Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att yttrandefrihet bör garanteras för alla.
FN:s artiklar om mänskliga fri- och rättigheter garanterar, oavsett åsikt, yttrandefrihet för alla. Artiklarna skrevs av andra världskrigets segermakter (inklusive Sovjetunionen, där de förvisso aldrig tillämpades) i syfte att hindra uppkomsten av de totalitära ideologier som orsakade kriget. Beklagligt är att Sverige inte helt lever upp till nämnda artiklar.
FN:s artiklar innehåller ett moment 22 som i ett demokratiskt styrelseskick aldrig kan undvikas. Artiklarna ger nämligen yttrandefrihet även för förespråkare av de ideologier man avsåg bekämpa. Så måste det vara i en utvecklad demokrati. Tyvärr uppfyller Sverige inte det kriteriet.
För en tid sedan fälldes vid domstol en doktorand i Umeå därför att denna initierat ett föredrag vid stadens universitet om nazismen av en nazist. Även nazisten dömdes.
Nuvarande lagstiftning innebär i praktiken, som i Umeåfallet, att de studenter som bevistade ovan nämnda föreläsning förklarades icke kompetenta att självständigt sortera bort och ta ställning till nazistiska budskap.
Domslutet är generande för Sverige som demokrati och vittnar om att samhället inte tilltror medborgarna förmåga till eget ställningstagande. Enligt uppgift i media har vid Umeå universitet representanter för Nordkoreas ambassad tillåtits föreläsa utan att detta orsakat reaktioner.
Att nazismen skall bekämpas är förhoppningsvis de flesta medvetna om och det påståendet ifrågasätter få. Däremot är det förvånansvärt att kommunismen, mot bakgrund av lagstiftningen, tillåts agera utan inskränkningar trots att i den ideologins namn fler brott har begåtts mot mänskligheten jämfört med nazismen.
I ett demokratiskt samhälle som det svenska skall alla åsikter, även de mest extrema, tillåtas framföras. Det måste vara upp till varje medborgare att värdera budskapens bärighet. Yttrandefriheten får aldrig baseras på trender eller politikers tyckande då gränsdragningar mellan acceptabelt och inte acceptabelt aldrig får göras.
Lagstiftningen bör ändras i så måtto att FN:s regler om mänskliga fri- och rättigheter avseende åsikts- och yttrandefrihet till fullo levs upp till. Alla skall ha rätt att propagera för sin åsikt. Således bör såväl kommunister som nazister erhålla möjlighet att framföra sina ideologier utan att riskera bli dömda av domstol för detta.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Sten Andersson (m) |