Motion till riksdagen
2001/02:K19
av Per Lager m.fl. (mp)

med anledning av prop. 2001/02:7 Regional samverkan och statlig länsförvaltning


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2001/02:7 Regional samverkan och statlig länsförvaltning.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt försöksverksamhet med regionalt självstyre.

  3. Riksdagen beslutar om sådan ändring av 1 § lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning att försöksverksamheten förlängs till utgången av 2006.

  4. Riksdagen beslutar om sådan ändring av 37 § lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund att likvidation av regionförbundet i Kalmar län skall ske efter utgången av 2006.

  5. Riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 kap. 3 § vallagen (1997:157) att landstingen i Skåne och Västra Götaland får besluta att valet till landstingsfullmäktige skall benämnas ”val till regionfullmäktige” eller ”val till landstingsfullmäktige/regionfullmäktige”.

  6. Riksdagen begär hos regeringen förslag till ett regelverk för permanenta, direktvalda, regionala självstyrelseorgan från 2007.

  7. Riksdagen beslutar om sådan ändring av 2 § lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning att även självstyrelseorganet i Västra Götalands län ges befogenheten att besluta om fördelningen av statsbidrag till regionala kulturinstitutioner efter en överenskommelse om den övergripande inriktningen på bidragsanvändningen med staten.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kontinuerlig utvärdering och en parlamentariskt tillsatt analysgrupp.

Inledning

Den parlamentariska regionkommittén (PARK) redovisade, efter tre års arbete, sina överväganden och förslag den 5 oktober 2000. En utgångspunkt för dessa skulle enligt direktiven vara att utveckla formerna för en fördjupad demokratisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret samtidigt som det bör finnas en sammanhållen, effektiv statlig organisation på regional nivå för bl.a. tillsyn, rättstillämpning och uppföljning/utvärdering av statsmakternas beslut. En annan utgångspunkt var att kunna säkerställa att nationella mål fick genomslag i landets alla delar, men också att hänsyn tas till de mål för den regionala utvecklingen som de regionala självstyrelseorganen ställt upp.

Positivt – trots kort utvärderingstid

Trots den korta utvärderingstiden, vilket i sig är begränsande, var huvudintrycket att den pågående försöksverksamheten fallit väl ut. Försöken har fått igång diskussionerna om en fördjupad demokrati, om subsidiaritetsprincipens innehåll, och lett till nydanande arbetssätt i det regionala utvecklingsarbetet, där politikerna försökt öppna och finna nya former för dialogen med regionens medborgare. De ibland alltför snabba administrativa förändringarna har inte alltid hunnit bli förankrade och försöken har därför ännu inte fått eftersträvat folkligt engagemang och förståelse.

Kommittén har iakttagit det överväldigande stöd som självstyrelseorganen fått av ledande kommunföreträdare i försökslänen. Också samarbetsklimatet mellan kommunerna har förbättrats. Omvärldskontakterna har i försökslänen fått en mer renodlad och samordnad organisering, jämfört med när länsstyrelsen ansvarade för de regionala utvecklingsfrågorna.

Kommitténs förslag

En i stort sett enig kommitté föreslog i sitt betänkande bl.a. att försöksverksamheten i Gotlands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län förlängs till att omfatta även perioden 1 januari 2003 – 31 december 2006. Vidare föreslog kommittén att försöksverksamheten utvidgas till att omfatta ytterligare län, om kommuner och landsting är överens. Försöket med vidgad samordnad länsförvaltning vid länsstyrelsen i Gotlands län föreslogs också fortsätta under samma period.

En annan fråga, där kommittén lämnade flera förslag, handlar om att göra ansvarsfördelningen mellan staten och självstyrelseorganen i försökslänen tydligare.

Bland förslagen fanns också att självstyrelseorganen skulle ges befogenhet, efter en överenskommelse (avtal/kontrakt) med staten om den övergripande inriktningen, att avgöra till vilka regionala kulturinstitutioner som statsbidraget fördelades. Denna rätt över den s.k. kulturpåsen skulle även ingå i försöksverksamheten i Västra Götaland. Det är dock viktigt att denna rätt inte underminerar mångfalden och de olika konstarter som nationellt anses viktiga. De nationella kulturmålen måste garanteras genomslag.

Remissinstanserna

En överväldigande majoritet av remissinstanserna tillstyrker själva huvudfrågan om förlängd försöksverksamhet och för en utvidgad sådan finns en klar majoritet. Flera kommuner, landsting, Vägverket och de tre självstyrelsorganen anser att modellen med direktvalda regionfullmäktige bör permanentas. De statliga myndigheterna är emellertid i huvudsak negativa.

