Personval

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att riksdagskandidater endast får ställa upp i en valkrets.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de större valkretsarna i storstadsregionerna delas in i samma valkretsar som landstingen.

Inledning

Väljaren, inte partiorganisationen, skall vara uppdragsgivaren. Så är i stor utsträckning dessvärre inte fallet idag när partierna trots personvalsinslagen till stor del bestämmer vilka som skall representera väljarna. Personval är viktigt för framtiden för att öka närheten till och förtroendet för politiken. Ett bra steg i rätt riktning togs i senaste valet 1998, men det återstår mycket att göra för att få ett personvalssystem som förtjänar namnet. Ett nomineringssystem gör i dag att en mycket liten andel av väljarna bestämmer vilka som skall representera de olika partierna. Det är av största vikt att personvalet får en mer framträdande roll för att innebära en god möjlighet att förnya demokratin. Mycket av detta ansvar ligger på de olika partiernas företrädare. Rätt hanterat kan personvalsinslaget föra väljare och politiker närmare varandra, och det kan också bidra till att vitalisera partierna. Det handlar om att man som politiker måste vara och agera på ett sådant sätt att man vinner människors förtroende. Personvalet bör därför bygga på att långsiktigt förtroende och direkta kontakter mellan kandidater och väljare byggs upp. Det är för den som kandiderar en fråga om inställningen till den egna personen, till politikerrollen och till människor. Riktig kontakt med människor kräver en öppen och prestigelös attityd.

Dagens personvalsmöjligheter

Enligt den nya vallagen har väljarna möjlighet att i alla val kryssa för den kandidat man helst vill se vald av alla dem som står på en partivalsedel. Genom personvalet kan listans ordning bekräftas av väljarna, men listans inbördes ordning kan också ändras.

En kandidat i ett kommunalval som på detta sätt får stöd av minst 5 procent av partiets totala antal väljare i valkretsen och en kandidat som i riksdagsvalet vinner stöd av minst 8 procent av partiets totala antal väljare i valkretsen placeras i en särskild grupp vid sammanräkningen. I de kommunala valen gäller dessutom en spärregel. Minst 50 röster krävs för att bli personvald, oavsett hur många procent detta motsvarar.

Mandaten fördelas i första hand till de kandidater i denna grupp som klarar spärren. Den som får flest personvalsröster vinner och blir därmed personvald. Det gör att samtliga kandidater på en valsedel har möjlighet att bli valda. Det gör också att fler kandidater än det finns mandat att fördela kan lyckas passera spärren. Så skedde också i flera fall i 1998 års riksdagsval, vilket utvecklas nedan. I fall där ingen kandidat uppnår ett tillräckligt antal personvalskryss gäller listans ursprungliga turordning.

Personvalets resultat i senaste valet

Personvalsinslaget fick genomslag i valet, fast inte tillräckligt. Ca 30 procent av väljarna kryssade för en kandidat till riksdagen. En siffra man skulle kunna önska vore högre. 88 av riksdagens ledamöter sitter nu med direkta mandat från människor i sina valkretsar.

Tyvärr lyckades inte fler än tolv personer som stod utanför valbar plats bli personvalda till riksdagen. Ett litet och stapplande steg i rätt riktning. I tabellen nedan kan man se hur personvalet föll ut i respektive valkrets.

Andel av väljarna som använde sig av möjligheten att rösta på person. Uppdelat på valkrets och parti.

	S	M	V	Kd¹	C	Fp	Mp
Stockholms kommun	24	33²	35²	29	27	30	30²
Stockholms län	18	18	17	30	30³	27³	19
Uppsala län	26	31	23	44	37	35	26
Södermanlands län	26	37	26	41	39	36	35⁴
Östergötlands län	20	33	19	32	33	25	30⁴
Jönköpings län	29	45	29	48	48	43	30⁵
Kronobergs län	21	31	35	37	48	26	24
Kalmar län	23	29	27	38	46	28	20
Gotlands län	33	39	34	42	58	38	38⁴
Blekinge län	21	36	23	35	39	31	28
Malmö kommun	31⁶	27	22	24	27	32	19
Skåne läns västra	39	25	27	35	37	43	22
Skåne läns södra	18	30	23	35	39	36	23
Skåne läns norra och östra	23	35	24	36	40	41	22
Hallands län	29	31	31	40	40	38	26
Göteborgs kommun	32	27	33	46	34	39	30
Västra Götalands läns västra	26	28	27	44	42	37	27
Västra Götalands läns norra	24	31	26	38	37	35	29⁵
Västra Götalands läns södra	24	33	26	38	37	32	23
Västra Götalands läns östra	31	40	34	46	43	42	31⁵
Värmlands län	22	34	26	39	45	42	33
Örebro län	23	34	27	40	44	42	25
Västmanlands län	22	25	28	28	43	26	24
Dalarnas län	37	35	33	46	46	30	29
Gävleborgs län	29	31	26	43	47	35	26
Västmanlands län	26	36	25	39	40	38	40
Jämtlands län	38	38	31	43	50	36	30
Västerbottens län	33	41	29	40	43	43	29
Norrbottens län	28	34	26	37	43	32	28

¹Alf Svensson var förstanamn på Kristdemokraternas rikslista, som fanns i samtliga valkretsar tillsammans med lokala listor.

