. Konsumentens val ska vara avgörande för jordbruksproduktionen, och konsumenternas förtroende för europeiska livsmedel måste ytterligare stärkas.

Detta förutsätter att både svensk och europeisk politik underlättar för små- och nyföretagandet så att även småskaliga alternativ kan växa fram på landsbygden.

Jordbruket har såväl positiva som negativa effekter på miljön. En utmaning för framtiden blir att minska de negativa. Folkpartiet har länge efterlyst att jordbruket mer rättvist behandlas som en näring bland andra.

En annan utmaning blir att med böndernas hjälp öka de positiva effekterna jordbruket har på miljön. Därför är det angeläget med en vidare diskussion om medel att stödja bönderna – ekonomiskt eller på annat sätt – för deras insatser för ett öppet odlingslandskap och en varierad kulturmiljö. Det är därför viktigt att frågan om vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds vidare och läggs till grund för en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken.

Bra kommunikationer också för Gotland

Utan fungerande kommunikationer kan aldrig hela Sverige få en positiv utveckling. Detta är en grundbult också för utvecklingen på Gotland.

En ”väg” som inte får glömmas bort är färjekommunikationerna till Gotland. Här har staten huvudansvaret för att en god bastrafik kan upprätthållas. Det handlar inte enbart om pris och tillgänglighet utan även om långsiktighet och stabilitet. För gotlänningarna är det viktigt att färjetrafiken, deras ”landsväg till fastlandet”, inte drabbas av de orimliga kostnader som fallet är i dag. Den oro som gotlänningarna känner för den olösta frågans konsekvenser för Gotlands tillväxt och välfärd måste respekteras. Därför måste transportkostnaderna till fastlandet vara i samma storleksordning som motsvarande vägtransporter på fastlandet. Denna fråga har stötts och blötts alltför länge. Regeringen måste därför prioritera problemet med en lösning på Gotlandstrafiken. Ansvaret för Gotlandstrafiken bör flyttas över till Vägverket, som för övrigt har all annan färjetrafik och kostnaden för den gotländska färjetrafiken (”landsvägspriser”) skall ingå i deras budget.

Från Folkpartiets sida välkomnar vi förslagen i Berit Rolléns utredning ”Garanterad transportstandard för Gotland”. Många av förslagen är sådana som Folkpartiet driver. Jag tänker då speciellt på att kostnaden för godstransport nu skall vara jämförbar med motsvarande transport på land.

Ett annat välkommet förslag i utredningen är att färjetrafiken även fortsättningsvis skall gå till två hamnar på fastlandet. Folkpartiet kan dock inte se några skäl till att på längre sikt flytta trafiken från Nynäshamn till Oxelösund. Nynäshamn är den naturliga hamnen för många Gotlandsresenärer från Mälardalsområdet. Dessutom skulle en lokalisering till Oxelösund kunna leda till att det bara blir en fastlandshamn i framtiden.

Det viktiga nu är att förslagen snabbt omsätts i praktiken genom förslag till riksdagen och inte drunknar i en byrålåda på Näringsdepartementet. Det brådskar!

För att kunna stimulera människor och företag att etablera sig på Gotland måste det finnas tillgång till flyg till rimliga priser. För Gotlands del, som f n troligtvis har världens dyraste flyglinjer, måste en snabb lösning komma till stånd. Tyvärr har inte avregleringen av inrikesflyget medfört att konkurrensen på flygmarknaden ökat i tillräckligt hög grad. Frågan är av största betydelse både ur ett tillväxt- och ett välfärdsperspektiv. I slutbetänkandet från Regionalpolitiska utredningen redovisas olika alternativ som kan ge en generell kostnadssänkning. Hit hör statlig upphandling av flygtrafiken på vissa linjer. Ett annat alternativ är att reducera Luftfartsverkets avgifter för flygbolagen på vissa sträckor. Detta är mycket intressanta förslag som omgående bör utredas närmare för att ge Gotland rimligare priser på flygtrafik.

Bilkostnader

Bilen är nödvändig för de flesta på Gotland. Under det senaste året har bensinpriset stigit till nya rekordnivåer på grund av att OPEC-länderna begränsat sin oljeproduktion. Det höga bensinpriset slår extra hårt mot Gotland där många är beroende av bilen för sina arbets- och serviceresor. Vi föreslår att reseavdraget ändras så att det följer prisutvecklingen.

För att kunna arbetspendla är det ofta nödvändigt för småbarnsföräldrar att först resa till en förskola, dagmamma eller annan barntillsyn. På Gotland kan dessa avstånd vara långa och kan i vissa fall dessutom vara orsaken till att t ex en busslinje inte är möjlig att använda. Då sträckan för reseavdrag beräknas bör därför transporten till och från barntillsyn räknas in.

Stockholm den 3 oktober 2001

Helena Bargholtz (fp)