Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föreskrifter för samverkansorganets arbetsordning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om godkännande av tillväxtavtalen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att beslutanderätt för samverkansorganet ges över fler anslag än 33:1 inom program 19.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av reglering av statliga myndigheters agerande inom samverkansområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansiering av administrationskostnader för det kommunala samverkansorganet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering.
Riksdagen beslutar om vad som i motionen anförs om rätt för samverkansorganet att besluta om egen benämning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om länsstyrelsens styrelse.
Riksdagen beslutar om fortsatt försöksverksamhet om vidgad samordnad länsförvaltning i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelning av kulturpolitiska medel.
Mot bakgrund av förslagen i regeringens proposition finner jag det rimligt att försöket, med ändrad regional ansvarsfördelning, fortsätter enligt PARK:s – Den parlamentariska regionkommittén – förslag. Den tid som försöksverksamhet pågått måste anses som alltför kort för att göra rimlig utvärdering.
De kostnader av olika slag som försöket medfört skulle vara helt bortkastade om det inte vore möjligt att göra en entydig värdering av försöksverksamheten. Det är rimligt att uppgjorda planer vad avser länets utveckling, prioriteringar och olika parters medverkan ges möjlighet att verka så lång tid att positiva eller negativa förändringar kan avläsas.
PARK har konstaterat att tiden varit för kort för att möjliggöra en allsidig utvärdering och att självstyrelseorganens handlingsfrihet begränsats av statliga regleringar. Utöver detta måste anses att tilldelade medel, som självstyrelseorganet haft beslutanderätt över, varit högst begränsade.
Det synes vara lämpligt att nu formalisera det ansvar som kommuner övertar från staten genom att detta hanteras i ett samverkansorgan. Jag förutsätter att regeringen återkommer med föreskrifter som tydliggör samverkansorganets arbetsordning, för att säkerställa att kommunala frågor inte får en lägre prioritering.
När en kommun eller ett landsting och en kommun övertar tidigare statliga uppgifter måste regelverket förändras, så att det inte finns någon risk att kommunala frågor nedprioriteras i den kommunala handläggnings- och beslutsprocessen.
Propositionens förslag till uppgifter för samverkansorganet verkar väl avvägt. Det måste dock utformas föreskrifter vad gäller länsplaner med avseende på infrastrukturåtgärder för de fall då statliga regionala myndigheters ansvarsområde, som t ex Vägverkets, inte överensstämmer med länsgränser eller gränser för samverkansorganets verksamhetsområde.
Det har knutits stora förhoppningar till träffade tillväxtavtal. Det är därför besvärande att regeringen ännu inte godkänt innehållet i de framtagna tillväxtavtalen. Det måste snarast komma beslut från regeringen om inlämnade tillväxtavtal så att dessa kan börja tillämpas. Godkända tillväxtavtal är nödvändiga för att det ska vara möjligt att tidigt förbereda nästa revidering och framtagandet av nästa omgång tillväxtavtal. Detta är en förutsättning för att fortsatta försök med regional samverkan skall kunna slå väl ut.
Det är önskvärt att även andra medel än de som finns under anslaget 33:1 kan hanteras regionalt. De medel som riksdagen anvisar under detta anslag är en förhållandevis blygsam del av hela program 19.
För att det verkligen skall bli någon effekt av de regionalt fattade besluten måste de medel som självstyrelseorganet beslutar över påtagligt öka. I de fall samverkansorganets verksamhetsområde sammanfaller med EU:s strukturfondsprogram är frågan om medfinansiering betydelsefull och ibland gränssättande.
Förfogade samverkansorganet över ett större belopp än vad regeringen föreslår kunde regionalt fattade beslut avsevärt förstärka utvecklingen, inte minst när det gäller strukturfondsåtgärder.
I de regioner som omfattas av omställningsprogrammet med anledning av försvarsomläggningen borde beslutanderätten över tilldelade medel för detta ändamål överföras till berörd region. Det hade då varit möjligt att fatta beslut när lämpliga projekt funnits för att möta konsekvenser av försvarsnedläggningarna.
Hade samverkansorganet förfogat över tilldelade medel inom detta anslag hade sannolikt beslut om åtgärder kunnat fattas mycket tidigare och med den inriktning som varit lämpligast i berörd region. Det är fortfarande möjligt att ge den regionala nivån ökad beslutanderätt över dessa medel.
Propositionens avsnitt 7.3 bör utvecklas och det bör klargöras hur statliga myndigheter skall agera i de fall samverkansområdet är en del av den statliga myndighetens verksamhetsområde. Det bör även finnas regler i de fall samverkansorganet inte uppfattar att berörd statlig myndighet tillfullo arbetar efter ett av samverkansorganet fastställt program, i enlighet med propositionens förslag.
Eftersom tydligen en del av finansieringen av administrationskostnaderna avses ske från anslaget för regionala utvecklingsmedel är det viktigt att regeringen i budgetpropositionen för 2003, eller på annat sätt, ger tydliga anvisningar som så långt möjligt begränsar dessa kostnader. Därmed kan så stor del som möjligt av anslaget användas för just regional utveckling.