² Carl Bildt, Gudrun Schyman och Birger Schlaug var förstanamn i Stockholms kommun.

³Lennart Daléus och Lars Leijonborg var förstanamn i Stockholms län.

⁴ Birger Schlaug var, förutom i Stockholms kommun, förstanamn i Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.

⁵ Marianne Samuelsson var förstanamn i Jönköpings, Västra Götalands läns norra samt östra valkrets.

⁶Göran Persson var förstanamn i Malmö kommun.

Inför valet var bilden i media entydig – personvalet skulle svårligen få något genomslag att tala om. Att 88 riksdagsledamöter passerade spärren med goda marginaler visar att personvalet fick genomslag. Önskvärt hade varit att antalet hade varit större.

Ytterligare 17 personer passerade 8-procentsspärren utan att bli valda. Det berodde på att de fick färre röster än en konkurrerande kandidat och att ytterligare mandat inte fanns att fördela. Sammanlagt klarade alltså 105 personer 8-procentsspärren till riksdagen.

Ett allvarligare problem var att informationen inför personvalet i bästa fall kan kallas bristfällig. Riksskatteverket hävdade i informationsbroschyren till alla hushåll att den som var nöjd med en listas utseende inte behövde kryssa för någon kandidat, utan kunde lämna in listan som den var. Ställt på sin spets innebar detta att listornas förstakandidater inte kunde bli personvalda om väljarna följde Riksskatteverkets råd.

Eftersom mandaten i första hand fördelas bland kandidater som klarat spärren och endast i andra hand fördelas efter listordning kunde detta mycket väl leda till att partiernas toppkandidater slogs ut på grund av felaktig information. Om man är nöjd med listans utseende bör man tvärtom utnyttja kryssmöjligheten för att markera detta. Situationen förvärrades av att en företrädare för Riksskatteverket i radio flyttade fram positionerna och hävdade att om man är nöjd med listans utseende så ”skall” man inte kryssa för någon kandidat. Detta uttalande närmar sig obstruktion av demokratin och är ett allvarligt övertramp av en tjänsteman. Det kan inte uteslutas att informationen påverkat utgången av personvalet.

Personvalet innebär en verklig chans för politiken att modernisera gamla kampanjformer och interna belöningssystem. Min vision är hårdraget att personvalet på sikt kan komma att avskaffa valrörelserna som vi är vana att se dem. Argumentet för detta är enkelt. Det tar så oändligt mycket längre tid att etablera en relation till människor i den egna valkretsen och verkligen nå ut med vem man är och vad man står för än den traditionella intensivvalrörelsens tre veckor. När september månad kommer har de flesta människors personliga val av politiker förhoppningsvis redan avgjorts. Det gäller därmed att vara utåtriktad varje dag i sitt politiska arbete, inte bara de sista veckorna inför ett val. I dag måste respekt förtjänas av varje politiker personligen. Det är i grunden en mycket positiv utveckling.

Hur går vi vidare?

Personvalet bör få större möjligheter att påverka vilka representanter som skall sitta i riksdag, kommuner och landsting. Tyvärr visade det sig att det fanns flera orsaker till att personvalet inte fick det genomslag som det förtjänar. Regler borde förhindra att mer namnkunniga och kända namn kandiderar i flera valkretsar, något som skedde under senaste valet, vilket fick till följd att personvalsmöjligheterna i realiteten försvann för många kandidater.

I stora valkretsar var det svårt att få genomslag för personvalsmöjligheterna. Avståndet mellan väljare och deras företrädare är för stort. De flesta vet inte vilka som företräder dem i riksdagen. I Stockholms län t.ex. krävs det nästan 20 000 personröster för att kunna bli personvald i de större partierna. Mindre valkretsar i dessa stora valkretsar skulle kunna minska avståndet mellan väljare och företrädare. Införandet av samma valkretsar i riksdagen som i landstinget borde i de större riksdagsvalkretsarna kunna minska detta avstånd och ge personvalsmöjligheten chansen den förtjänar.

Detta skulle kunna ge större intresse för valen, och förtroendet för politikerna skulle öka då uppdragen blir tydligare från väljarna. En utveckling som jag tror att alla vill ha.

Stockholm den 28 september 2001
Per Bill (m)