Riksdagen beslutar om att en översyn görs av utskottsindelningen i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av Försvarsberedningens tillsättning och uppgifter.
Utrikesutskottets uppgifter är, enligt riksdagsordningen, att ”bereda ärenden om rikets förhållanden till och överenskommelser med andra stater och mellanfolkliga organisationer, bistånd till annat lands utveckling samt ärenden i övrigt om utrikeshandel och internationellt ekonomiskt samarbete, allt i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts beredning. Ärenden om anslag inom utgiftsområdena 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan och 7 Internationellt bistånd tillhör utrikesutskottets beredning. (Lag 2001:581)”
Försvarsutskottets uppgifter är, enligt riksdagsordningen, att ”bereda ärenden om den militära och – i den mån sådana ärenden inte tillhör något annat utskotts beredning – den civila delen av totalförsvaret samt ärenden om samordningen inom totalförsvaret. Det skall även bereda ärenden om fredsräddningstjänst och kustbevakningen. Ärenden om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar tillhör försvarsutskottets beredning. (Lag 1996:158)”
Då flera av de frågor som behandlas inom utrikesutskottet och försvarsutskottet tangerar de båda utskottens ansvarsområden, kan det ibland vara svårt att avgöra om en frågas behandling skall ske inom det ena eller andra utskottet. Ett sådant område är säkerhetspolitiken. Eftersom ”utrikesutskottet skall bereda ärenden om rikets förhållanden till och överenskommelser med andra stater och mellanfolkliga organisationer ... ” medan försvarsutskottet skall bereda ärenden om den militära och ... ”den civila delen av totalförsvaret samt samordningen inom totalförsvaret ... ” pekar på de båda utskottens behov av nära samverkan med varandra. För att försvarsutskottet ska kunna ta ställning till förslag om att exempelvis bygga upp ett internationellt samarbete om krishantering och ett fungerande säkerhetssystem, behöver utskottet ha hela den utrikespolitiska bilden klar för sig. För att undvika dubbelarbete finns anledning att se över utskottsindelningen beträffande utrikes- och försvarsutskotten.
Då mycket av försvarsutskottets arbete handlar om att ta ställning till olika praktiska och konkreta organisatoriska frågeställningar inom försvarsmakten, borde en stor del av det arbetet kunna avgöras av Försvarsmakten direkt. De olika konkreta och praktiska delar, som av exempelvis säkerhetsskäl måste ingå i den politiska styrningen av Totalförsvaret måste självklart bedömas på regerings-, utskotts- och riksdagsnivå.
Beslut om inrättande av beredningar, som exempelvis Försvarsberedningen, fattas av regeringen. Syftet med Försvarsberedningen, som är ett organ inom Försvarsdepartementet, är att den skall vara ett diskussionsforum mellan företrädare för regeringen och företrädare för riksdagspartierna. Försvarsberedningen analyserar också den internationella utvecklingen och vilka frågeställningar som kan vara aktuella för Sverige. Beredningens arbete brukar redovisas i rapporter.
Försvarsberedningens rapporter ligger sedan vanligen till grund för Försvarsdepartementets propositionsskrivande. När en proposition kommit riksdagen tillhanda, har riksdagsledamöterna 14 dagar på sig att skriva motioner på propositionen innan den behandlas av försvarsutskottet.
I mars 2001 överlämnade Försvarsberedningen en säkerhetspolitisk rapport, Gränsöverskridande sårbarhet – Gemensam säkerhet, Ds 2001:14 till Försvarsdepartementet. I rapporten analyserar Försvarsberedningen den internationella utvecklingen under de senaste åren och drar slutsatser därav för Sveriges säkerhetspolitik. Den 31 augusti 2001 överlämnades rapporten ”Ny struktur för ökad säkerhet – Nätverksförsvar och krishantering” till försvarsministern. De båda rapporterna innehåller politiska rekommendationer till regeringen när det gäller utformningen av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken i ett långsiktigt perspektiv.
Det kan finnas anledning att fundera över hur pass väl förankrade Försvarsberedningens ställningstaganden är i ett demokratiperspektiv. Ett första problem är att Moderata samlingspartiet har valt att ställa sig utanför beredningens arbete. Därmed är inte samtliga partier i riksdagen företrädda. Ett andra problem är att flera av beredningens ledamöter inte sitter i riksdagen, än mindre i försvarsutskottet. Den parlamentariska återkopplingen blir således svag även i detta avseende.
Genom detta förfaringssätt blir försvarsutskottet något av ett transportorgan för redan fattade beslut. Detta måste anses strida mot de grunder som vårt demokratiska system är uppbyggt av och hjälper till att spä på det politikerförakt som redan finns i samhället.
Utskotten består av svenska folket proportionerligt valda riksdagsledamöter. Att dra undan de folkvaldas möjligheter att påverka för vårt land viktiga och angelägna frågor strider mot de demokratiska värdena och rättigheterna och också de krav som väljarna har rätt att ställa på de förtroendevalda.
Beredningarnas uppgifter, tillsättningar och politiska ställning kontra utskottens, framförallt Försvarsberedningens och försvarsutskottets, behöver, mot bakgrund av vad som anförts ovan, ses över. Kraven och förväntningarna på Sverige, som gärna vill berömma sig av att vara ett av världens mest demokratiska länder, är höga. För många länder som idag lider av stora brister vad gäller demokrati och rättvisa, har Sverige såväl moraliska som nationella och internationella förpliktelser, krav som måste uppfyllas.
|
Stockholm den 10 september 2001 |
|
|
Margareta Viklund (kd) |