Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om medborgarnas perspektiv i de regionala organen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antalet beslutande politiska nivåer.
Regeringen föreslår i propositionen att det i samtliga län skall vara möjligt att från år 2003 bilda ett kommunalt samverkansorgan för regional utveckling i länet. Samverkansorganet får bland annat befogenheter att besluta om länsplaner för regional infrastruktur samt befogenhet att besluta om vissa statliga medel för regional utveckling.
Ett samverkansorgan utgörs av ett kommunalförbund där samtliga kommuner är medlemmar och där även landstinget kan vara medlem.
Regeringen skriver beträffande direktvald regional nivå ”regeringens bedömning är att ytterligare erfarenheter bör vinnas av en direktvald regional nivå och verksamheten bör här fortsätta ytterligare en mandatperiod och bli föremål för utvärdering”.
Propositionens utgångspunkt synes vara att genom ändringar av ärendefördelning och ansvarsområden stärka demokratin på lokal nivå. Decentraliseringen sker genom bildandet av så kallade samverkansorgan i vilka kommunal- och landstingspolitiskt förtroendevalda ges en ny ställning och möjligheter att besluta över tidigare statliga uppgifter. Det innebär även möjligheter för samverkansorganen att överta uppgifter som tidigare legat på kommun- och landstingsnivå.
Det är bra att frågorna om vilka uppgifter och ansvarsområden som skall vara statliga eller ligga på kommun- och landstingsnivå diskuteras. Det finns mycket att säga om befogenheter och ansvar inom det politiska systemet. Den diskussionen måste dock breddas till att även omfatta medborgarperspektivet.
Jag delar regeringens ställningstagande om att avvakta en mandatperiod och att ytterligare erfarenheter måste vinnas när det gäller de direktvalda regionala experimenten som pågår i Skåne och i Västra Götalands län. Trots det finns redan nu erfarenheter som visar på en betydande brist på förankring bland medborgarna i de län där försöken genomförs.
Frågan om utveckling av de olika politiska nivåerna har tyvärr blivit en fråga ”enbart” för de politiskt aktiva, med betoning på heltidsarvoderade politiker som redan nu är de som bestämmer. Skall demokratin utvecklas och stärkas så måste den ha ett underifrånperspektiv som syftar till att stärka medborgarnas ställning. Det får inte bara vara fråga om en diskussion om vilken formell politisk nivå och vilka förtroendevalda som skall bestämma. I denna del finns stora brister i propositionen.
Det demokratiska systemet behöver utvecklas. Inte minst den senaste tidens utveckling med vikande medlemstal bland politiska partier är en varningsklocka. Valdeltagandet minskar. Möjligheterna att rekrytera till olika politiska uppdrag visar även det på betydande svårigheter. Jag tror att många av dessa problem har sin grund i en förtroendekris mellan de politiskt valda och väljarna, vilket har sin utgångspunkt i att väljarna inte längre ser de politiskt valda som sina representanter.
Problemen med den demokratiska utvecklingen är även att medborgarnas beroende av politiska beslut ökat. Regelstyrning har blivit allt mer omfattande. Allt fler heltidsarvoderade politiker bestämmer allt mer över medborgarna. Konstruktionen av de offentliga systemen innebär att till exempel bidragsberoendet är mycket stort. Vidare ökar mängden inskränkningar i människors valfrihet; det finns hinder mot att starta och driva olika verksamheter samt stora brister i att välja mellan olika driftformer inom såväl hälso- och sjukvård som skola och äldreomsorg. Visst behövs regler men de behöver inte vara styrande, reglerande och hindrande i den omfattning som är fallet i dag.
Av den anledningen föreslår jag att möjlighet ges för kommuner, landsting och län att samverka kring en utveckling som innebär att politiska beslut och befogenheter överförs till medborgarna direkt. Syftet med förslaget skall vara att antalet politiska nivåer reduceras till stat och kommun, antalet heltidsarvoderade beslutsfattare blir färre och att medborgarna ges större utrymme och möjligheter på politikernas bekostnad.
Det innebär naturligtvis att många lagar och regler behöver skrivas om, tillföras och ges en ny innebörd. Regeringen skall därför ges uppgiften att återkomma till riksdagen med förslag i den riktning som jag redovisat i motionen.
|
Stockholm den 17 oktober 2001 |
|
|
Tomas Högström (m) |