Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ordet ras bör tas bort eller bytas ut mot en annan formulering i svenska författningstexter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att lagen om hets mot folkgrupp beaktas och aktivt tillämpas av polisen och rättsväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att transvestiter, transsexuella och transpersoner bör omfattas av lagen om hets mot folkgrupp.
I första delen av proposition 2001/02:59 föreslår regeringen bl.a. att det införs en särskild straffskala för grova fall av hets mot folkgrupp och att lagens tillämpningsområde utvidgas så att hets med anspelning på sexuell läggning omfattas. Dessutom föreslås en särskild straffskala för grova fall av hets mot folkgrupp. I propositionens andra del föreslås att straffet för övergrepp i rättssak höjs genom att straffskalorna anpassas till dem som gäller för mened.
I den tredje delen skriver regeringen att det ska införas en särskild straffskala för uppsåtliga grova brott mot tillståndsplikten avseende explosiva varor. I sista delen presenteras ett förslag om att lagen med förbud mot politiska uniformer (uniformslagen) upphävs.
Regeringen föreslår nu att uniformslagen ska upphävas. Enligt uniformslagen är det förbjudet att bära uniform eller liknande klädedräkt som tjänar till att utmärka bärarens politiska meningsriktning (1 §). Förbudet avser också uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt iögonfallande kännetecken. Den som överträder förbudet kan dömas till böter och det som olovligen har burits kan förverkas (2 §). Lagen som trädde i kraft år 1947 föregicks av en provisorisk reglering i form av en fullmaktslag från år 1933. Den svenska lagstiftaren tog tydligt intryck av nazismens och kommunismens framväxt. Båda rörelserna använde sig av ett militärt symbolspråk och bärandet av uniform var en viktig del av den opinionsbildande verksamheten. I motiven framhålls att lagen tillkommit för att motverka hot mot allmän ordning och säkerhet samt för att markera att uniformer inte bör vara ett naturligt inslag i den politiska demokratin. Efter att Lagrådet haft synpunkter på den ursprungliga formuleringen som syftade på ”vissa” politiska inriktningar ska förbudet omfatta alla politiska åsiktsriktningar, alltså även harmlösa partijackor o.dyl. Gränsdragningsproblemen är uppenbara.
På senare tid har lagen kommit att ifrågasättas. HD har aldrig prövat lagen, men det finns två hovrättsavgöranden, enligt vilka personer som offentligt burit nazistiska symboler har frikänts från ansvar med den unika motiveringen att uniformslagen är uppenbart stridande mot grundlagen och därför inte kan tillämpas. Att uniformslagen som den ser ut i dag är tveksam i relation till grundlagen är ett problem. Även gränsdragningsfrågorna är ett dilemma för rättstillämpningen. Risken är stor att fler domstolar vägra tillämpa lagen, vilket i värsta fall skulle kunna ses som en framgång för de grupper lagen egentligen är tänkt att motverka. Om man vill bevara uniformslagen måste den anpassas till grundlagen, eller alternativt regeringsformen anpassas efter uniformslagen.
Lagen tillkom i en tid där hoten från kommunismen och nazismen var stora. Både vårt demokratiska samhällssystem och enskilda individer var i fara. Mot den bakgrunden var lagens tillkomst motiverad. Det är mer än 50 år sedan andra världskriget tog slut. Men nazismen och antisemitismen har levt vidare. Individer upprepar, enskilt och i olika grupperingar, det nazistiska budskapet genom att använda symboler, kläder och slagord. Dessvärre har Sverige under senare år fått uppleva en rad grymma våldsbrott med rasistiska eller homofobiska motiv. Personer med utländsk härkomst har mördats. Homosexuella har mist livet. Engagerade fackföreningsmedlemmar har hotats och i ett fall mördats. Journalister har utsatts för attentat. Polismorden i Malexander hade kopplingar till nazistgrupperingar. Hatpropaganda sprids via hemsidor och cd-skivor.
