Riksdagen beslutar genom förändring av vallagen att brevröstning för utlandssvenskar skall vara generell i enlighet med det lagförslag som Valtekniska utredningen år 2000 (SOU 2000:125) angivit i sitt betänkande.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om försöksverksamhet med Internetröstning för utlandssvenskar.
Det vanligaste sättet att ordna möjlighet att rösta för väljare som vistas utomlands är att anordna röstmottagning hos svenska utlandsmyndigheter. Bestämmelser om hur sådan röstning går till finns i 13 kap. vallagen. Röstningen sker hos de svenska utlandsmyndigheter som centrala valmyndigheten bestämmer efter samråd med Utrikesdepartementet.
Vid ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får röstmottagningen börja tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen. Vid andra val får röstmottagningen börja tidigast den tjugonde dagen före valdagen. Röstmottagningen får pågå så länge att de valkuvert som myndigheten har tagit emot kan vara hos den centrala valmyndigheten senast klockan 12 dagen före valdagen. Utlandsmyndighetens chef bestämmer när och var röstmottagningen skall anordnas. Röstmottagare är utlandsmyndighetens chef eller den person som myndighetens chef utser. Förfarandet vid röstningen är i huvudsak detsamma som vid poströstning. Det krävs dock inte för att få rösta att väljarna har något röstkort. Bestämmelserna gör det möjligt för utlandsmyndigheten att öppna röstmottagning inte bara på ambassader och konsulat utan också på andra ställen, t.ex. på svenska byggarbetsplatser, på avlägsna eller isolerade orter, orter med större turistkoncentration, kurorter, orter där svenska FN-bataljoner är stationerade etc.
Det andra sättet att rösta utomlands är att brevrösta. Bestämmelser om sådan röstning finns i lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall. Där föreskrivs att väljare som vistas i Tyskland och Schweiz eller ombord på ett svenskt fartyg i utrikes fart får brevrösta. Det gäller vid ordinarie val eller omval till riksdagen, ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige samt vid extra val till riksdagen, val till Europaparlamentet och folkomröstning. Brevröstningen har införts för väljare som vistas i Schweiz och Tyskland till följd av att det tidigare i dessa båda länder inte har kunnat genomföras någon röstmottagning på de svenska konsulaten och beskickningarna. Till en början infördes brevröstning på försök inför 1982 års val sedan Tyskland accepterat att utländska medborgare deltar i val i sina hemländer genom att sända sina valsedlar till hemlandet med posten. Sedan Schweiz accepterat brevröstning utsträcktes möjligheten att brevrösta inför 1991 års val till väljare som vistas i Schweiz. Båda länderna har numera förklarat sig även kunna tillåta att röstmottagning sker vid svenska utlandsmyndigheter.
De omständigheter som en gång motiverade införandet av brevröstning för väljare som vistas i Schweiz och Tyskland föreligger således inte längre. Brevröstningen har ändå behållits som ett alternativ parallellt med röstmottagning på utlandsmyndigheten. I samband med lagstiftningsarbetet inför den nu gällande vallagen behandlade regeringen frågan om brevröstningens omfattning i propositionen 1996/97:70. Regeringen konstaterade med utgångspunkt från erfarenheterna från Tyskland att brevröstningen jämte röstning vid utlandsmyndigheterna kunnat genomföras utan praktiska problem vid valen år 1994 och valet till Europaparlamentet år 1995 och att brevröstningen skulle tillåtas också inför nästa mandatperiod, särskild mot bakgrund av att många svenskar i Tyskand skulle kunna få det svårt att ta sig till en utlandsmyndighet.
De svårigheter som kan föreligga för väljare som befinner sig i Schweiz och Tyskland att ta sig till en utlandsmyndighet för att rösta är inte större än de svårigheter som väljare vilka befinner sig i andra länder har. Snarare är i många fall förhållandet det motsatta. Den centrala valmyndigheten och Utrikesdepartementet får i samband med varje val ta emot kritik från svenska medborgare som vill vara med i valet men som av praktiska skäl inte kan rösta eftersom de befinner sig alltför långt från något röstmottagningsställe. Som exempel kan nämnas att i USA och Australien är avstånden så stora att det krävs flygtransport. I det inre av Ryssland och i de republiker som bildades efter Sovjetunionens upplösning finns inga röstmottagningsställen alls. Även svenskar på Svalbard och i de nordligaste delarna av Norge har framfört kritik.
Vad som i praktiken står till buds för att på ett verkningsfullt sätt underlätta för de svenskar som vistas utomlands att kunna delta i valen är att utvidga brevröstning till att omfatta all utlandsröstning. Mot en sådan utvidgning talar inte bara att brevröstning inte kan garantera väljarens valhemlighet utan också att det är mindre tillförlitligt och säkert. Erfarenhetsmässigt underkänns en förhållandevis hög andel av dessa röster (felaktig bevittning m.m.). Vidare får man räkna med att försändelser kan komma bort i postgången. Trots sådana problem är det betydelsefullt att genomföra en generell rätt till brevröstning för utlandssvenskar.
Frågan har beretts av Valtekniska utredningen år 2000 (SOU 2000:125).
Enligt utredningens mening är förhållandena på många platser sådana att det inte går att rösta eller att avstånden är så stora att det i praktiken blir omöjligt att delta i valet utan mycket stora uppoffringar från den enskilde väljaren. Härtill kommer att allt fler svenskar med den ökande internationaliseringen befinner sig utomlands under kortare eller längre tid. Antalet ambassader och konsulat där röstmottagning kan ske har enligt vad utredningen erfarit samtidigt minskat något. Även om fler röstmottagningsställen skulle kunna öppnas kommer ett stort antal svenskar att befinna sig på platser där det inte finns någon röstmottagning. Budröstning löser inte heller problemet. Utredningen förslår därför att brevröstning utvidgas till att omfatta all utlandsröstning. Det är inte praktiskt möjligt att göra någon närmare prövning av om förhållandena på varje plats är sådana att det motiverar en möjlighet att brevrösta. Bestämmelserna om brevröstning bör tas in i vallagen. Möjligheten att rösta hos utlandsmyndigheten skall finnas kvar.
Regeringen har i propositionen avvisat förslaget av byråkratiska skäl. De skälen är inte hållbara ur ett rättviseperspektiv. Vallagen bör ändras enligt valtekniska utredningens förslag.
Frågan om Internetröstning har diskuterats i andra kristdemokratiska motioner. Regeringen borde därför ta initiativ till ett försök i att utnyttja röstningen via Internet för utlandssvenskar i samband med 2002 års val. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 27 november 2001 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
Kjell Eldensjö (kd) |
Magda Ayoub (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Inger Strömbom (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Amanda Agestav (kd) |