Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förlänga giltighetstiden för lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning och lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län till 2006.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en lagstiftning som skall gälla från år 2007 skall förberedas.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förtydligad lag för försöksverksamhetens fortsatta befogenheter i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ge möjlighet till ytterligare försöksverksamhet med regionala självstyrelseorgan.
Riksdagen tillkännager – om yrkande 1 bifalls – för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen skall utse länsstyrelsens styrelse i försökslänen och landstingen i övriga län.
Riksdagen begär – om yrkande 1 avslås – att det i samtliga län skall vara landstinget som utser länsstyrelsernas styrelser i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det skall finnas jämställdhetsexperter inom länsstyrelserna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om självstyrelseorganens rätt att bestämma över fördelningen av vissa kulturstöd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om principer för fördelningen av regionala projektmedel.
Sverige befinner sig i en omvärld som formas av en snabb internationalisering, såväl ekonomiskt som politiskt. För att garantera medborgarna inflytande och för att fördjupa demokratin krävs en stark regional nivå som motvikt till nationalstatens minskade betydelse och de lokala nivåernas försvagade ställning gentemot omvärlden. Regionernas ökade betydelse är till stor del en följd av det svenska EU-medlemskapet, men även för att de regionala internationella kontakterna ökar och konkurrensen mellan olika regioner, inom och över nationsgränserna, växer.
Vänsterpartiet vill stärka den regionala nivån utifrån flera utgångspunkter. Vi vill förstärka den politiska tydligheten, utöka den regionala demokratin och möjliggöra en regional mobilisering. Vi vill även vitalisera engagemanget bland förtroendevalda och regioninvånarna för att motverka det ökande avståndet mellan politiken och människors vardag. Den politiska tydligheten och möjlighet att utkräva politiskt ansvar blir störst om man väljer ett direktvalt regionfullmäktige som högsta beslutande organ. Ett regionfullmäktige innebär inte någon utökad organisation, utan är en omfördelning av ansvar, resurser och kompetens. Det är heller inget överorgan till kommunerna, utan en nödvändig komplettering av en regional demokrati.
Inom försöksverksamhetens ram finns även självstyrelseorgan som valts indirekt. Där begränsas möjligheterna för medborgarna att utkräva politiskt ansvar, vilket gör den modellen mindre demokratisk.
De förslag som regeringen presenterar i propositionen 2001/02:7 har inte en inriktning som leder till ökad regional demokrati. Istället tycks förslagen syfta till att stärka det nationella inflytandet i regionerna. Det är för Vänsterpartiet ingen önskvärd utveckling. Vänsterpartiet vill därför ha en fortsatt försöksverksamhet som ger självstyrelseorganen makt att bestämma i de frågor som berör regionens utveckling. Ytterligare försöksverksamhet bör inrättas, företrädesvis i en region i norra Sverige. Självstyrelseorganen bör få bestämma över fördelningen av kulturbidrag, regionala projektmedel och EU-stöd. Den övergripande målsättningen måste vara att fördjupa den lokala och regionala demokratin. Medborgarnas delaktighet i samhällsutvecklingen måste stärkas genom en fortsatt regional demokratisering.
Försöksverksamheten med direktvalda regionfullmäktige bör ges förutsättningar att fortsätta ytterligare. Det är viktigt för att samla erfarenheter och för att få ett bra underlag för utvärdering. En förutsättning för att försöken skall kunna fortsätta är att lagstiftningen förlängs. Lag (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning och lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar, Västra Götalands och Skåne län reglerar försöksverksamheten. Lag (1996:1414) upphör att gälla i december 2002. I proposition 2001/02:7 föreslår regeringen ett upphävande av lagen (1996:1415) vid utgången av år 2002. Lag (1996:1415) innehåller bestämmelser om formerna för självstyrelseorganens verksamhet och innehåll. Inriktningen är där att ge den regionala samhällsorganisationen fördjupat självstyre, med ett ökat regionalt och lokalt inflytande. Det skiljer sig väsentligt från det lagförslag som läggs fram i propositionen, som istället innebär ökat nationellt politiskt inflytande och ökad kontroll.
Sjävstyrelseorganen har en betydligt starkare juridisk ställning och en mer direkt beslutanderätt än samverkansorganen, vilket är en förutsättning för att de skall kunna ha någon reell påverkan i regionala frågor. De har också en betydligt mer omfattande beslutsrätt över företagsstöd, kulturstöd, EU-anslag och övrig regional projektverksamhet.
Vänsterpartiet anser att försöksverksamheten med självstyrelseorgan skall fortsätta så att regioninvånarna ges ett direkt inflytande över den egna regionens utveckling. För att göra det möjligt bör giltighetstiden för lag (1996:1414) och (1996:1415) förlängas till år 2006. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Om en förlängning görs av giltighetstiden enligt ovan, så finns det efter 2006 behov av en permanent lagstiftning. Regeringen bör redan nu förbereda en lagstiftning som skall gälla från år 2007. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I propositionen skriver regeringen att ”samverkansorganen i de nuvarande försökslänen under nästkommande mandatperiod skall ha samma beslutanderätt om medel för regional utveckling som i dag”. Det är en bra inriktning, men den följs inte upp i den föreslagna lagstiftningen. Lagstiftningen i nuvarande förslag är generell och tar inte hänsyn till att verksamheten skall fortsätta i de nuvarande försökslänen. Därför behövs ett förtydligande av lagen vad gäller de framtida befogenheterna i de nuvarande försökslänen. Regeringen bör återkomma med ett förtydligat lagförslag i enlighet med det som ovan anförs.