Även om vår demokrati inte är hotad på samma sätt som under åren kring andra världskriget måste nazismens framväxt tas på yttersta allvar. Vi oroas över nynazismens utbredning i Sverige och de senaste årens ökade aktivitet bland högerextrema grupper. Vänsterextremismen har också gjort sig påmind i vårt land. Oavsett om det politiska våldet hämtar sin näring ur vänster- eller högerideologier måste det bekämpas.
Att enskilda människor hotas, riskerar utsättas för våld eller tystas på grund av sin etniska tillhörighet, religion, sexuella läggning eller politiska övertygelse är fullständigt oacceptabelt i en demokrati. Arbetet mot den här typen av kriminalitet är därför en högprioriterad uppgift för polisen och säkerhetspolisen. Polisens arbete måste backas upp av en effektiv lagstiftning. Ett upphävande av uniformslagen innebär inte att det blir fritt fram för uniformerade nazister att paradera på gator och torg. Lagen om hets mot folkgrupp kan på ett effektivt sätt fungera inom ramen för grundlagens råmärken. Enligt lagen döms den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids – hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Enligt denna proposition utökas bestämmelsen till att även omfatta anspelning på sexuell läggning, vilket Folkpartiet liberalerna välkomnar. Folkpartiet anser emellertid att också transvestiter, transsexuella och transpersoner bör omfattas av lagen om hets mot folkgrupp. Frågan bör utredas.
Det tidigare kravet att uttalandet gjordes offentligen eller spreds bland allmänheten har tagits bort. Det räcker nu att meddelandet sprids. Syftet med denna utvidgning är att rasistiska organisationers verksamhet ska förhindras. Gärningen kan bestå i såväl att själv göra uttalandet eller annars framställa meddelandet som att enbart sprida vad man har hört av någon annan. Även åtbörder eller framställning i bild som inte kan anses som skrift utgör ”meddelande” enligt bestämmelsen. Så snart mer än ett fåtal människor nås av meddelandet anses det ha spritts. I och med HD:s dom i rättsfallet NJA 1996 s. 557 står det nu klart att lagen om hets mot folkgrupp kan tillämpas mot personer som bär symboler som förknippas med nazism och judeförföljelse. Alltså torde upphävandet av uniformslagen inte försämra möjligheterna att motverka användningen av nazistiska symboler och dylikt.
Kampen mot extremism är dock inte enbart en polisiär fråga. Alla som vill värna demokratin har en skyldighet att försvara den. Det kan vi göra på många olika sätt. I det längre perspektivet är det folkliga engagemanget, opinion och information, de allra viktigaste demokratiska medlen. Det finns inget enkelt sätt att mäta resultatet av informationskampanjer om Förintelsen. Tvärpolitiska opinionsyttringar för mänskliga rättigheter skapar sällan stora rubriker. Men de behövs, om och om ingen. Så länge de allra flesta människor förknippar hakkorset med förintelseläger och skräckvälde är risken att nazismen växer sig till en massrörelse liten.
Regeringen diskuterar i propositionen förekomsten av ordet ras i lagen om hets mot folkgrupp. Frågan utreds för närvarande och regeringen vill avvakta resultatet innan någon förändring föreslås. Några remissinstanser anser att ordet bör tas bort. Folkpartiet liberalerna delar den uppfattningen. Att överhuvudtaget använda termen ras om människor ger fel signaler. Rasbegreppet förknippas med rasism och tanken om att det finns människor av olika raser. Därför bör ordet tas bort eller bytas ut mot en annan formulering. Det gäller både lagen om hets mot folkgrupp och andra lagar och förordningar.
Denna ståndpunkt stöds av det faktum att riksdagen har uttalat att det inte finns någon vetenskaplig grund för att dela in människor i olika raser och därför har bett regeringen göra en genomgång av i vilken omfattning begreppet ras förekommer i svensk lagstiftning i syfte att byta ut ordet.
|
Stockholm den 13 december 2001 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |
|
|
Kerstin Heinemann (fp) |
Bo Könberg (fp) |