Propositionen – en återvändsgränd

Regeringens proposition innebär en helt annan inriktning än den som PARK var överens om. Istället för att länsstyrelsen lämnar ifrån sig en stor del av utvecklingsansvaret till självstyrelseorganet och mer koncentrerar sin verksamhet på tillsyn och uppföljning av nationella mål gör regeringen helt om och väljer att istället stärka centralstyrningen och ge länsstyrelsen/lands­höv­dingen ytterligare befogenheter. Utvecklingen av regionförsöken reduceras till att, istället för regionala självstyrelseorgan, omfatta starkt villkorade samverkansorgan, som inte är någonting annat än vanliga kommunalförbund med indirekt valda ledamöter (vilket ger dålig representativitet och missgynnar alla mindre partier) och där alla kommuner måste vara med, men ”där även landstinget (det enda regionala organet med direktval och egna pengar) kan ingå som medlem”. I detta sammanhang måste man verkligen fråga sig hur skrivningen i den föreslagna lagtexten, att ”landstinget kan ingå”, skall tolkas om ett av kommunerna bildat samverkansorgan inte vill ha med landstinget men landstinget vill vara med?

Återgång till en kommunalförbundslösning medför dessutom för medborgarna svåröverskådliga och svårbegripliga val utan eget deltagande, otydliga ansvarsförhållanden för de verksamheter som samverkansorganet skall ha hand om och att man måste förlita sig på ett organ utan egna pengar (ingen egen beskattningsrätt).

En annan otydlighet är vad som är tänkt för försöksverksamheten i Kalmar län där regionförbundet ”likvideras” i och med att försökslagstiftningen upphör 1 januari 2003.

Propositionens förslag, som inte tillåter några nya försök med direktvalda regionfullmäktige, är en återvändsgränd för det regionala självstyrets utveckling och utvidgning.

Förslaget har karaktären av att inte vara särskilt genomtänkt och välgrundat. Det är svårt att se ett klart förhållningssätt till regional demokratiutveckling.

Miljöpartiets ställningstagande

En bred majoritet, inklusive de socialdemokratiska ledamöterna, stod bakom PARK-förslaget och den ”kovändning” som regeringen gör i propositionen är därför både märkligt och beklämmande. Borta är den positiva decentraliseringen av makten samt den verkliga utvecklingen av demokratin med mer av folkligt engagemang, ansvar och deltagande. Riksdagen bör därför avslå propositionen.

Regeringen bör snarast återkomma med ett nytt och bättre genomtänkt förslag i linje med PARK:s betänkande, som istället stärker utvecklingen av det regionala självstyret. Det innebär fortsatt försöksverksamhet till utgången av 2006 och att nya ansökningar om att få bilda försök med direktvalda regionfullmäktige bör behandlas välvilligt. Detta bör ges regeringen till känna.

Den fortsatta försöksverksamheten kräver relevanta lagändringar så att bl.a. giltigheten för försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning i Kalmar län förlängs till utgången av 2006. Vallagen bör ändras så att valen i Skåne och Västra Götaland sker till regionfullmäktige. Riksdagen bör besluta om sådana ändringar.

Till PARK:s betänkande fogade Miljöpartiet reservationer vad gällde diskussionen kring graden av demokrati vid direkta respektive indirekta val och om det minskade behovet av ett landshövdingeämbete i försökslänen. Vi hade också ett särskilt yttrande som kritiserade tillkomsten av ”storlänet” Västra Götaland, behovet av kommunala folkomröstningar vid tveksamma gränsdragningar, tidsfaktorn och språkets betydelse för en folklig förankring, om de nationella kulturmålen och vikten av en fortsatt parlamentarisk analysgrupp för uppföljning av försöken.

Det är viktigt att regionerna i framtiden får inflytande över fördelningen av kulturanslagen till de regionala institutionerna. Med den i kommittén föreslagna överenskommelsen med staten vad gäller den övergripande inriktningen på bidragsanvändningen, en garanti för de nationella kulturmålen, menar vi att även Västra Götaland bör få samma möjligheter som övriga försöksregioner. Riksdagen bör besluta om detta.

Miljöpartiet ser direktvalda regionfullmäktige (med entydigt mandat att företräda regionen utåt) som målet för den regionala självstyrelseformen, men har accepterat att det i olika län finns olika förutsättningar att direkt övergå till en sådan styrelseform. Försöksverksamheten är just till för att ge utrymme för olika former och mjuka övergångar. Inget av de åtta länen som ansökt om att få delta i försöket vill bilda samverkansorgan. De ansöker om att få delta i försök med indirekt eller direkt valda självstyrelseorgan för att kunna ta över huvudansvaret för det regionala utvecklingsarbetet. Vi menar att försöksperioden skall sträcka sig fram till utgången av 2006. Därefter är det dags att permanenta den utvecklade formen av regionalt självstyre med direktvalda regionfullmäktige. Då skall i de regioner där ett regionalt organ bildats också detta ersätta landstinget i regionen. Riksdagen bör därför begära förslag från regeringen till ett regelverk för permanenta och direktvalda regionala självstyrelseorgan från 2007.

En så här omfattande administrativ och demokratisk reform behöver tid på sig för att ”sätta sig”, finna effektiva former och få en nödvändig folklig förankring. Därför är fortsatta och utvidgade försök nödvändiga för demokratin. Kommittén ansåg att försöksverksamheten behövde fortsatta uppföljningsrutiner. Vi anser att en sådan kontinuerlig utvärdering under kommande försöksperiod är nödvändig och att en parlamentariskt tillsatt analysgrupp skall vara kopplad till det arbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 17 oktober 2001

Per Lager (mp)

Kia Andreasson (mp)

Lars Ångström (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Mikael Johansson (mp)