Det behövs ytterligare försöksverksamhet med regionala självstyrelseorgan. Försöken i Skåne, Kalmar och Västra Götaland speglar de förutsättningar som finns i just de delarna av landet. Det bör betonas att norra Sverige inte har någon försöksverksamhet och att där råder andra förutsättningar än i landets södra delar, t ex vad gäller regionalpolitiskt stöd från EU. Vänsterpartiet anser att det bör ges möjlighet att inrätta ytterligare försök utifrån de ansökningar som inkommit. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I propositionen föreslås att länsstyrelsernas styrelser skall utses av regeringen från år 2003. Det är inte ett uttryck för en ökad regional demokratisering. Istället är det ett steg mot större nationellt inflytande och ett sätt att säkerställa regeringens inflytande på den regionala nivån.
Vänsterpartiet har begärt att försöksverksamheten skall få fortsätta fram till 2006. Om så blir fallet stödjer vi regeringens förslag så till vida att regeringen skall utse länsstyrelsernas styrelse i försökslänen. Vi vill dock att det i de län som inte är försökslän även i fortsättningen skall vara landstinget som utser styrelsen för länsstyrelsen. En sådan ordning motiveras av det stora inflytande över den regionala utvecklingen både vad gäller befogenheter och fördelning av medel som landshövding och länsstyrelsen alltjämt har. Det som ovan anförs om ordningen för att utse länsstyrelsens styrelser bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Om vårt förslag – enligt yrkande 1 – att förlänga försöksverksamheten inte bifalls ser vi inga skäl att låta regeringen utse styrelser till länsstyrelserna. I det fallet bör regeringens yrkande avslås, så att det i samtliga län är landstinget som utser styrelserna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att den rättsliga regleringen av länsexpertfunktionerna skall slopas och att länsstyrelserna själva skall besluta om länsexperterna. En utgångspunkt är att sakansvaret finns kvar inom länsstyrelsen, men att varje länsstyrelse skall kunna utforma sin organisation utifrån verksamhetens innehåll.
Vad gäller jämställdhetspolitiken avser regeringen att återkomma med särskild reglering i länsstyrelseinstruktionen. Det är vällovligt att regeringen skall prioritera genomförandet av jämställdhetspolitiken på regional nivå. Syftet med expertfunktionen är att hålla en hög kompetens inom det aktuella området. Om jämställdhetspolitiken är ett prioriterat område så bör det inte finnas någon tvekan om att kunskaperna om jämställdhetsarbete måste vara mycket hög på varje länsstyrelse. Därför bör kravet på att det skall finnas en jämställdhetsexpert finnas kvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att en modell för ansvarsfördelning inom kulturpolitiken skall innebära att väsentliga delar av kulturrådets nuvarande anslagsfördelande uppgifter tas över på regional nivå utan att staten för den skull släpper det övergripande ansvaret för att nå de kulturpolitiska målen. Vi menar att den modell som nu håller på att finna sina former i Västra Götaland, med en levande dialog mellan den nationella och regionala nivån, är ett intressant sätt att utveckla kulturpolitiken i en sådan riktning.
Självstyrelseorganen i Gotland, Kalmar och Skåne län har hittills haft rätt att besluta om vissa statliga kulturbidrag. I Västra Götalands län finns ingen befogenhet att fördela kulturbidrag, utan där har Statens kulturråd och regionen istället utvecklat samverkansformer för hur stödet inom kulturområdet skall hanteras, vilket inte kan anses tillräckligt. Samtliga regionala självstyrelseorgan bör ges rätt att bestämma över fördelningen av kulturbidrag, men de bör samråda med Statens kulturråd, kommunala företrädare och kulturproducenter i likhet med den organisation som används i Västra Götaland.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur en modell för fördelning av kulturbidrag kan utformas så att de regionala självstyrelseorganen ges befogenhet att fördela kulturpolitiska medel samtidigt som fördelarna med en levande dialog mellan berörda parter tas tillvara och att de nationella kulturpolitiska målen uppfylls. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen avser att ge samverkansorganen ansvar för utveckling och förankring av de regionala tillväxtprogrammen. Målsättningen med dessa program är att främja regional utveckling i hela landet. Det är i det sammanhanget viktigt att ha tydliga prioriteringar för hur anslaget till vissa regionala projektverksamheter får användas. Statliga medel finns avsatta inom anslaget 33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder inom utgiftsområde 19. Dessa medel skall fördelas mellan länen utifrån de regionala problemens svårighetsgrad. Den förändring som föreslås av regeringen får inte innebära att dessa medel fördelas över hela landet, oavsett vilka regionala utvecklingsbehov som föreligger. Regeringen bör utforma ett regelverk för hur de medel inom anslaget 33:1 som ställs till förfogande för samverkansorganen skall användas. Det bör fastställas principer för hur den geografiska fördelningen skall göras utifrån tidigare regionalpolitiska prioriteringar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2001 |
|
|
Owe Hellberg (v) |
|
|
Mats Einarsson (v) |
Kenneth Kvist (v) |
|
Sten Lundström (v) |