Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa ambassadörer i andra EU-länder.
Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen. Femton länder är sammanflätade i ett nära samarbete som omfattar stora och viktiga områden. För tolv av länderna fördjupas samarbetet än mer då de går över till en och samma valuta, euron.
Vi som är medborgare i Sverige är också medborgare i unionen. Vi har rätt att flytta mellan länderna och ta arbeten. På många av livets områden försöker nu EU harmonisera regler och bestämmelser.
På det utrikespolitiska området talar EU ofta med en tunga, som exempelvis nu efter terrorattacken mot USA, då EU-länderna gemensamt ställde upp bakom USA. EU har t.o.m. en ”utrikesminister” som skall samordna EU:s politik.
Samtidigt som Europeiska unionen på olika sätt arbetar med att föra medlemsländerna och deras folk närmare varandra, i syfte att verkligen skapa en enighet med de olika ländernas kulturella särarter som en naturlig och välkommen variation, har alla länderna ambassader i varandras huvudstäder.
Det är förståeligt att Sverige har en ambassad i Washington, Oslo och Pretoria. Men att ha en i Bryssel, Paris eller Madrid verkar minst sagt ologiskt. I USA har ju inte Maryland en ambassad i Florida, eller Texas en i Alaska. Varför? Det är en union av delstater som har överlåtit en del av sin makt till en federal nivå – men de olika delarna av unionen utgör just en union, en enhet. Jag menar att, även om man inte fullt ut kan jämföra EU och USA, bör samma princip gälla inom den europeiska unionen.
Sverige bör därför ta initiativ inom ramen för det europeiska samarbetet och verka för att samtliga EU-länder avskaffar systemet med att ha ambassadörer i varandras länder. I de städer i EU där det också finns internationella organisationer, typ OECD, och där behov av diplomatiska kontakter kan finnas, bör dessa skötas av minimala representationskontor.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |