Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förstärkt möjlighet för medborgarna att laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting i enlighet med vad som anförs i motionen.
Enligt Moderata samlingspartiet bör kommunal verksamhet bedrivas i förvaltningsform medan bolagsform endast skall accepteras som en övergångsform inför en privatisering. Den kommunala självstyrelsen har inneburit att kommunerna kunnat organisera sin verksamhet antingen i traditionell förvaltningsform eller i bolagsform. I båda fallen skall verksamheten följa kommunallagens regler. Men det är bara när verksamheten bedrivs i förvaltningsform som medborgarna har möjlighet att via kommunalbesvär få prövat om verksamheten bedrivs i enlighet med kommunallagen . Det framstår som en klar brist i den kommunala demokratin att medborgarna inte har möjlighet att pröva om kommunpolitikerna följer kommunallagen i den verksamhet som organiseras i bolagsform. Möjligheten att laglighetspröva kommunala beslut bör därför utvidgas till att gälla även beslut och verksamheter i bolag där kommuner utövar ett bestämmande inflytande.
De allmänna bestämmelserna om kommunernas och landstingens näringsverksamhet återfinns i 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen. Enligt 7 § får kommuner och landsting bedriva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster, t.ex. elverk, bussbolag och flygplatser, åt medlemmarna i kommunen och landstinget. Vidare får kommuner och landsting enligt 8 § genomföra åtgärder för att främja näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt stöd till enskilda näringsidkare får lämnas om det finns synnerliga skäl till det.
Kommuner och landsting bedriver i dag en omfattande näringsverksamhet både till omfång och vad gäller utbud av varor och tjänster. Det handlar bl.a. om bostadsbolag, videouthyrning, solarieverksamhet, kaféer, resebyråer etc. Gemensamt för dessa olika näringar i kommunal regi är att de bedrivs med hjälp av skattepengar, dvs. pengar som annars skulle kunna användas till att förstärka och finansiera andra för kommuner och landsting mer naturliga verksamhetsområden, som t.ex. skolan och sjukvården.
Kommunal näringsverksamhet hotar särskilt småföretag och är ett stort risktagande för skattebetalarna. Riktiga arbeten och småföretag slås ut av skattesubventionerad kommunal verksamhet. De privata småföretagen tvingas att konkurrera med verksamheter som bedrivs på helt andra ekonomiska villkor.
Den skattesubventionerade näringsverksamheten har inneburit att konkurrensen mellan privat näringsverksamhet och kommunala bolag har snedvridits till de privata näringsidkarnas nackdel. Såväl i riksdagen som i den allmänna debatten har ifrågasatts om utvecklingen av den kommunala näringsverksamheten är förenlig med kommunallagens och konkurrenslagens bestämmelser.
Bolagsbildningen leder vidare till dubbla lojaliteter för förtroendemännen därför att aktiebolagslagen och kommunallagen ställer delvis motstridiga krav.
Kritik har också riktats mot medborgarnas ringa möjligheter att få till stånd en laglighetsprövning av kommunernas eller landstingens beslut att bedriva näringsverksamhet i förvaltningsform eller i bolag. Om en kommun eller ett landsting bestämmer sig för att i förvaltningsform eller via bolag gå ut på den öppna marknaden och sälja tjänster som ligger i kommunallagens utmarker kan visserligen en invånare i kommunen eller landstinget begära laglighetsprövning genom att överklaga beslutet, men inte utan problem.
För det första krävs ett formellt kommunalt beslut att överklaga. Om en kommunal enhet exempelvis inleder en försäljningsverksamhet på den öppna marknaden, utan något formellt beslut om saken, finns det inte något beslut att laglighetspröva. Ett beslut skall överklagas inom tre veckor efter det att beslutet har justerats. Om kommunen t.ex. anslår pengar till ett kommunalt bolag som efter en månad visar sig använda pengarna på ett otillåtet sätt, kan beslutet inte längre överklagas. Beslut som fattas av kommunala bolag kan normalt inte överklagas.
En kommun kan inte tvingas att rätta sig efter beslutet och om det inte rör sig om myndighetsutövning finns inte någon straffrättslig eller civilrättslig sanktion att tillgripa mot kommunen. Dessa påtalade brister bör snarast rättas till.
Vår utgångspunkt är att kommunerna inte skall bedriva näringsverksamhet. Sådan verksamhet sköts bättre av andra. En renodling av kommunernas uppgifter gynnar demokratin och beslutens kvalitet.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Per Unckel (m) |
|
|
Inger René (m) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |
|
Per-Samuel Nisser (m) |
Christel Anderberg (m) |
|
Carl-Erik Skårman (m) |
Ola Karlsson (m) |
|
Anders Björck (m) |
Margareta Nachmanson (m) |