Det är bra att propositionen tydligt anger att såväl en årlig redovisning som en oberoende granskning varje mandatperiod skall göras. De föreskrifter som skall utarbetas bör innehålla anvisningar om att den årliga redovisningen skall bli föremål för en så bred diskussion som möjligt inom samverkansorganets verksamhetsområde.
Det borde vara möjligt för Gotland att även – om samverkansorganet på Gotland så önskar – använda begreppet region, möjligen i en kombination med kommunnamnet.
Det förefaller något märkligt att Skåne och Västra Götaland ges valmöjlighet vad gäller benämningen men att Gotland förvägras detta.
Det torde inte finnas något behov av ändring i vallagen för att medge en benämning som väl avspeglar samverkansorganets uppgifter, särskilt om regelverket medgav en ordning som möjliggör namnkombination.
Förslaget med en sammanhållen länsförvaltning verkar lämpligt. I den mån det inte redan sker samverkan mellan länsstyrelser är det naturligtvis bra att detta kommer till stånd och till och med förstärks och utvecklas.
Jag delar inte uppfattningen som kommer till uttryck i propositionens förslag vad gäller hur länsstyrelsens styrelse skall utses. Den ordning som varit tidigare att landstingen, och i vissa fall kommunen, utsett ledamöter i länsstyrelsens styrelse har haft fördelen att styrelsen varit väl förankrad inom ansvarsområdet. Regeringens förslag ger intrycket av ett kontrollbehov genom att utse ledamöter för att ”tillgodose insynskraven i verksamheten”.
Det är vidare viktigt att ledamöterna i styrelsen är delaktiga genom att vara boende inom länet.
Om vi i någon mån anser att regeringen är att jämföra med en styrelse för riket skulle vi naturligtvis inte acceptera att regeringsledamöter inte bor i landet. Lika orimligt är det att länsstyrelsens styrelseledamöter inte bor i länet.
Propositionens skrivningar i denna fråga, där det framgår att styrelseledamöter ”bör vara väl förtrogna med länets förhållanden”, är inte tillfyllest, utan det måste även finnas anvisningar om att styrelseledamoten skall vara verksam och boende i länet. Genom den nu gällande ordningen att landstingen och/eller kommunen utser ledamöter säkerställs att valresultatet även återspeglar länsstyrelsens sammansättning. Länsstyrelsens verksamhet är bl.a. att omsätta politiska beslut och det är därför högst rimligt att styrelsen avspeglar den politiska majoritet som råder inom länet.
Förslaget enligt punkt 8.4 ”Vidgad samordnad länsförvaltning på Gotland” bör fortsätta. Tiden som samordningen verkat har varit alltför kort för att det ska vara möjligt att göra en meningsfull utvärdering. Det vore bra om det utarbetades föreskrifter som möjliggör att samordningsfördelar bättre än i dag kan tillgodogöras, vilket även anförs av PARK.
Det var olyckligt att frågan om en fördelning av kulturpolitiska medel över huvud taget kom med i försöksverksamheten. Det var vidare olyckligt att Regeringskansliet och den centrala statliga myndigheten genom direktiv styrt självstyrelseorganen inom detta område. Någon verklig självstyrelse har det inte varit frågan om.
Det kan inte uteslutas att kulturinstitutioner inom självstyrelselänen kommit i sämre läge än motsvarande institutioner som inte ingått i självstyrelselänen. Det är därför viktig att det, när nu försöksverksamheten upphör, görs en skyndsam utvärdering så att utebliven tilldelning av utvecklingsmedel och motsvarande kan kompenseras för att kulturinstitutioner inom försökslänen skall få del av tidigare uteblivna medelstillskott.
Den ordning som gällt i Västra Götaland med en form av förhandling mellan den regionala nivån och den centrala nivån förefaller vara lämplig och bör införas i stället för nu gällande förfaringssätt.
Under 2001 har Kulturrådet och Västra Götalandsregionen träffat en överenskommelse avseende kulturverksamheten under de närmaste åren. Enligt min uppfattning bör denna samarbetsform ges en vidare spridning.
Innehållet i sådana överenskommelser bör kunna utvecklas och omfatta inte bara kulturinstitutionerna utan också t.ex. arrangörsstöd och stöd till fria teatergrupper. Här är kännedomen om de lokala förhållandena en viktig förutsättning för att bidraget skall komma bäst till nytta. Om bidraget i sig genererar ytterligare medel från andra källor skall detta vägas in vid bedömningen.
Behovet av att kunna planera verksamheten utöver budgetåret måste tillgodoses. När avtalsmodellen fått en vidare spridning skall Statens kulturråd anpassas till den nya situationen. Det gör det lättare att sluta långsiktiga avtal om kulturarrangemang och kontraktera berömda solister.
|
Stockholm den 16 oktober 2001 |
|
|
Roy Hansson (m) |